Senaste nytt

FRA:s datainsamling är mer långtgående än vad som sades

I The New York Review of Books kommande Januari upplaga kan man läsa en
väldigt intressant artikel om övervakningssamhällets utbredning i Sverige och Norge och dess kopplingar till den amerikanska säkerhetstjänsten NSA.
I artikeln med rubriken The Swedish Kings of Cyberwar beskrivs svenska Försvarets radioanstalt (FRA) som nyckeln i amerikansk och brittisk underrättelsehämtning, speciellt vad gäller underrättelse ifrån Ryssland: 
In 2011, the Swedes began sharing their surveillance data with the nsa, which included—as NSA officials described it at the time of the meeting—a “unique collection [of communications data] on high-priority Russian targets such as leadership, internal politics, and energy.”
Att Sverige är en viktig strategisk punkt för amerikansk underrättelsehämtning är inte något nytt och går tillbaks till åren efter andra världskriget. I artikeln beskrivs det historiska förhållandet som funnits mellan amerikansk underrättelsetjänst och svensk spioneri:
But the NSA’s relationship with Sweden may be the most interesting. Though officially neutral, Sweden in fact built very close ties to both NATO and the US security establishment in the late 1940s and early 1950s and was deeply involved in cold war spying operations. Among the intelligence agencies, the Swedes were noted for their technical prowess. According to the Norwegian journalist and intelligence historian Alf Jacobsen, in the 1970s and 1980s, the FRA used the Swedish embassy in Helsinki to intercept Soviet military and diplomatic communications, using equipment provided by the NSA; and working for the CIA, the Swedes successfully broke the diplomatic codes of numerous countries, including Brazil, Zaire, China, Iran, Turkey, Japan, and Czechoslovakia.       
Hur kan ett land vars styrande politiker som under en lång tid förkunnat allians- och neutralitetsprincipens högsång vara ett av USA:s bästa källor till underrättelse?

Svaret på frågan är nog att: Allians- och neutralitetsprincipen var nog till mesta dels något främst socialdemokrater sade, och fortfarande säger vad gäller alliansfrihetsprincipen, till väljarna var landets ståndpunkt. Men i praktiken något man inte efterlevde och fortfarande inte gör.

Som så ofta när det gäller svensk utrikes- och säkerhetspolitik talar man ofta med kluven tunga ifrån politiskt håll, speciellt socialdemokratiskt håll.
Man vill inte gå med i Nato för då ger man upp alliansprincipen, men samtidigt så ger, säljer, byter man information till ena sidan.

En annan fråga som är intressant och mer aktuell i dagens Sverige är hur det kommer sig att ett land som å ena sidan pratar högt om informationsfrihet och mänskliga rättigheter upprättar en institution som FRA vars förehavanden inte verkar stämma överens med det som sades i upptakten till lagstiftningen 2008.

FRA:s befogenheter ter sig vara enormt större än vad som först sades. Mark Klamberg, docent i Folkrätt som kommer tilltals i The New York Time Review of Books artikeln, menar att det som initialt sades gällande FRA var att insamlingen av data skulle vara restriktiv och reglerad.

Så är inte fallet idag.

Efter att Klamberg studerat lagen samt läst datainspektionens rapporter kommer han fram till en slutas som står i motsats till det som sades initialt. FRA:s insamling av data är inte restriktiv eller reglerad så som det utlovades 2008.

Slutligen diskuteras i artikeln vilka skillnader som finns mellan liberaldemokratiska och illiberala övervakningssamhällen. Enligt en studie, en komparativ jämförelse mellan Kina och Sverige, av Johan Eriksson och Johan Lagerkvist* som citeras i artikeln är att omfånget är lika stort. Skillnaden är att utbredningen av övervakningssamhället i Sverige sker med medborgarnas godkännande så är inte fallet när det kommer till Kina.

Det bör göras en distinktion på övervakningssamhällen och övervakningssamhällen, till exempel hur används och vad är syftet med den data som samlas in? I Kina är syftet med övervakningssamhället att bibehålla enpartistaten, för svensk del handlar det om tillhandahålla allianser med information, men till vilket pris?

De flesta lever nog hellre i det svenska övervakningssamhället, alla samhällen av en viss omfattning har i någon form ett överkapningssamhälle så det kan man nog inte komma ifrån. Däremot ska omfång, syfte och det pris man får betala för ett övervakningssamhälle diskuteras och utifrån diskussionsunderlaget bör det vara restriktiv och reglerat.  
*Johan Eriksson and Johan Lagerkvist, “Cyber Security in Sweden and China: Going on the Attack?,” in Conflict in Cyberspace, edited by Karsten Friis and Jens Ringsmose (Routledge, 2016).
Telason Getachew
Steg för steg liberal med intresse för internationella frågor.

%d bloggare gillar detta: