Senaste nytt

Alina Koltsova: Putin terroriserar inte bara Aleppo

Privat

Den 15 december förra året släppte Amnesty International ut en rapport om den ryska regimens brott mot mänskliga rättigheter gällande dess förtryck mot det krimtatariska folket. Den går vid namn ”Crimea in the dark – the silencing of dissent”. Nu tycker ni kanske att jag är tjatig, att jag kanske är lite väl färgad av mitt delvis krimtatariska påbrå. Men det är ack så viktigt att minnas. Och jag vägrar hålla käften.

Den ryska regimens händer är, som de flesta vid det här laget vet, bloddränkta. Putins militära intåg i Syrien kan nästan jämföras med George W. Bushs ”krig mot terrorismen” i Afghanistan. Man låtsas vara Sankt Göran när man i själva verket är lika mycket ondskefull drake som de man säger sig bekämpa. Men nu till ämnet, där det i själva verket är Ryssland som bedriver terror.

Den 14 maj 2016 började allmänheten i Europa yrvaket känna till krimtatarernas situation, i samband med sångerskan Jamalas seger i Eurovision Song Contest med låten 1944. Men sedan dess får man nästan lov att gå in i maktens korridorer för att höra om situationen i Krimhalvön. Vid fikabordet är man mer upptagen av att diskutera åsiktskorridorer och dylikt. För Krim är ju så långt bort, eller? Och inte har väl repressionen från år 1944 återvänt?

Visst, krimtatarerna deporteras inte på samma sätt som den där majdagen år 1944, och Europa befinner sig inte i något världskrig nu. Men fortfarande stämplas tatarerna som jihadistiska extremister med sammankoppling till den i Ryssland terrorstämplade organisation Hizb ut-Tahrir. Deras verksamheter stängs ner en efter en.

Att överhuvudtaget medla någon form av kritik mot den ryska regimens rasism och islamofobi kan leda till att militären ”tar hand om den”. Många krimtatariska aktivister är än idag försvunna. Även om man är en vit samt rysk eller ukrainsk kristen råkar man extremt illa ut om man höjer sin röst för krimtatarerna. Rapporten ”Crimea in the dark – the silencing of dissent” från Amnesty skriver bland annat om journalisten Mykola Semena, en av få journalister på Krim som uttalat är pro-Ukraina. Semena fick sin mobil och dator konfiskerad av FSB på grund av sin hållning.

Rapporten är en PDF på 17 sidor, men den är mycket läsvärd. Situationen för Krims tatariska befolkning har inte blivit inaktuellt bara för att allmänheten inte pratar lika mycket om det som i våras. Jag vädjar er, politiker som icke-politiker. Låt oss skänka våra tankar till både Krim och Aleppo. Putin har blod på sina händer.

%d bloggare gillar detta: