Senaste nytt

Nova J Nilsson: Syskon III – arbetarklassen

Privat

Arbetarklassen byggde Sverige. Den finns för övrigt om någon undrar. I alla högsta grad dessutom för även om en hantverkare tjänar lika mycket som en tjänsteman så är en hantverkare en hantverkare.

Arbetarklassen är tveklöst den mest intressanta av syskonen. Ingen är så motsträvig, humorlös och alldeles, alldeles underbar som hon. Det är hon som anstränger sig mest och som har fått minst i retur. När de andra går vidare med sina skratt eller sina gårdsstädningar så står hon och diskar.

Hon har diskhandskar, gula som noggrant hängs upp för att torka. Och det finns alltid både flingor och havrepuffar i skafferiet och två sorters juice i kylskåpet.

Det är ombonat.

Jag ska vara frank, arbetarklassen är mitt eget favoritsyskon. Eller snarare, idéen med arbetarklassen. Alla gillar en underdog, så även jag. Låt oss dock inte blanda ihop arbetarklassen med någon slags politisk hållning, Låt oss hålla den ren från det. Låt oss hålla allting vi håller kärt rent från politik.

Det är nästan svårt att skriva det här eftersom jag själv i de mesta stycken är just arbetarklass. Och för att jag nog nu skriver detta till mormor och morfar som jag inte längre har, Margit och Rune Gustav.

Men det är lätt att skriva att arbetarklassen på riktigt är hon som gjorde det här landet. Det är hon som plockar fram de finaste glasen ur vitrinskåpet och det är hon som hämtar en när man missat bussen.

Utan att säga någonting om det, för självklarheten är ja, självklar.

Det är hon som är helast och renast och jag älskar henne för den typen av rekordelighet. Uppriktigt så gör jag det. Jag önskar ofta att jag hade ärvt det.

Mina morföräldrar var knegare, de jobbade på typiska knegarjobb men de hade vansinnigt högtflygande drömmar. De ville bo i Stockholm och gå på Nalen och lade sina små slantar på att köpa kläder eller fixa till de som de hade. De såg fantastiska ut, men de var aldrig med i sammanhangen. De hade aldrig en fribiljett till någonting utan fick skapa sin egen typ av biljett, sitt eget sammanhang.

Jag tror inte längre att detta är en krönika om arbetarklassen, jag tror det är en kärleksförklaring. Ni gjorde oss till det vi är, ett rätt hyggligt land där man just hämtar någon från en mörk busstation – utan att säga någonting.

Tack.

 

  • marlies

    Per Albin Hansson och Stockholmsböckerna beskriver utsattheten, att bo trångt, smittor sammanhållningen av att överleva med stora barnaskaror. Men även att kunna glädjas och ta vara på allt som förskönar livet. Som ren tvätt sockerstärkta kragar, doft av bröd, slaktarens utdelningar av överblivet, bagarens grädde barn kunde hämta. Smörgåspapperet med fläsk och smörgås till jobbet. Valkar i händer och frostskador fötter, bränder i trähus täta. Brännjärn att locka hår, musiken, fyllan som smärtpiller, gårdsfester vräkningar av obetalda hyror, könssjukdomar. De drömde alla om bättre tider.
    Statar längor för livegna förbjöds runt 1945. De fanns inom Europa som senare ledde till bondeupproren runt om.
    Folk neg och bockade åt direktörer. En del tuffa dagsverken i kösystem att vrakas ur. Gruvor inte minst där många dog.
    Samt rallare till rälsar som sov under bar himmel. En annan grupp, flottare till timmer som sprang på nakna fötter och rullade timmer i riktningar. En arbetarklass äger självförtroendet, kampen. Ådalen ett exempel. De är omöjliga att böja. Idag är Socialdemokrati en fattig politisk agenda inom EU, och historian gör sig påmind.

  • marlies

    Folket lockades från landsbygd om ett liv med guld, till mängder av slavjobb under usla förhållanden, som idag lika utan minsta skam i kroppen.. Arbetare ställer upp max på sina egna, och kan sin bakgrund utantill att utnyttjas för fåtals egna belöningar. Arbetarmuseet finns kvar i Norrköping. En tjänstelön ska stå mot de utdelningar som fåtalet får för vidareuppbyggnad. ALDRIG TVÄRTEMOT. Det heter folkets SKATTER för efterlevande.
    Robin Hood visas JULAFTON som är VÅRAN.
    Idag går folk förbi politiker. Ett par i annan stat började dela ut överblivet till små och stora på gatan. Sedan grannar. Idag finns 7000 som gör lika till olika, då olika dagar. Deras skulder är INTE våra.

  • marlies

    Arbetare är logiska och jordnära. Idag fraktas läs JORD till andra stater, ibland över hav.

  • Marliesbeushausen

    Många håller fast vid nostalgin då miljonbostäderna byggdes. Områden med allt i närhet som tänkas kan. I vår stad Saab. På morgonen som ett lämmeltåg av gående och cyklande dit. En smörgås och kaffetermos först i omklädningsrum för senaste skvallret. En lycka att ha jobb, kunna försörja sig, spara och låna. Olika skift att välja och olika inriktningar passande både för män och kvinnor. En del jobbade nere i berget, kontroll av skruvar, bra löner. Plaskis i områden, idag stensättningar kvar. Kolonilotter för odling, semestrar utanför började. Enkla bilar PV, Amason, Saab, Skalbaggar, eller hur, ha ha.. Linkopia ett annat massfolksföretag med samma sorters val.
    Där var jag en period 9 månader som bildgravid. Sortera negativ med vita bomullsvantar, sen kopieringsmaskin, ladda filmkassetter tunga, sitta vid tangentbord avgöra färgtoner, ändra fel. En bänk som andra fann spännande sitta bredvid.. Sedan en trappa upp bildcollage, inramning, montering tror jag, fina namn. Förmåner för personal, samt rekreation med olika aktiviteter. En superbra Chef Hagström. En dotter lärde jag känna senare annan utbildning. Scandic ett annat som började växa med samma struktur. Senare Ericsson som etablera sig vidare. En tid med ambitioner och framtisöversikt. Idag ett fåtal drömmer om föräldrar arbetsliv.
    Men inte jag, monotona jobb som man måste klättra inom för ombyten, vilket också infördes som kretslopps stationer. Ett annat US kök, samma system. I nutid skulle sådant passa som introduktionsarbete i hur företag är uppbyggda, samt som arbetsträning.

%d bloggare gillar detta: