Senaste nytt

Trump, Clinton och framtiden

wikimedia commons

Imorgon avgörs det amerikanska valet, dagen efter får man med stor säkerhet veta vem som efterträder Barack Obama. Idag är det fortfarande oklart vem som blir president och hur denne kommer att motas av andra sidan.

När Donald Trump fick frågan om han kommer acceptera valresultatet ifrån Fox News journalisten Chris Wallace, under den sista presidentdebatten med Hillary Clinton meddelade han Wallace följande:

I will keep you in suspense.

Så här i efterhand är Trumps svar inte överraskande. Att svara ignorerande har hela tiden varit hans taktik sedan han klev in i det republikanska primärvalet. Det som för honom varit viktigt är att komma på slogans för sina motståndare; low energy Jeb, Littel Marco, Lyin’ Ted och nu senast Crooked Hillary.

Om det hade gällt en skola hade Trumps taktik kallats mobbning.

Substans och policy har inte varit Trumps grej. I alla fall har inte Trump velat lägga tonvikten på substans och policy.

Trump har under hela valrörelsen beskyllts för att vara dum: Inte tillräckligt intelligent och bildad, kvaliteter som enligt många man inte kan vara utan om man ska bli president. Samma beskyllningar framfördes 16 år tidigare när Bill Clintons vice president Al Gore stod mot George W Bush, den som då beskylldes för att inte vara tillräckligt intelligent och bildad blev också president. Samma sak var det 1980 i valet mellan Reagan och Carter.

It’s the … stupid

Till skillnad ifrån Trump har Clintons kampanj handlat om substans och policy. Hon har lagt fram förslag riktade till hennes väljargrupp: Medelklassen, unga och arbetarklassen. Clintons huvudargument till varför hon och inte Trump ska få väljarnas förtroende har varit att hon till skillnad ifrån Trump har 30 års erfarenhet. Argumentet kom långt senare under valprocessen. Under demokraternas primärval var Clintons huvudargument att hon var en samarbetsvillig kandidat som kunde få med republikanerna. Till exempel sa hon i februari 2016 följande i ABC:s Good Morning America:

I don’t know that there was a single Republican who didn’t cosponsor one of the bills that I worked on.

Dagarna efter att Clinton påtalat hennes samarbetsvilliga förmåga blev frågan en huvudfråga i Washington Post, The Atlantic och Slate. Medan Clinton sålde sig själv som den kandidat som kunde nå överenskommelser med republikaner sålde Sanders sig som den kandidat som erbjöd en politisk revolution, en vänster variant av vad Goldwater hade erbjudit republikanska väljare 1964 och vunnit.

Från att ha sagt att frihandelsavtalet TPP vara the gold standard argumenterade Clinton några år senare tvärtom, för bland annat detta anklagades Clinton för att vara en politiker som ändrar sig beroende på vem som är motståndaren.

Donald Trump meddelade sitt beslut att ställa upp som presidentkandidat den 16 juni 2015, sedan dess har Trump lyckats hålla sig i linje med vad han sade då. Detsamma kan dock inte sägas om Clinton.

När Bill Clinton drev sin presidentkampanj 1992 fick hans kampanj hela valet att handla om en enda sak, nämligen ekonomin och man myntade: It’s the economy, stupid!

Det är här som Hillary Clinton största misslyckande ligger. Att få hennes kampanj att handla om en genomgripande sakfråga som kan samla stora delar av väljarkåren. Detta kan beror på att årets val kantats av frågor som inte har med sakpolitiska frågor att göra.

Samma sak var det 1992 då Bill Clintons otrohetsaffärer var ständigt närvarande och fortsatte att vara det tills han lämnade Vita Huset, och trots detta lyckades kampanjen att få valet att handla om en genomgripande sakfråga.

Ignorance is bliss

Varje gång Trump känt sig pressad av Clintons positiva opinionssiffror har han varnat sina kärnväljare för att hon kommer sno till sig valet genom valfusk.

cuhaf-dxyaal0dg-jpg_large
Trump är inte en förlorare, enligt Trump själv. Enda sättet Trump kan förlora är om han väljer att förlora. Förlorar Trump är det på grund av att Clinton fuskat, detta har han sagt upprepande gånger. Han har uppmanat sina kärnväljare att vara vaksamma och bevaka vallokaler där minoriteter bor. Han har sått frön med lögner och väljare hörsammar honom.

För många av Trumps anhängare finns det bara en utväg om han inte vinner; en revolution. Med lögner som verktyg har Trump lyckats intala att det är de andra som felar och det är deras felande som ska fördömas, inte han och inte hans kärnväljare.

Trump har lyckats med konsten att få sin svaghet, ignorans, att bli hans styrka. Många väljare vill inte ha erfarenhet och kunskap, sådana egenskaper har blivit förknippade med korruption och elitism. Samma sak var det i valet mellan Gore och Busch, där Gore var den mer erfarna och ansågs vara den som hade mest kunskap. Då förknippades erfarenhet och kunskap med nationsbyggen och självbelåtenhet.

Det som är Clintons styrka har blivit hennes svaghet. Clintons erfarenhet har omvänts till att handla om att hon skulle vara korrupt, hennes kunskaper anses inte vara önskvärda då de enligt Trumpkampanjen enbart tjänar globalismen medan Trump vill åter göra USA stort. Vad Make America Great Again betyder rent konkret vet få och det är där storheten ligger, vem som helst kan associera sig med begreppet, vem som helst kan ha en synpunkt om vad att åter göra USA stort menas. Alla och ingen äger begreppet.

Clintons slogan I’m with here är exkluderande, bara de som gillar henne kan associera sig med hennes slogan. Och de som inte kan, oftast män, vill inte rösta på henne. Förklaringen till detta verkar inte enbart handla om att man skulle vara emot Clintons politik, utan det verkar som att man är emot henne för att hon är en kvinna. Grafen nedan, sammanställd av statistikbloggen FiveThirtyEight, visar på detta.
14980776_10211074784695245_4764865439290148457_n

Demokrati och den tredje statsmakten

Samhällsteoretikern Alexis de Toequeville beskriver i introduktionen till sin bok Democracy In America USA som en sprudlande pluralistisk demokrati som den gamla världen, Europa, hade mycket att lära ifrån. Idag känns det som att den gamla världen har hunnit ikapp och lite mer.

Den pluralism och sprudlande demokrati som Toequeville lovordade verkar inte vara lika framträdande idag som under 1830-talet, då Toequeville gjorde sina resor i den Nya Världen. Tilläggas är att Demos, de som har rösträtt, i USA under denna tidsperiod var ytterst få. Kvinnor, svarta, som då var tre fjärdedelar människor, och fattiga var helt uteslutna ur Demos. Men USA var ett föregångsland. Medan den europeiska kontinenten nästan uteslutande styrdes av absoluta monarker, furstar och kejsare var USA demokratiskt styrt.

Trots att Demos har utökats i USA har valdeltagandet i USA inte legat på över 65% sedan valet 1908. Sedan 1960 har valdeltagandet legat över 60% vid enbart tre tillfällen, 1996 låg valdeltagandet till och med under 50%.

Något som är nytt för detta valår är medias totala ignorans för sin uppgift. Ett talande exempel är hur ordföranden för CBS uttryckte sig om Donald Trumps sätt att föra sin kampanj:

I’ve never seen anything like this, and this going to be a very good year for us. Sorry. It’s a terrible thing to say. But, bring it on, Donald. Keep going.

Det är inte bara CBS som tjänat på deras ignorans. Trumpkampanjen har lyckats samla in ca en kvartsmiljard dollar till sin kampanj medan Clinton samlat in mer än en halvmiljard dollar. Men Trump har fått en hel del grattis mediereklam som Clinton inte fått. Enligt flera medier har Trump fått flera miljarders dollars gratis medieuppmärksamhet som andra kandidater får betala multum för.

En sprudlande pluralistisk demokrati är varken sprudlande eller pluralistisk utan den tredje statsmakten som ständigt är på sin vakt och granskar så att den pluralistiska demokratin upprätthålls. I USA existerar inte längre någon Edward Murrow.


Inte heller leder de stora granskningarna längre till stora konsekvenser a la Watergate. Den tredje statsmakten har i många fall lämnat walkover. Istället har mediekonglomerat valt partifärg och kritiserat den sittande makten beroende på vilken partifärg den har.

Vad händer sen?

Trump har sagt att han kommer att acceptera valresultatet om han vinner, om det är med glimten i ögat eller om han är seriös står många ovisa i. Hur som, det som är intressant oberoende vem som vinner är hur valet år 2020 kommer te sig, kommer vi se en valrörelse som tar ett steg ytterligare mot absurditeten. Kommer valdeltagandet fortsätta att vara kring någonstans 50 % eller kommer den minska ytterligare? Kommer partierna lyckas att engagera sina medlemmar eller kommer de att förfalla ytterligare?

Svaren på dessa frågor tror jag beror på hur partierna utvecklas och hur de förhåller sig till sina extrema ytterkanter. Men även också hur media tar sitt ansvar. För utan ansvarstagande partier och en media som missköter sin uppgift blir det svårt för demokratin att frodas i USA, väljarna kommer till slut känna att de inte har något annat alternativ en att söka sig till den starke ledaren.

Kanske är det redan försent, vi får reda på det onsdagen den 11/9.

Telason Getachew
Steg för steg liberal med intresse för internationella frågor.

  • marlies

    Jag anser både lever på gamla utgångna meriter. Procenttal talar om ointresset för val och uppgivenhet om förändring. En respektlöshet för hållbar kvalitet, inte minst för samhällsordningen för demokratiskt allmänt tänkande. Finns inte erfarenhet av fusk nämns inte sådant. Att tolerera vad som helst är ingen frihet från ansvar för någon. Tvärtom tillåtet ha vilka åsikter som helst, som inte är rättsliga för andra i demokratier. En annan åldrig syn på att inte jämställa kvinnor med män. De ska helst vara blonda skyltdockor att ses som en köpmarknad, utan något eget värde alls. En reklampelare för övermått av lyx, som då gäller ett fåtal på kort tid. Rika räknas som egna tillgångar, utan normala rättigheter. Kontraster är enorma fattiga och rika. Samma inom brottslighet. Det finns en annan kandidat Blair.

  • marlies

    Att vara ensamgående betyder oftast en uppväxt utan tillsyn. De hatar gränser och kontrollerande av vad de gör och planerar. Det heter att vara A social De utan tillgångar och tillsyn tar åt sig SJÄLVA och skiter i andra. Så Presidenter inget för befolkningar. Muthärvor och skandaler i följetåg. Bara för en är kvinna betyder detta inte att hon har bestämmanderätt, i ett gammaldags USA. Den som gapar högst med mest pengar vinner. En sjuk ideologi.

%d bloggare gillar detta: