Senaste nytt

Replik: En anarkokapitalist svarar

Bild: montage av Benjamin Juhlin

Jesper Ahlin går till generalangrepp mot Murray N. Rothbard och Hans-Hermann Hoppe i en text som publicerats den 17 november på Frihetssmedjan. Han presenterar kritik som många gånger tidigare riktats emot den österrikiska skolan, men vi bemöter den gärna igen ändå.

De gånger Jesper Ahlin tar itu med meningsmotståndare från vänstern brukar han göra det på bästa sätt. Han verkar då styras av en vilja till att diskutera och förstå snarare än att besegra och håna, och jag har själv läst hans diskussioner på Facebook och lärt mig saker om hur man borde diskutera. Det är därför roligt att han nu tar sig en titt på några som inte är rödare än vad han är, utan tvärtom nog skulle kallat honom röding om de hade utvärderat hans åsikter.

Till skillnad från Ahlins texter som slår mot vänstern är det här dock en förvirrande text, vilket är typiskt när man inte för en diskussion baserad på principer. De enda sätt som finns att ta itu med kognitiv dissonans är att 1) ignorera dissonansen 2) modigt reda ut den eller 3) ilsket försvara sina självmotsägelser. Tyvärr verkar Ahlin ha valt metod nummer tre. Men skam den som ger sig.

Det han attackerar är Rothbards och Hoppes bruk av det som kallas a priori. Istället för att göra undersökningar av verkligheten så menar dessa tänkare att man ska använda sig av logik för att komma på vad som är sant. Enligt Ahlin gör detta att man bygger sin teori i en torrdocka och isolerar sig från verkligheten. Vidare innebär det att man bara beskriver det som finns och inte skapar någonting nytt.

Det här stämmer inte. Det är inte för att strunta i verkligheten som vi undviker historisk erfarenhet när vi utarbetar våra teorier, utan för att vi inte tror att historisk erfarenhet kan ge oss absolut sann kunskap om verkligheten. Det som var på ett visst sätt igår behöver inte säga någonting om hur någonting kommer att vara imorgon. Verkligheten är vi intresserade av, och som Ludwig von Mises förklarar i Mänskligt handlande (s. 78) är det genom vår introduktion av antaganden som vi kopplar vår undersökning till verkligheten. Vad gäller påståendet om att den inte skulle tillföra någon ny kunskap kan vi återigen vända oss till Mises. På sida 45 i samma bok jämför han det hela med Pythagoras sats som inte är härledd från erfarenhet, men ändå ger oss kunskap om verkligen, och det kan väl inte ens Ahlin förneka?

Att vi kan åberopa Ludwig von Mises emot så mycket av Ahlins kritik av a priori-undersökningar är inte så förvånande, Mises är trots allt en av de som flitigast argumenterat för denna typ av tänkande. Mer förvånande är att Ahlin inte ger sig på Mises i sin text. Vad kan det bero på? Antagligen det faktum att Mises inte var emot staten på samma kategoriska sätt som Rothbard och Hoppe. I frågan om a priori finns det inga skillnader mellan Hoppe och Mises, skillnaderna ligger snarare mellan Rothbard (gillade Aristoteles) å ena sidan och Hoppe och Mises (gillade Kant) å den andra. Ahlin skulle kanske här invända att Mises inte var en anhängare av naturrättsteorier, och det är givetvis sant. Varför får inte Ayn Rand och John Locke sig en släng av sleven då?

Det är sant att Jesper Ahlin varit väldigt respektfull i sina debatter med socialister. Denna respekt är tyvärr frånvarande när han ska diskutera med libertarianer. Han hittar först på den nedsättande benämningen ”torrdockslibertarianer” och använder den sen kontinuerligt genom texten. Det är ungefär som om någon efter att ha läst Ahlins text skulle ha myntat begreppet ”halmdocksliberal” och konsekvent använt det om Jesper Ahlin. Det hade inte varit början på en ärlig diskussion. Ahlins respektlöshet når sin kulmen när han deklarerar att så gott som alla sofistikerade tänkare ”befinner sig utanför torrdockan”. Vilken förvåning, i Ahlins definition av de som är sofistikerade ingår alltså inte Hoppe och Rothbard!

Det är förståeligt att man som liberal är rädd för anarkokapitalismen. Ideologins enkla och konsekventa budskap har potential att attrahera massor av människor. Man kan använda hur många skällsord man vill för att beskriva ideologin, men ”inkonsekvent” funkar inte.

Om liberaler ska lyckas rädda sitt skepp från att sänkas av anarkokapitalister måste de reda ut sina självmotsägelser. De måste då förklara varför 80% skatt är stöld, medan 5% inte är det. De måste bevisa att det är jämlikt att poliser, militärer och politiker får göra saker som vanliga medborgare aldrig skulle komma undan med. Till slut måste de också besvara den grundläggande frågan om varför det är moraliskt acceptabelt att utöva våld mot människor som aldrig gjort en fluga förnär.

Detta verkar oerhört svårt, ja kanske omöjligt, men om de inte lyckas med det kommer inget akademiskt tugg i världen att rädda dem.

Benjamin Juhlin

Anarkokapitalistisk texttillverkare

  • marlies

    Det är lite som att riva ett korthus vi pysslar med. Ett vanligt bostadsområde som exempel. Sabotage leder till högre hyror, ett
    dåligt rykte, senare tomma lägenheter, därefter så dyrt och skamfilat så det blir en rivningskåk. vi har Christiania Danmark, där en del bor i våra ögon soprum att själva ansvara för sin levnad, samt bestämma över levnadsregler. Idag har alla rätt att prov bo med stöd, och hjälp med anpassning, redskap och kontakter utanför. Heter Socialförvaltningen. Att förvalta levande kapital. EU rättigheter i stort.
    Nu fokus globalt vad är lämpligast var, när och hur.

  • marlies

    Vad gäller att tvinga våld på oskyldiga civila är detta för alla en högst oetisk syn. Makthavarna borde ha en egen arena för maktpositioner, med rejäla utmaningar att ta sig igenom, som mästarnas mästare. Så kan vi följa detta i intressanta och publik inbringande inkomster. Idag har vi stora TV maskiner. Det är hög tid att även modernisera krigen anpassade till våra brottsparagrafen att visas i städade rum, med ett vinglas och lite partysnacks bredvid. Normalt sett siktar vi inte hej vilt på folk vi inte känner. En helsjuk order istället för medlingar. Den med mest fördelar vinner normalt. Eller vill de ha laddade vapen i sina sovrum. De med högst inkomster betalar mest skatt för vidareuppbyggnad. De som dras till utmaningar har TV och DATA SPEL idag. Det menar jag med att LEVA I VERKLIGHETEN.
    Bara barn leker krig med speciella utvalda leksaker.
    Vi skrattar snart ihjäl oss av naiva nördar.
    Jag hade visst 270 poäng av max 300 på reaktion i körsimulator på US. En jetmotormaskin som pilot till nytänkande projekt.
    Vad jag tänker är att av trötthet och spänning reagerar vi alla starkare. Max koncentration, observation och accelererar snabbt.
    Vi är mer oskyddade under kriser. I artikeln att rädda sitt skepp.
    Militär, polis, politiker utövar eget och samhällets, och globalt självförsvar, som vi alla har rätt till.

  • marlies

    En torrdocka vill ingen ha. Hänger man inte med, blir det kvarsittning.
    En del skolkar ett helt liv. Österrike en isolerat vacker plats på kartan.
    Historiskt kämpat mot nazism. De har klättrat högt på alperna länge.
    Ett skatteparadis. Idag när kapitalet sinar kräver EU få loss pengar lite var stans. En nedsättande ton om en mer demokratisk fördelning. Nyvalet var inte poppis av alla. Jag haft en känd Hotell direktör därifrån, totalt motsatt för vidareutveckling, en restaurangchef också tvärtemot, min mor var gift med Österrikare en lång period, också annan syn. Bara giriga älskar Österrike. En idyll att besöka..
    Edelweiz , och världsberömda kompositörer. Många känner igen skidorter, men som alltid bort från stora vägar på liten yta.
    Lite impotent folk. Potens är något annat.

  • marlies

    Ett, dialog. – Från busshållplats. Hallå, hallå var är du? – Oj, jag har försovit mej. Besked nyss. en chock ,en panikångest. – Meddela genast. – Hej jag gråter, vad ska jag göra ? – Lugn, din reaktion normal. Hjärnan bakom har sjuk humor..Två, dialog. – Hej, jag varit tankspridd, mycket sorg vände upp och ned på en mjölpåse, i postfacket med nyckeln i. – Det kan vara normalt, demens har fördelar. – Hur så ?. – Du bearbetar och tänkte baka., tömde sorgen, och påsen tom med nyckeln i mjölet. – Hjärnan är rolig. – Ja, jag märker det. – Tack. – Kom ner, ta min dammsugare. De flesta behöver sina grannar.

%d bloggare gillar detta: