Senaste nytt

Liberala argument mot omfördelning av resurser

Finansminister Magdalena Anderson (s) beskrev i Riksdagen nyligen s.k. Lafferkurvan som ”högerextrem” där hon syftar på  extrema amerikanska republikaner snarare än rasister.* Lafferkurvan är intressant då den pekar på ens ideologiska bild av samhället och staten som omfördelande av samhällsresurser.

Frågan om omfördelning är en grundläggande fråga inom politisk teori, statsvetenskap och nationalekonomi. Ett sätt att besvara en sådan fråga är genom idealtyper som man sedan kan argumentera utifrån. Vi kan tänka oss två extra situationer: 1) total omfördelning; 2) ingen omfördelning. De två idealtyperna kan ställas upp på lite olika sätt.  Idealtypen för ett samhälle med total omfördelning är att staten tar upp 100 procent i skatt som sedan omfördelas utifrån en rättighetsprincip.

Den mest extrema formen av ett samhälle utan någon som helst tvingande omfördelning är det anarkistiska. Staten bygger nämligen i grunden på en tvingande våldsmakt som samlar in resurser. Även den minimala staten, eller nattväktarstaten, som endast upprätthåller inre och yttre säkerhet, rättssäkerhet och grundläggande negativa rättigheter är till viss mån omfördelande eftersom den tar in resurser från medborgarna och tillhandahåller tjänster som kommer alla till del. Så som liberal är man inte totalt emot omfördelningen eftersom liberaler är för staten som institution.

Vad är då problemen med den totala omfördelningen? Det i alla fall två aspekter på problemet. Dels den ekonomistiska och dels den moraliska. Ur ett ekonomistiskt perspektiv så finns en rad problem med höga skatter. I grunden handlar det om att det bort alla incitament för företagande utom altruistiska eller att man brinner för något. Det innebär i praktiken att man kväver innovationen inom områden som folk inte brinner för. Inom dessa områden måste man helt enkelt organisera verksamheterna statligt. Vi får alltså en planekonomi som tolererar idealistiskt företagande vilket låter som en dröm för vänstern.

Lafferkurva

(Källa: Wikipedia)

Problemet är att människan inte riktigt gillar detta i praktiken. Högre beskattning innebär att både att folk anstränger sig mindre vilket gör hela samhället fattigare men också att den svarta ekonomin växer – alltså att människor gör praktiskt uppror mot staten vilket försvagar den och undergräver statens förtroende. Som liberal vill man ha en legitim, stark och effektiv stat. Ur ett ekonomistiskt perspektiv finns det alltså en gräns för hur mycket man kan beskatta ett samhälle effektivt. Vid en viss punkt ger än högre skatt lägre inkomst till staten än en lägre skattesats vilket kan illustreras i en lafferkurva. Var den punkten ligger är så klart osäkert och varierar nog med olika kulturer. I Sverige verkar det finnas en gräns för skattetrycket vid 50 procent.

Ur ett moraliskt perspektiv handlar det om att staten helt inte har rätt att ta människors resurser hur som helst. Men eftersom vi accepterat staten i sig så måste vi argumentera för vad som är legitimt att staten tar våra resurser för. Nozick argumenterar för att en stat som är mer omfattande än den minimala är illegitim. Enligt Nozick kränker staten den individuella rätten till ens arbete genom att ta frukterna från ens arbete och fördela till andra. Han menar dock att det är legitimt att alla betalar den gemensamma kostnaden för att garantera dessa rättigheter. Han medger dock att detta bara är rimligt i en ideal ahistorisk situation och att det behövs kompensatoriska åtgärder i de faktiska rådande situationen. Frågan är då hur man avgör vad som är tillräckliga kompensatoriska åtgärder. Detta är den klassiskt liberala (amerikansk libertarian) ståndpunkten.

Rawls har i socialliberal anda (amerikansk liberal) föreslagit en moralisk princip, differensprincipen, för hur samhällsresurser ska omfördelas som man kan säga kopplar samman den ekonomistiska insikten om effektiv ekonomisk politik med rättighetstänkandet. Enligt differensprincipen ska skillnader i inkomst och andra grundläggande nyttigheter ska ordnas så att tillgångarna för de sämst ställda maximeras. Det innebär att om en lägre skattebörda ger en bättre materiell standard än en högre så är den lägre skattesatsen mer legitim. På så sätt kan Rawls argumentera mot höga skatter utan att dessa blir så pass höga att ekonomin kvävs. Han undviker också att skatterna i sig blir ett sätt att straffa dem som är rika.

För min del så föredrar jag en argumentation som ligger någonstans mellan Nozick och Rawls. Jag försöker helt enkelt tänka på vilka positiva rättigheter som behövs i ett samhälle förutom de negativa rättigheterna till liv, frihet och egendom. Först och främst krävs alltså en rättstat som upprätthåller och förverkligar dessa rättigheter – alltså det som utgör den minimala staten. Jag ser två positiva rättigheter som nödvändiga: 1) rätten till sjukvård, och 2) rätten till tillräcklig utbildning. Inget samhälle kan vara legitimt som inte tar hand som de som är sjuka och i ett så pass komplext samhälle som dagens klarar man sig inte tillräcklig utbildning. Det är då rimligt att det sker en viss omfördelning för att se till att alla människor får tillgång till detta. Med det sagt är det inte säkert att dessa ska organiseras statligt (som det här radikala förslaget på ett liberalt skolsystem). Jag kan också tänka mig att det är bra att staten organiserar och därmed använder skattemedel till viss infrastruktur.

*Herr talman! Anette Åkesson driver som så många gånger förr tesen att sänkta skatter leder till bättre välfärd. Det är något lite George Orwellskt över det hela. Jag tror att de flesta förstår att när man sänker skatten minskar skatteintäkterna. Det är klart att det finns en idé med Lafferkurvan, som de allra mest högerextrema republikanerna ibland hänvisar till. Man tror att sänkta skatter också ska leda till högre intäkter.

Med högerextrema menar jag alltså att man står långt till höger, inte att man har högerextrema, rasistiska åsikter. Det är inte det jag menar utan att man står extremt långt till höger i det republikanska partiet; jag såg en reaktion i kammaren. Det är viktigt att påpeka: Jag hänvisar inte till några högerextrema åsikter utan har respekt för Anette Åkessons syn på demokrati.

Den här texten publicerades med en annan inledning för ca. ett år sedan på författarens blogg.

Länkar:

http://plato.stanford.edu/entries/nozick-political/
http://plato.stanford.edu/entries/rawls/
https://sv.wikipedia.org/wiki/Lafferkurvan
Ett radikalt förslag på liberalt skolsystem
Liberala argument mot omfördelning av resurser

Uppdateras: 16.11.28, 15:53

Björn Axén

Medarbetare på Frihetssmedjan. Liberal piratpartist som brinner för människors frihet och det öppna samhället. Arbetar med skolutveckling på kommunal nivå. Särskilt med kvalitetsarbete och nyanlända elevers utbildning.

https://bjornaxen.wordpress.com/

%d bloggare gillar detta: