Senaste nytt

Alina Koltsova: Vi lever i den billiga retorikens tidevarv

Privat

Trots att jag är partipolitiskt aktiv kan jag förstå politikerföraktarna, eller åtminstone deras uppgivenhet. Hur ska man få något förtroende för politik när samtalsklimatet är fullt av osakligheter? Olof Palme, Margaret Thatcher, Martin Luther King och alla andra retoriska stjärnor skulle vridit sig i sina gravar om de bara visste.

Statsminister Stefan Löfven uttryckte under en partiledardebatt i samband med valet 2014: ”Det här är bara käbbel!”. Detta uttryck kommer de flesta sent glömma. När det skämtades om Löfven och co. nämndes ordet käbbel, gärna lite ångermanländskt kryddat. Men tyvärr är det också vad dagens politiska retorik idag består av. Just käbbel.

Jag vill verkligen inte tro det värsta om folk i allmänhet. Vi, homo sapiens sapiens, är i regel en väldigt intelligent djurart. Vårt latinska namn syftar ju på att vi är sapiens, dvs tänkande. Men samtidigt är vi den djurart som verkar mest småaktig och dåraktig, utan någon form av självbevarelsedrift.

Så, vi som art anses försedda med intelligens och moral. Vi har byggt grejer vilka vi kan flyga världen över med, som t.o.m. tagit oss till månen med ett leende ansikte. Vi har t.o.m. lyckats lagra kunskap i ett moln, för att uttrycka det likt låten Closer To An Animal av Sonata Arctica. Men allt detta sker på den redan skadade planetens bekostnad, och samtidigt är vi så dokusåpa-narcissistiska att det enda vi bryr oss om är att hugga varandra i ryggen. Så visst, vi har väl någon form av intelligens kvar, men frågan är i vilken papperskorg vi kastat moralen.

I söndags sändes partiledardebatten i SVTs Agenda. Åter samma gamla debatt som leder en rakt ner i den politiska pessimismens träskmarker. Alla från den röda, blåa, gröna och bruna sidan babblade i mun på varandra, svarade med ”ja men du då!?” fast formulerat lite mer formellt och hövligt, och så kom den ständiga pajkastningen som hette duga. Här skulle mitt 15åriga politikerföraktande jag att drabbats av en bestialisk migrän om heter duga.

Men tittar vi på det kommande presidentvalet i USA skulle den stackars 15åriga jag drabbats av ett hjärtstillestånd. Bara när man talar om senaste presidentvalsdebatten mellan Hillary Clinton och Donald Trump så får nog några här flashbacks till alla dessa smutsiga retoriska knep. Helt plötsligt förvandlades debattscenen till ett Colosseum är de två kandidaterna likt gladiatorer manglade ned varandra med personangrepp, härskartekniker och rena lögner som vapen. Det var ingen debatt de pysslade med, utan mer något som kan kalla för käbbelwrestling.

Materiellt sett lever vi i den kanske bästa tiden någonsin, men med denna billiga retorik som likt ett zombievirus attackerat våra argumentationer både IRL samt på nätet, ja, då bådar det inte gott. Istället för att framföra vad man själv vill att åtminstone lyssna på den andra hugger vi den andre i ryggen verbalt. Det är ingen slump att vi kanske omedvetet inspirerats av det amerikanska tonläget.

Jag måste tacka vår statsminister för att han gav oss det perfekta ordet för dagens samtalsklimat. Vi är alla medskyldiga, men både du och jag kan bidra med försiktig attitydförändring. Om inte det kan förändra samtalsklimatet kan det åtminstone bli en överlevnadsstrategi. Låt oss börja redan idag!

  • marlies

    Ja, håller helt med. Våra attityder har förändrats rejält av alla influenser utifrån. Idag har vi tillgång till alla språkbruk, som normalt inte hör hemma i allmänt bruk. Även på vanliga Cafeer pratar folk högt och öppet om allt till allas öron, otänkbart för några år tillbaka. de ventilerar sina privatliv, nätter, grannar allt. Politiker samma sak omedvetna om hur de uppfattas, i åsikter och naivitet utan hänsyn till andra. De avbryter och gör sig lustiga åt varandra. En ofattbar låg nivå de visar upp som normalt.

  • marlies

    En del har väldigt roligt åt nedanstående, som dag innan och efter utekväll då de samlas. Spontaniteten att säga vad som helst högt och tydligt och skratta högt åt varandra. Vissa går särskilt till dessa platser för att roas och chockas. Det enda jag kan tycka är hänsyn till yngre ungar och äldre som finns i närhet. Övrigt bra att folk är öppnare med det normala livet, som tidigare var tabu. En del kulturer har även gränser tydliga inom familjen kvar. Man pratar enskilt och har gräns mellan kvinnor döttrar, män och söner. Våra politiker kör hämnd, försvar, angrepp, slingrar mellan ämnen, dövörat, bortförklaringar som jag anser mycket värre att lyssna på. De tappar förtroendet bland en hel ibland flera befolkningar. Inga små vänskapsgrupper de retar gallfeber på. Där är en röst felaktig en stor betydelse.

  • Pingback: Alina Koltsova: Lite ödmjukhet skadar inte | Frihetssmedjan()

%d bloggare gillar detta: