Senaste nytt

Alina Koltsova: En rysk ragequit som heter duga

Privat

I söndags hölls parlamentsvalet i Ryssland. Som väntat segrade det sittande partiet Jedinaja Rossia (= Enade Ryssland) med cirka 53,8% av rösterna. Det ryktas om ett stort stöd av folket till detta parti och den sittande presidenten (som dock ej är medlem av JR, men backad av dem). Men hopplösheten har nått allt fler invånare, speciellt då de andra stora partierna inte heller har särskilt mycket att hämta och oppositionen antingen är försvagad eller tystad.

Senast jag besökte Ryssland var mars 2012, tillsammans med min gymnasieklass då vi i en vecka besökte en collegeklass i Sankt Petersburg. Jag fick bo hos en tjej från denna klass, låt oss kalla henne Oksana, som med sin alldeles genomryska familj tog väl vara på mig. Detta var bara någon vecka efter det ryska presidentvalet, och politik skulle det endast språkas om med viskande ton bakom lykta dörrar.

Oksanas föräldrar frågade mig mycket om hur det var i Sverige, och förvånansvärt mycket om just politik. Medan vi en afton åt ostfyllda vareniki och majonäsdränkt vinägrettsallad med varsin bit borodinskijbröd levererade jag chock efter chock av att berätta att pappor med barnvagnar och ringar i öronen inte ansågs vara bögar, att man fick skriva debattartiklar mot statsministern utan att riskera fängelse och att det inte kostade hela månadslöner att demonstrera ute på gatan.

Den första reaktionen löd: ”Wow!”. Sedan kom de uppgivna suckarna. Allt det som man i Sverige samt resterande nordiska länder tar för givet framstår blott som en utopi i detta politiskt kaotiska jätteland jag nu befann mig i. Men så frågade jag familjen något som många utanför Ryssland fått för sig. Jag frågade varför Vladimir Putin och JR hade så stort stöd bland folket, om de nu nedmonterar det demokratibygge som trots allt var på väg under 1990-talet.

Oksanas mor tittade allvarligt på mig. Och så, på gränsen till gråtfärdig, sade hon:

Det där är bara teater. Vi är bara marionettdockor. Röstar inte jag och min man på dem förlorar vi våra jobb, vårt hem, vårt allt. Vi skräms till att inte rösta på något annat. Dessutom har vi stora problem med valfusk. Var glad över att du får öppet tillhöra ett oppositionellt parti utan att riskera allt detta.

Idag, över fyra år senare, rapporteras det om ett lågt valdeltagande. I jämförelse med 60% under tidigare parlamentsval 2011 låg siffran nu nere på 48%. Med andra ord kan man kalla det för en folklig ragequit. Fler och fler invånare ser inte längre någon poäng med allt detta. Man skulle kunna tänka att de nu bevittnat att tsaren är naken. Men det är inte allt. Tittar man på de nästan samtliga övriga partier som klarade 5%-spärren, så finns det en gemensam nämnare, förutom att de inte riktigt är kritiska mot makten. Alla utom en är som att välja mellan pest eller kolera.

Vi börjar med de så kallade Liberaldemokraterna, som varken är liberaler eller demokrater. Detta parti är ultranationalistiskt och fick 13,6%. Ledaren Vladimir Zhirinovskij har förvisso extremt dålig impulskontroll samt tämligen ovårdat språk kryddat med skrikigt tonläge, men är samtidigt extremt rasistisk och misogyn. Ska man klassa någon som en rysk motsvarighet till Donald Trump så är det just Vladimir Zhirinovskij.

Sedan har vi Kommunistpartiet, som ganska oväntat inte är samma kommunistparti som styrde Sovjet ända från Lenins dagar. Lenins gamla kommunistparti förbjöds år 1991 i samband med upplösningen, men år 1993 bildades ett nytt marxist-leninistiskt parti som alltså är det parti vi talar om nu. Kommunistpartiet är nationalistiskt och totalitärt vad gäller värderingsfrågor, och stöttar den lag som förbjuder så kallad ”homosexuell propaganda”. Partiet fick i detta val omkring 13,4%.

Sedan finns det socialdemokratiska partiet Spravedlivaja Rossia (= Rättvisa Ryssland) som fick ynka 6,2%. Detta parti är en ensam utstickare bland de som klarat sig över 5%-spärren. Det är nämligen det enda partiet i parlamentet med, tro det eller ej, någon form av frihetlighet på agendan. Partiet har ett skelett i garderoben i.o.m. att innan år 2010 stöttat maktpartiet JR, men har gjort upp med det och agerar numera fullt ut oppositionellt. Partiet presenterar sig som ett demokratiskt vänsteralternativ till Kommunistpartiet, och dess ledare Sergej Mironov ser de nordiska länderna som gedigna samhällsförebilder.

Jag vet inte hur det är med Oksanas familj idag, men jag kan gissa mig fram till att de möjligen tillhör de uppgivna invånarna. För i det status quo-läge som den ryska politiken har att erbjuda är hoppet kväst. Den som tror att det endast kan vara på ett sådant sätt i exempelvis Turkiet får tänka några varv om

  • marlies

    Man tänker att rösten har en rumsuppfattning i tonlägen. En stark ledare har ett tal med bestämd entonig röst, korta meningar, betoning på mål, diciplin. En diktator. En demokrat behärskar alla strofer, ett brett instrument. Den ryska befolkningen historiskt styrd av likatänkande, som gjorde att Sovjetunionen föll tidigare. De har ingen vana att våga ha egna åsikter och inte att kunna diskutera samhällsfrågor fritt. Därför svårt att bilda grupper, partier utanför det traiditionella., utan att de direkt ifrågasätts och upplevs hotfulla..
    De har ett oerhört motstånd från tidiga gamla envetna uvar.
    Att de förföljs är vanligt, även efter att de flytt till annat land.
    Det händer att de mördas av sina egna utskickade.
    Journalister en utsatt grupp. En del har flytt via idrotten.
    Ett folk med munkavel.

  • marlies

    De värsta barbarerna är de som säger sig vara liberala demokratiska.
    De är anstiftare av folkmord, har uppviglare som undergrupper att placera efter enbart egna syften. De vägrar att ge sig trots ett rejält motstånd bland andra stater, länder. En del inbillar folk att GUD är anstiftaren, och lovar evig frid efter utförd uppgift.
    I nutid många krig och konflikter, och psykmanipulerade växer som maskrosor ur asfalt. De allra flesta i befolkningar stöder inte dessa,
    utan vill ha lugn och ro innanför sina gränser. Det kostar ofantliga summor att driva vansinne, både innan, under och efter i flera generationer, som de som tror sig vinna förlorar mest på.
    Förtroendet mer uselt för varje angrepp. De som har mest idag har mest att förlora. De kommer att få en befolkningsexplosion som
    accelererar av varje hot, eftersom människor söker mer närhet och trygghet när det är oroligt omkring dem. Idag cirka 10 miljarder att försörja på mindre naturkapital. Hur stora idioter får viktiga globala ämbeten. En del väger närmare 300 kg, hur feta får folk bli ?
    Hur många lik går åt till ett fåtals mättnad ?
    Deras namn står kvar, även ledares namn i alla historieböcker som yngre läser om i skolan.

  • marlies

    För mej är historia samma ord som skämt, vad gäller människors eviga girighet att ta för sig. En del ledare har byggt upp näringsliv max, Inom eget land och flera utanför. Men avundsjukan är enorm, och alla krafter har satts in att ge dem vedervärdiga straff som ibland följt dem i döden som de värsta som har funnits. Ett grymt psykologiskt försvar att lägga skuld på andra, som generationer lidit av.. Lögner om världskrig är många, även mindre, och konflikter.
    Därför har vi underrättelsetjänst politiskt. Vi har stater som näst intill aldrig höjer vapen. De fattar vad befolkningsökning innebär för stadskassan framåt. En del knyter befolkning till sig i näringsliv som en tryggad framtid. Ungdom som har benägenhet till kriminalitet hänvisas till ungdomsvårdsskolor, eller ungdomsanstalter.
    Min farfar ledde en sådan, blev adlad för resultat. Ett resultat som senare fortsatte på nya vägar. Att inte göra en personlighetsanalys av
    de som får höga poster är oansvarigt.

  • marlies

    En del befolkningar kallas som livegna med en negativ betydelse.
    De säkrar sina egna inkomster. Exakt som vi på senare mitt 1900 tal.
    Världsklass i mycket. Idag är samarbete över gränser en trygghet utanför oss själva. En vision som W Churchill hade 1945.

  • marlies

    En antik sägen finns. Paddan är helig. Den vaktar underjordens rikedomar. En kung klädde ut sig till padda. I sago, kyss en groda, du får en prins. Grodor är fridlysta. Vi gör även grod vägar åt dem, så de inte skadas.

  • marlies

    Alla vi som är överlevare uppfattar andra som ofattbart naiva.
    Livet får en djupare och bredare dimension av att ha sett på nära håll samt upplevt livet försvinna och återvända. Det tjafsas om allt av
    bagateller. Vi vet att gemenskap och tolerans är viktigt, för ingen vet hur länge livet varar. Att ett fåtal glänser runt på fattigas sjuka bekostnad, medan grannar inte äger något är en historisk tragedi.. Att suga ut folk in på skelettet för privatas vinster globalt

  • marlies

    De ledare som får makt och beslutanderätt är oftast sådana som är ledare över liv. De äger ett ansvar av automatik på grund av arv.
    Ett självklart område är sjukhus, polisen, försvaret, kriminalen, domstolar, social myndighet, fackombud, skyddsombud, samt de i områden under, lärare. Politiker är inriktade mer på hållbar ekonomi,
    ögon på näringsliv, tillgångar till tänkta mål som understöder politiken.

  • marlies

    Det är lätt för folk i Skandinavien att sticka ut hakan då vi ligger nordligt på planeten. Lyssnade på NATOs chef en Norgegutt som aldrig velat bli politiker, utan bara utses. En man utan förmåga till eget beslutande i frågan. Han menade att situationen blev värre av att de inte ingrep tidigt, i Syrien. Men vem vet vad hänt istället. Det svåraste avgörandet. När använda militär, och när inte. Irak nämndes också.
    Samt Afganistan. Självklart kan inget närmare yttras om detta.
    Zoombie skådespelaren från Linköping deltog också, Mercedes..
    Hon befann sig på rätt planet. Blodsugeri. En film som är aktuell.

%d bloggare gillar detta: