Senaste nytt

Nova-Jeanette Nilsson: Slösa

Privat

Att slutföra anses vara en dygd. Vi ska slutföra allt, allt, allt. Oavsett om det gör oss trötta, uttråkade eller till och med illa till mods.

I dygdens alfabet finns endast två bokstäver – A och O. Men det som skapar språket, kittet och mellanregistret saknas. Detta gäller även ofta vårt förhållande till kultur. Vår personliga kulturgärning ska genomföras snarare än upplevas. Man går på museet och likt en orienterare bockar av föremål efter föremål. En påbörjad bok ska läsas ut, man ser klart filmen. Punkt.

Man äter upp på kulturtallriken. Trugar sig själv, här lämnas inga rester.

Om boken i fråga är läsvärd, debil eller helt enkelt långtråkig spelar ingen roll. Om endast ett av femhundrafemtiosex konstverk på det fina stora museet ger dig något eller om biofilmen redan vid öppningsscenen får dig att himla med ögonen inombords spelar ingen roll.

Du skrapar tallriken med fingret för att få upp det sista. Klart!

I helt-och rent- Sverige slutför du det du startat. 

Detta är naturligtvis ett intellektuellt självskadebeteende. Man ska inte läsa ut böcker som lakar ur ens själ lika lite som man ska se klart en film som gör detsamma.

Kultur skapas delvis linjärt, men det ska inte avsmakas så. Vi har ingen kulturkanon och gud förbjude att vi skulle komma att få en.

En kulturkanon är lika själsligt utarmat som en inköpslista.

Jag kommer aldrig läsa klart Det Andra Könet och att läsa Proust är för mig bokstavligen en spaning efter den tid som flytt medan jag försökte så göra. Jag må dela bostad med ett par hundra böcker, men en stor del av dessa kommer aldrig bli mer än ytliga bekantskaper. Om ens det. De förblir oöppnade och oälskade. Jag har många gånger tagit med en av dessa i väskan med ansatsen att nu ska jag väl ta mig genom den, även jag ska rensa tallriken., men efter några sidor insett att det är en relation som aldrig kommer leda någon vart. Jag har inget dåligt samvete för detta längre.

Mina litterära vänner däremot, de som berörde, rörde, roade eller oroade mig från första stund, ligger nötta men älskade på sängbordet i en ostyrig trave. De är lästa framåt, bakåt, mitt i.

De är använda, älskade. 

Vi behöver inte äta upp på kulturtallriken, det går bra att beställa in en ny rätt. Beställ flera, för på den restaurang som serverar kultur är nämligen dessa oftast gratis och serveras i bufféform.

Så slarva, lämna rester. Njut av slöseriet.

Som mottagare ska din kulturupplevelse, oaktat område, vara just njutbar, den ska väcka en hunger efter mer. Gör den inte det; Slå i hop boken, byt låt, lämna bion, muséet eller föreställningen, vandra vidare mot andra bättre upplevelser, du är inte skyldig kulturen någonting, så lev inte i ett resonemangsäktenskap med den. Läs hellre om den där tummade pocketen, dröj dig kvar vid det där enda konstverket av de femhundrafemtiosex andra. Se om samma scen fem gånger i rad.

Njut och håll dygden stången.

I kultur finns varken A eller O.

%d bloggare gillar detta: