Senaste nytt

Nova-Jeanette Nilsson: Slösa

Privat

Att slutföra anses vara en dygd. Vi ska slutföra allt, allt, allt. Oavsett om det gör oss trötta, uttråkade eller till och med illa till mods.

I dygdens alfabet finns endast två bokstäver – A och O. Men det som skapar språket, kittet och mellanregistret saknas. Detta gäller även ofta vårt förhållande till kultur. Vår personliga kulturgärning ska genomföras snarare än upplevas. Man går på museet och likt en orienterare bockar av föremål efter föremål. En påbörjad bok ska läsas ut, man ser klart filmen. Punkt.

Man äter upp på kulturtallriken. Trugar sig själv, här lämnas inga rester.

Om boken i fråga är läsvärd, debil eller helt enkelt långtråkig spelar ingen roll. Om endast ett av femhundrafemtiosex konstverk på det fina stora museet ger dig något eller om biofilmen redan vid öppningsscenen får dig att himla med ögonen inombords spelar ingen roll.

Du skrapar tallriken med fingret för att få upp det sista. Klart!

I helt-och rent- Sverige slutför du det du startat. 

Detta är naturligtvis ett intellektuellt självskadebeteende. Man ska inte läsa ut böcker som lakar ur ens själ lika lite som man ska se klart en film som gör detsamma.

Kultur skapas delvis linjärt, men det ska inte avsmakas så. Vi har ingen kulturkanon och gud förbjude att vi skulle komma att få en.

En kulturkanon är lika själsligt utarmat som en inköpslista.

Jag kommer aldrig läsa klart Det Andra Könet och att läsa Proust är för mig bokstavligen en spaning efter den tid som flytt medan jag försökte så göra. Jag må dela bostad med ett par hundra böcker, men en stor del av dessa kommer aldrig bli mer än ytliga bekantskaper. Om ens det. De förblir oöppnade och oälskade. Jag har många gånger tagit med en av dessa i väskan med ansatsen att nu ska jag väl ta mig genom den, även jag ska rensa tallriken., men efter några sidor insett att det är en relation som aldrig kommer leda någon vart. Jag har inget dåligt samvete för detta längre.

Mina litterära vänner däremot, de som berörde, rörde, roade eller oroade mig från första stund, ligger nötta men älskade på sängbordet i en ostyrig trave. De är lästa framåt, bakåt, mitt i.

De är använda, älskade. 

Vi behöver inte äta upp på kulturtallriken, det går bra att beställa in en ny rätt. Beställ flera, för på den restaurang som serverar kultur är nämligen dessa oftast gratis och serveras i bufféform.

Så slarva, lämna rester. Njut av slöseriet.

Som mottagare ska din kulturupplevelse, oaktat område, vara just njutbar, den ska väcka en hunger efter mer. Gör den inte det; Slå i hop boken, byt låt, lämna bion, muséet eller föreställningen, vandra vidare mot andra bättre upplevelser, du är inte skyldig kulturen någonting, så lev inte i ett resonemangsäktenskap med den. Läs hellre om den där tummade pocketen, dröj dig kvar vid det där enda konstverket av de femhundrafemtiosex andra. Se om samma scen fem gånger i rad.

Njut och håll dygden stången.

I kultur finns varken A eller O.

  • marlies

    Man ska nog tänka att de i första hand är försäljare mer än kulturintressenter. De håller hårt i argumenten samt i vem som ska tjäna på detta. Ett ramaskri så fort någon moderniserar efter eget tycke. Parodier värst hatade, och omtyckta av gamla kända.. Det ska vara så akademiskt och perfekt litterärt spräkligt och bildligt. Scenerna verklighetstrogna och nyanserade i form och uttryck. Karaktärer efter givet mönster igenkännande på direkten i roller och miljöer. Skittråkigt.
    De som bryter måste vara tuffa och arroganta som exempel Kristina Lugn med många nya i nutid. Jag fattar inte varför roller presenteras redan i början, ett intressedöd från start. Det mesta lika uppbyggt.
    Nära himlen i ett slott i ett hus som är grått bor lilla Liselott. Hennes vidriga mamma bor också där. Röker vid spisen, och undrar var hon är. Men Liselotts pappa bor på en stjärna, och är både rik och glad. Han sitter i en soffa av pärlemor och skickar telegram till Liselott. Hennes morsa, säger han var ett kräk och rymde med någon långt bort. Men Liselott, vet det inte är sant. Morsan staplar mat och burkar i en affär, hon är en tanklös tant. När dagisbarn sover och kassörskan gått hem, smyger en pappa i köket och tänder fina ljus hos dem. Han planterar fina blommor vid Liselotts säng. På morgonen en raggsocksgrå, sitter morsan i köket och sväljer sin havregrynsgröt gastar att det är dags att skynda sig på.
    Liselott i bävernylon går på gator och fantiserar på. Hemma morsan väntar undrar vad tänker hon på. Bara du kommer hem jag blir en snygg blondin skickar in en annons så du får, en ny pappa i vår.
    ( omskriven efter vad jag minns ) Kristina Lugn.

  • marlies

    I vilket fall som helst kan man inte köpa entusiasm, lojalitet och kärlek till kultur. Man måste ge sådant själv.

  • marlies

    Jag tror alla behöver kontraster. Mellan mörkt, färg och ljus. Sorg glädje, saknad, längtan, drama, skräck, romantik, spex, grav humor, parodier över oss själva och de som styr, fantasi, våld, erotik,. En vakenhet för livets innehåll. Samtidigt lurendrejeri, och trolldom, magi.
    En önskan att kunna påverka det obegripliga. Det negativa och positiva som vi minns. Vi söker hemligheten gömd psykologiskt i fysiska härledande miljöer. Svaret i våra frågor. Kultur berör alla sinnen vi annars inte tänker på. Vi kan uppleva känslan, lukt, smak, pulsen, anspänning, lugn, väcka minnen, se bilden med bara text, eller bara i toner. Vi känner igen roller i egna kända personer.
    Själv anser jag att kultur borde ingå som ämne i skolan. Inte mist drama, rollspel, bildtolkning. Alla drömmer om att vara någon annan trots att alla är unika.. Konflikt är intressant. Vad som ligger gömt.
    Ett ämne som passar i gymnastiksal. Några lappar med roller och teman räcker. Att se det hela efter och jämföra olika gruppers tolkningar. Kultur ska vara enkelt och lätt för unga.

  • marlies

    Jag tillhör den gruppen som hatar att inte ha en planering i vad som komma skall vad gäller aktiviteter, arbete, relationer. jag vill gärna bestämma klocktider själv i vad som görs efter behov. Flumtillvaro är stressmoment. den hör till avkoppling.. Många har reagerat på sådant att bara ha en plats utan målsättning.. Ett tidsfördriv som kunde användas bättre. Själv tar jag inga risker i ovetandet efter förutbestämda klockslag., inte anpassade efter mej och verksamhet.
    Vi har alla 24 timmar att vara verksamma på. Arbete i längd avgörs av energitillgångar som kan vara mini till max, huvudsak allt blir gjort, utan klagomål.. Många har jobbat med egna scheman i åratal efter egna planeringar helt perfekt efter önskemål.. Konstigt att politiker inte klarar det fullt ut. .Omtanke lojalitet entusiasm kan ingen köpa. Den kan man bara ge själv.. Exakt som på tidigare platser, där man vägleder till detta. Begåvningar visade sig till stor förvåning..

  • marlies

    Det är svårt att avgöra vad som är slösa och spara och själslig utarmning. En mormor här jag hade. Där var tyst som i graven. En väggklocka vars pendel hördes konstant . Den ringde varje halvtimma.
    Hon smög på tofflor när hon gick och satt ofta i en gungstol och skummade som hon uttryckte det. Hon var mild och talad klokt, men att sova där omöjligt av klockans ticks. En kan tycka hon slösade sin tid med ingenting, en annan att hon tog vara på varje sekund, halv och heltimma.. Hon bjöd på kokkaffe och hembakade skorpor, kakor.
    Levde ofattbart enkelt och var genomnöjd med sitt liv. I början i litet hus på landet, lika tyst, senare i hyreshus. Hon hade en otroligt inre ro och förnöjsamhet. Totalt obekymrad av väder och övrigt i långt ensamt liv. Ibland varnas det med för många intryck att inte hinna bearbeta allt som flödar, samt en svårare process att rensa ut och helt kunna koppla av i stillhet.. Troligen är detta individuellt. Ovana skräms av total tystnad, det knäpper knarrar i golv, dörrar och allt hörs in utifrån av ovana ljud på landsbygd utan trafik nära. Att träd krymper och utvidgas av fukt, kyla värme, som hörs i skogar. Blåst som viner och tjuter genom utrymmen, samt djur och deras läten.
    Lösa ting som slår emot, i storm. En typisk skräck, stora ödsliga hus, många rum, källare, grus som knarrar. Spöken är vi själva i detta.

  • marlies

    Kultur handlar om att ta del av många olika miljöer, individer, historia, nutid, framtid. Det kan handla om släktträd, uppväxt, tid bakåt, nu och framåt, olika möten , händelser, en individs förändring av livet, mognad, åldersupplevelser. En del har fattiga erfarenheter, en del rikt av den varan.. Jag tänker nutids generation har brister i en tid av stillastående vad gäller möjligheter till arbeten , att kunna flytta, resa, ha råd med aktiviteter, en sviken gemenskap mellan generationer. En lång tid av välmående som grund.. Själ efterkrigsbarn, fattigt ruiner,med många lyckade familjemedlemmar i släkt. Storstad. Sedan lantliv nytt land. En tid sedan med många olika jobb, flera utbildningar.
    Umgänge borgerligt till utsatta, även i arbetsuppgifter. Olika aktiviteter.
    Rest en del. Troligen splittrad eller nyfiken och inte vilja välja speciellt.
    Inte ens idag, vill jag hamna i en begränsad ruta. Det måste finnas tilltugg till allt, annars får jag panik. Energin ligger i det. Längsta anställning 17 år, då med flera inriktningar.. Jag måste ha omväxling.
    Jag tycker det är sorgligt att många hunnit bli vuxna utan innehåll.
    Jobb, en taverna, en tandläkarfamilj, buttik, varuhus ,linkopia, Äldrevård, storkök, socialförvaltningen, hotel, barnskötare,, milöprojekt, privat service, hemtjänst med praktik emellan förskola, US.. Många individer har passerat och miljöer. Nu nedåtspiral i allt vad näringsliv heter. för korta oh längre anställningar. En tjänstefolksmarknad erbjuds. En snedvriden verklighet att kunna förstå sammanhang av vår samtid. Ingen överlever i en enda levnadsruta. Bara politiker själva. Hur kommer matkassar in genom dörren Komedier om nutid skulle vara otroligt intressant.
    Kalle gr ett program, an vet inte varför. han måste vara där och skriva rapporter, pyssla leta jobb han inte kan få. Märta väntar på frukost av någon hon inte känner i ett hus ensam på landet, Roger kan inte svenska och jobbar sju dagar i veckan, Stina har depression och vill inte leva och knaprar piller, Fippe har levt på bidrag hela sitt liv, Sussi har gjort bröstförstoring och är sjukskriven, Hennes kille Armad har rätat till näsan, Berra är kk kompiis med sju, Gunilla Chef gick hem lunch., har ej komimit tillbaka, Klas har 12 vårdtagare att ta hand om. En kom nyss ny hem från sjukhus, utan färdig planering, Hanna har startat ny Frisör av redan tjugo befintliga.

  • marlies

    Idag ändras kultur och tradition i omvårdnad. Vi har haft en period för uträkningar av kapacitet per minut av allt tänkbart innehåll.. Troligen en anpassad robot för detta i framtid. En paradox i behovet av mänsklig kontakt. Ett chip i örat på de äldre för laddning när de sover,
    så kan de vakna med max funktion utan någon personal. Ett larm utifall någon går över energinivån., annars en krisgrupp som kan rycka in som trygghetsfaktor. Värmemadrasser i alla sängar och kramdjur går åt, samt inspelade röster som pratar och sjunger.
    vi måste ha många språk i detta samt ett kosmopol så de upplever sin verklighet. Det måste finnas gott om pengar till detta då allt har betalats som inköp, mat, städ, tvätt mm,, med insparad personal., under en hyra dyrköpt, för de som haft råd. Folk slavar under EU direktiv. Tillräckligt många är dementa. 25. 000 nya Alzheimer varje år. i allt yngre åldrar.

  • marlies

    vår tid har ändrats radikalt, från en del bankomater som gör avdrag, andra inte, att betala lösa räkningar per styck i kassaservice, banker som vägrar kontanter, EU sedlar som ej kan växlas i vanlig handel, direkt påföljder P böter, samt avdrag i system oavsett sjuk med tillhörande hot, biljettautomater till dyrare pris av pappersbiljett än kort.
    En tvångsförvaltning in i väggar. En arbetslinje ej gällande i arbetsliv. Att inte tacka nej till opassande jobb. Arbetsgivare måste betala sjuklön, vikarie, rehab tid till förhandling för omplacering till bättre anpassad arbetsuppgift. Individansvar gäller, inte personalansvar. Eget liv och balans kommer först som min far sa..
    Sedan har 12 års renoveringar av lägenheter försvunnit som tidigare var ägarnas ansvar, med pålagor per månad, ändå höjs hyrorna.
    Vi straffas om vi inte helt behärskar att måla och tapetsera om själva.
    Trots att vi Ingår i EU finns inga likartade trafikbestämmelser översatta på engelska. Snabbmat med dålig näringsvärde säljs överallt, särskilt till sugna barnfamiljer, och äldre. Vi har socker i ialla slag av livsmedel, samt antibiotika. Anses det som FRAMGÅNG ? För Svensk kultur, tradition ?

  • marlies

    Jag kan se en våldsfrämjande radikalisering. Att våld ingår för att nå politiska syften. Att socialisera ät andra sidan hör till detta. Vem vet ?
    Det brukar innebära ett liberalt förhållningssätt att gå till grunden med stora omändringar i samhälls system..

  • Pingback: Nova-Jeanette Nilsson: En replik på mig själv | Frihetssmedjan()

%d bloggare gillar detta: