Senaste nytt

Nova-Jeanette Nilsson: En replik på mig själv

Privat

För fjorton dagar sedan skrev jag en krönika i vilken jag framhärdade att det är ett intellektuellt självskadebeteende att konsumera kultur som inte ger ögonblicklig berikning. Jag skrev bland annat att man inte bör skrapa ren sin så kallade kulturtallrik utan i stället endast njuta av just det som faller i smaken.

Jag håller fast vid detta för eget bruk, men jag vill ändå gå i polemik mot mig själv då mitt resonemang i frågan har vissa brister. Den första och största bristen är att jag inte reflekterade tillräckligt mycket över att det är betydligt enklare att kunna rusa genom den kulturella skogen om man först lärt sig gå. Att som en vuxen akademiker anse det larvigt att läsa ut en dålig bok istället för att gå till de litterära platser som man finner kärlek till är faktiskt i sig själv larvigt.

Det är dessutom en smula världsfrånvänt.

Det finns ytterligare sakargument mot min hållning, men jag nöjer med ett till – folkbildningsperspektivet. Man kan, liksom jag gör i mitt liv i dag, betrakta kultur nästan uteslutande som en källa till njutning. Med det sagt så är den sociofunktionella aspekten av kultur som att tillskansa sig en allmänbildning och att bygga ett referensbibliotek själva grunden för ett sådant förhållningssätt. Detta missade jag helt och hållet att ta upp i min förra text. Svenska skolor har måhända ingen kulturkanon men både läsning, musik och bild är fortfarande en del av den grundläggande undervisningen. Att då som jag gjorde slarva förbi vad detta inneburit för generationer förtjänar kritik.

Detta är ingen avbön, utan en replik som i princip simultanskrev sig själv tillsammans med min förra krönika. Det är förfärande lätt att missta sin egen utblick som allmängiltig och att helt glömma bort att man själv en gång tragglade sig igenom Selma Lagerlöf i skolan. Inte för att det var roligt, hon blev heller aldrig en favorit, utan för att det var den uppgift vi elever hade fått. Ett i mitt tycke i dag horribelt vis att introducera litteratur men som då var mycket bra för oss. Kanske var det till och med nödvändigt.

Så, kultur må vara en tallrik. Och jag vidhåller att man inte behöver äta upp allt på den, men jag tror också att man ibland får peta i sig även grönsakerna.

%d bloggare gillar detta: