Senaste nytt

Nova-Jeanette Nilsson: En replik på mig själv

Privat

För fjorton dagar sedan skrev jag en krönika i vilken jag framhärdade att det är ett intellektuellt självskadebeteende att konsumera kultur som inte ger ögonblicklig berikning. Jag skrev bland annat att man inte bör skrapa ren sin så kallade kulturtallrik utan i stället endast njuta av just det som faller i smaken.

Jag håller fast vid detta för eget bruk, men jag vill ändå gå i polemik mot mig själv då mitt resonemang i frågan har vissa brister. Den första och största bristen är att jag inte reflekterade tillräckligt mycket över att det är betydligt enklare att kunna rusa genom den kulturella skogen om man först lärt sig gå. Att som en vuxen akademiker anse det larvigt att läsa ut en dålig bok istället för att gå till de litterära platser som man finner kärlek till är faktiskt i sig själv larvigt.

Det är dessutom en smula världsfrånvänt.

Det finns ytterligare sakargument mot min hållning, men jag nöjer med ett till – folkbildningsperspektivet. Man kan, liksom jag gör i mitt liv i dag, betrakta kultur nästan uteslutande som en källa till njutning. Med det sagt så är den sociofunktionella aspekten av kultur som att tillskansa sig en allmänbildning och att bygga ett referensbibliotek själva grunden för ett sådant förhållningssätt. Detta missade jag helt och hållet att ta upp i min förra text. Svenska skolor har måhända ingen kulturkanon men både läsning, musik och bild är fortfarande en del av den grundläggande undervisningen. Att då som jag gjorde slarva förbi vad detta inneburit för generationer förtjänar kritik.

Detta är ingen avbön, utan en replik som i princip simultanskrev sig själv tillsammans med min förra krönika. Det är förfärande lätt att missta sin egen utblick som allmängiltig och att helt glömma bort att man själv en gång tragglade sig igenom Selma Lagerlöf i skolan. Inte för att det var roligt, hon blev heller aldrig en favorit, utan för att det var den uppgift vi elever hade fått. Ett i mitt tycke i dag horribelt vis att introducera litteratur men som då var mycket bra för oss. Kanske var det till och med nödvändigt.

Så, kultur må vara en tallrik. Och jag vidhåller att man inte behöver äta upp allt på den, men jag tror också att man ibland får peta i sig även grönsakerna.

  • marlies

    I skolan får ungar lära sig att ta del av allt, även det som inte gillas.
    Att leka, umgås och jobba ihop med alla. Annars mobbing och diskriminering. Upp till 6an rastvakter som stöd i socialt samarbete., då mognaden varierar.. Man bör lära sig att eget hem är för andra, samt att deras hem är mitt hem. Samt se till att man själv trivs när man öppnar dörren hemma, eller borta.

  • marlies

    Intressant om böcker. Ibland är det tungt och vidrigt att komma in i böcker, samtidigt vet man att man måste för att begripa resten. Ett inre krig, att lägga ifrån sej och börja om och om. Tråkigheten tar över.
    En del blir inte lästa på åratal. Men belöningen finns där att reta sig på, för de bästa böcker är så. Efteråt har man helt glömt första delen.
    Tålamod är tungt, att vänta in tills händelsen lossnar. En del blir aldrig lästa. Som att lyssna på någon som mal och mal och mal innan något blir sagt. De drar ut på detaljer i det oändliga.. En del hänvisar till något helt annat plötsligt, som förtydling.. Det sista gillar jag.
    Bildligt. Att trampa och trampa på en gammal cykel, tills lampan lyser jämt.

  • marlies

    Självskadebeteende har vi alla av och till omedvetet. En del älskar att rabbla om allt negativt, om och om igen om allt. Hur dåligt de mår, hur eländets elände rasar över dem, hur dumma alla är, samhällets förfall, och partners alla dåliga sidor, dåliga filmer, böcker, kallt kaffe, slarvigt vikt tvätt och ludd, dålig smak på mat, okunnig personal. En spiral de bygger frivilligt, som om de hade svaren på alla värdsliga frågor.
    Vad var bäst idag kan dessa arbeta med innan de somnar.
    Vädret, håret, vakna i tid, en god frukost, en chokladbit, en skön buss till jobbet, trevlig granne, varmvatten, barn, föräldrar. Vi väljer mellan bra och dåligt själva. Det positiva överväger enormt dagligen.
    Alla har inte ens en dörr att gå in i. Men är nöjda för det lilla som då har STOR betydelse. Andra är energisugare från omgivning.
    Troligen blir de flesta helt slut av dessa.

%d bloggare gillar detta: