Senaste nytt

Gästinlägg: Tillsammans för individualismen

wikimedia commons

Det pågår en libertariansk revolution i USA. För första gången i partiets historia har libertarianerna enats bakom en kandidat som kan utmana tvåpartisystemet på riktigt. Hillary Clinton och Donald Trumps impopularitet gör att libertarianen Gary Johnson ser ut att vinna ett långt större stöd än någon kandidat partiet tidigare nominerat.

Samtidigt i Sverige borde det finnas förutsättningar för en enad libertariansk rörelse att på allvar utmana en regering som höjer skatterna, stänger gränserna och ständigt inför nya förbud. Men någon sådan finns inte.

Istället präglas svensk libertarianism av splittring. Det råder oenighet både om hur det perfekta libertarianska samhället ser ut och vägen dit. Den tid och energi som ägnas åt att bråka om detta tycks större än viljan att skapa ett gemensamt motstånd mot dem som tar ifrån oss friheten.

Förenklat skulle man kunna dela in svenska libertarianer i tre grupperingar:

1. De som försöker påverka de befintliga partierna.. Centerpartiet kanske är det parti där detta har lyckats bäst. Annie Lööf har hyllat Ayn Rand och det ursprungliga förslaget på nytt idéprogram var tydligt influerat av libertarianism. När andra partier svarade på flyktingkrisen genom att hindra människor från att ta sig hit, valde Centerpartiet att rikta in sig på att minska mottagandesystemets kostnader.

2. De som försöker påverka genom nya partier. Det första försöket att skapa ett nytt liberalt alternativ var Liberaldemokraterna, en koalition mellan socialliberaler och libertarianer. När det sprack bildades det renodlat libertarianska Klassiskt liberala partiet som med 0,02% av rösterna gjorde sitt hittills bästa val 2014.

3. De som försöker påverka utanför det partipolitiska etablissemanget. Denna mycket breda grupp kan bestå av allt ifrån klassiskt liberala profiler som Johan Norberg, till utomparlamentariska nätverk som Frihetsfronten, och privatfinansierade projekt som bubb.la, Frihetligt och I Fablernas land.

Dessa grupperingar är sällan överens. Varken inom sig själva eller mellan varandra. Konflikterna kan handla om vilket ungdomsförbund som är mest liberalt, om att det är slöseri med tid att engagera sig i ett parti utanför riksdagen, eller om det överhuvudtaget är förenligt med libertarianism att engagera sig partipolitiskt.

Detta käbbel främjar knappast friheten från tvång. Det påminner snarare om en av libertarianernas ärkefiender; nämligen kommunistiska gruppers tendens att ständigt bråka med varandra, trots att alla säger sig sträva efter ett klasslöst samhälle.

Libertarianer borde veta bättre än att begå samma misstag som kommunister. Vi borde inte lägga så stor vikt vid sekterism, så som huruvida någon är minarkist eller anarkokapitalist, eller om det är bäst att förändra i eller utanför partipolitiken. Vi borde respektera varandras engagemang, lära oss av varandra, och komma överens om att det mest relevanta är att arbeta i riktning mot mindre stat, friare marknader, och friare människor.

Vart man sedan vill hoppa av på den resan; i ett statslöst samhälle, en nattväktarstat, eller bara något mer frihetligt än det vi påtvingas idag, är ärligt talat nog inte ett val vi kommer ställas inför under vår livstid. Oavsett vad vi väljer kan vi komma så mycket närmare dit om vi gör det tillsammans.

Robin Nilsen. Distriktssekreterare, Liberala Ungdomsförbundet Storstockholm

  • Nicholas Miles

    Jag tror aldrig jag sett någon ankeborgare attackera vare sig Frihetsfronten eller Liberala Partiet. På sin höjd har det rådit meningsskiljaktigheter om metodik, men jag har aldrig sett någon riktig antagonism mellan grupperna, och ingen verkar ha ett ont ord att säga om bubb.la. Det är bara ungdomsförbunden som är sekteristiska.

  • marlies

    Människan är inte pålitlig som helt fri. Vi tillhör den girigaste arten med ett känsloregister enormt. Inte minst svartsjuka, avundsjuka, tröstbehov i gotter, utmaningar. Enda arten som måste ha lagar, regler. Arbeta eller vara sysselsatta. Vi har kravallstaket och fängelser och ordningsregler. En nyfikenhet utan gräns. Vi kan samsas i små grupper, där total rättvisa råder, som inte ens finns i familj. I de första samhällen var folk sammanbyggda i hus, med taköppningar in till varandra. När de blev för stora ko en bestämmandemakt in med ett fåtal.. Så fort folk förlorade insyn flyttade de utanför i mindre grupper med välkända.. Så har det sett ut historiskt.

  • marlies

    Därutöver har människan alltid förhandlat i varor och tjänster, mutat varandra och hotat varandra till bäst fördelar. Så friheten är en utopi i det stora. Bara våra privata liv kan vi styra, ibland med behov av stöd i olika former. Jag ser Livet som ett skämt. En teater med alla våra olika roller i ständig förändring. Vi är publiken som buar och applåderar. Men vi har individansvar att göra vad vi vill. Att delta eller inte. Bara vi själva har inbyggda gränser för vår kapacitet, som vi utforskar.

  • marlies

    Det viktigaste är att kunna roa sig på livets gång. Annars kan man bli galen. Därför är fri lek, aktivitet från start avgörande. De flesta måste ha tråkigt för att börja agera. Hemma eller på arbetet ibland i dåligt ,ibland i bra.

  • marlies

    Jag tänker alla föds självständiga. Spädbarn hittar bröstet själva och skriker för sina behov. Minsta barn säger – Jag kan själv.. Att hamna i tvångskarusell är nedbrytande för alla vad det än gäller. Vi får ångest av sådant. Vi föds medvetna om vad vi vill och vart vi ska. De som försöker tvinga bort det hatas idag i sport och mycket mer. Är själv i en sådan och ska bryta mej ur. Vi föds målmedvetna, att tränas för motsatt är idioti. inte hållbart över tid. Jag vet en grabb fotbollsträning som blev back ut. En målskytt måste inte ha energi att springa..
    Jag själv målvakt .och back. Man måste inte veta allt. Det ger sig alltid.

  • marlies

    Man kan knappast tro det är sant om USA äntligen tar sitt förstånd till fånga. Vi kan inte ha facister och rasister med flera som Presidenter.
    Så Gary har hamnat rätt i tiden. Obahma har spelat ut sin roll, utan någon större framgång för de fattigaste. Komiskt att hyllades för sin egen hudfärgs rösträtt. De har ännu inte något berättigande till samhällets fördelar utan bor sina i fattiga slummiga kvarter., med lika utblottade medborgare. Bara de tuffaste med höga meriter tar sig fram.

  • marlies

    Jag tror mer på en från grund riktig fostran än partier. Att lära sig att alla har sin plats och allt sin tid. samt att fördelning kommer av tillgångar av vad som finns inom och utanför väggar.
    I grund har alla samma rättigheter att delta eller inte. Vi har obegränsat att ta del av, engagera oss i, men kan också välja att helt leva i drömmar och fantasi och inte åstadkomma något alls. Att ålder är utan betydelse, huvudsaken man trivs i det man har., och förstår att det inte är självklart. Samtidigt finns hur många vuxna bra exempel som helst, runt om att tillfråga.. Livet i sig att leva och uppfatta det som finns är viktigast. En bok har räddat många liv.

%d bloggare gillar detta: