Senaste nytt

Alina Koltsova: En selfie säger mer än tusen ord

Privat

Drömmen om färre murar är inget nytt, men likväl är den aktuell än idag. Internationella idrottsevenemang brukar ofta fylla funktionen att föra världen närmre varandra istället för att splittra den, då politiken ofta gör tvärtom. Under senaste tiden har två OS-deltagare på plats i Rio de Janeiro skapat en viral symbol för detta.

Det är alltså gymnasterna Lee Eun Ju från Sydkorea och Hon Un Jong från Nordkorea som det är tal om. Under förberedelserna för kommande tävling valde Lee Eun Ju att ta fram sin mobiltelefon, göra ett fredstecken och ta en selfie tillsammans med Hon Un Jong. När de väl gjorde detta, med stora leenden, fotograferades av Dylan Martinez från Reuters.

Bilden blev sedan explosivt viral på allehanda sociala medier. Många kommenterade också att det just är det här som är orsaken till varför man håller de olympiska spelen, varför detta idrottsevenemang är så betydelsefullt. Och visst har de rätt. Det går inte att förneka symboliken om en stark längtan efter fred och frihet. Man kan se det ur flera aspekter.

Drömmen om ett åter enat Korea finns där, även om det inte alltid syns eller uttrycks. Sedan splittringen i Nord och Syd är dessa länder fortfarande i krig med varandra på pappret även om det inte förekommer några stridigheter i nuläget. Däremot är gränsen mellan länderna hårt kontrollerad och bevakad, med mur och militär. Typ som gamla Berlinmuren delade upp Öst- och Västtyskland.

Likheterna är slående. Östtyskland var, liksom Nordkorea är än idag, angripet av det totalitära kommunistiska järngreppet. Muren som byggdes för att vara en så kallad ”antifascistisk skyddsvall” splittrade inte bara Tyskland, utan också hela Europa i princip. Det Kalla Kriget låg som ett täckt molntäcke över Europa. Att på tidigt 80-tal tala om ett eventuellt fall av Berlinmuren eller ett återförenat Tyskland skulle bemötas av hånskratt. Bah humbug, aldrig i livet att det kommer att hända!

Men så hände det under hösten 1989. Muren föll, tack och lov. Tyskland blev åter ett. Släktband som hade hållits isär pga de stängda gränserna kunde nu återupptas. Det omöjliga hade precis inträffat. Världen lärde sig för en gångs skull att man aldrig ska säga aldrig. En annan lärdom man kan dra av detta är att världen är dynamisk.

När det gäller fallet Nordkorea är det lätt att vara dyster. Det nordkoreanska styret skyr inga medel för att isolera sig från omvärlden, hålla sina invånare som livstidsgisslan och ägna sig åt arvsynd mot de som råkar vara släkt med någon vars handlingar inte faller regimen i smaken. Landet tillåter varken emigration eller immigration, vilket är att praktisera nationalism. Ändå händer det att nordkoreaner flyr i tysthet. Dock inte genom gränsen till Sydkorea, utan den något lättare gränsen till Kina. Ett känt exempel är grundaren av Inside NK, 33-årige Shin Dong-Hyuk.

Den nordkoreanska ledningen är nästan monarkisk, då det började med Kim Il Sung och det nu är hans barnbarn som idag är diktatorn. Men hur länge detta kommer att hålla innan något får det att krackelera är det ingen som vet. Flera organisationer, som t.ex. LiNK (Liberty in North Korea), jobbar för att öka medvetenheten om situationen i Nordkorea samt förena nordkoreaner och sydkoreaner.

Med andra ord, så tog Lee Eun Ju och Hong Un Jong en väldigt symbolisk selfie. Det är förvisso bara en pusselbit, men denna pusselbit kommer att bli väl ihågkommen. Förändring börjar alltid hos individen, och det är med förändring vi kan riva murar och bygga broar. Låt gymnasternas handling vara en lärdom för detta.

  • marlies

    Tanken på fred finns väldokumenterat i klassisk musik. En Stil speciellt för detta. Där operor är inriktade på att trösta alla de som dött i alla krig. Den kom till under kalla kriget och efter 2 a världskriget, men erkändes inte av kyrkan. den ansågs som en skymf mot redan döda.. Texter har sedan bearbetats för att accepteras. En är Carmen i många stilar och teman. Musiken är mäktig och fylld med känsla. En handlar om männens tårar. Flera kompositörer har stått upp för detta.
    En idag gråter publiken av framföranden. Därför anses även OS nästan som heligt.

  • marlies

    Förändring börjar med självinsikt. Att veta vem man är och varför man blivit den man är. Har man avklarat det, är man mogen för att se objektivt på andra och sig själv. Att en del man tänker inte har en grund utan är ett vanetänk inprogrammerat Ibland under lång tid av fostran uppväxt. En del går i jätte gamla spår, traditionsenligt utan att veta varför.. Det enda man då vet, blir det enda rätta. En oduglig säkerhet inte längre gällande. Att ändra uppfattning kan tolkas som en obekväm risk, att bli ifrågasatt, samt en egen osäkerhet om den är hållbar. Så här har vi alltid gjort, och så ska det vara. Andra är då tokiga. Det krävs en stark vilja och stor övertalningsförmåga, med ett motstånd riktat direkt mot person. Att ifrågasätta andra i varför de håller fast är oftast känsligt, ibland som en kniv i magen.
    De har ingen bra egen förklaring, utan tar då sidospår för att undkomma. Är de flera sker grupperingar i för och mot och varför så här nu då ? Det tar lång tid att ändra tradition. En del flera generationer. Det störs av en färdig tänkt bild i hur de tror det kommer att bli, då alltid farhågor först. Efter ett starkt försvar till att behålla nödvändigt, och helt nonchalera annat av motpart viktigt.
    När de säkerställt sitt kan man först börja att diskutera lite i taget.
    Men avbrott för eftertankar kan vara otroligt långa. Reflektioner tar tid. Ibland så fasta att de aldrig blir av.

  • marlies

    man kan se livet som en labyrint, att rikta och väga. Kulans tyngd som håller emot, men kan helt slå emot och ändra riktning eller gå förlorad.
    Balans och fokus avgör. Hålet ett fönster att trilla vidare tas emot, upp, och börja om. Allt vi har föds och dör i öppet fönster. Tålamodet avgör. Är det otydligt för akademiker ? Vi ingår som dragningskraft att spela med eller titta på. Kulans egenskaper, och den som puttar på, samt för den vidare avgör samt banans beskaffenhet.
    Alla barn älskar såpbubblor, förändringen och att kunna avgöra storlek. De förundras över att den håller, är genomskinlig och glänser i prismor. Att de samlas i grupp, och följer dem när de blåser iväg utan att spricka. Att de helt försvinner av spricka är spännande. Jag kallar dem pratbubblor. En som blåser liv, sedan släpper dem fria en stund.
    Vi har glaset som synonym, syre hetta, färg, sand.

%d bloggare gillar detta: