Senaste nytt

Moderater vill inte lätta på kopplet

Det stundar halvtid i Sverige. Den första socialdemokratiska koalitionsregeringen sedan 1950-talet har nu regerat ett halvt mandat och resultatet kan i bästa fall sägas vara ljummet. Ett par blocköverskridande överenskommelser där bland annat försvar- och energifrågor har behandlats, i båda överenskommelser har Liberalerna uteblivit, då man inte funnit överenskommelserna vara tillräckliga eller liberalt.   

Att sitta i opposition ger partier större utrymme att framhäva sig själva och de frågor man tycker är viktiga. Att få utrymme var enligt Jan Björklund och hans tilltänkta efterträdare Birgitta Ohlsson i vissa avseenden omöjligt när man satt i den moderatledda regeringen. Reformer kring frågor som arbetsmarknad-, försvar- och integrationsfrågor var no go zoner för det största regeringsparti. Detta har satt sina avtryck. Moderaterna har blivit större samtidigt som de andra partierna antingen står och stampar eller minskar.

Att stora partier äter upp små partier när de samarbetar är logos, speciellt när partierna står varandra ideologiskt och politiskt nära. Vissa partier har förintats, exempelvis det tyska liberala partiet FDP efter deras samarbete med Angela Merkels CDU, ett annat exempel är Liberaldemokraterna i England som efter sitt regeringssamarbete med Tories blev nästintill förintad. Här hemma i Sverige är Miljöpartiet ett färskt exempel på förödelsen som ett samarbete med ett stort parti kan leda till för ett litet parti som delar ideologiska och politiska värderingar med samarbetspartnern.

Det finns olika typer av politiska samarbeten. Ett exempel är det samarbete som Socialdemokraterna länge hade med SKP (senare VPK), dåvarande Vänsterpartiet som garanterade en stark socialdemokrati som inte lyckades att införskaffa sig en egen riksdagsmajoritet men som fick den med hjälp av SKP/VPK. Samma typ av samarbete var det som gjorde att Perssonregeringarna i mångt och mycket överlevde, med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet. De små partierna fick snällt anpassa sig efter S, men det koppel som S hade på de små partierna verkar inte ha varit lika kort som den Moderaterna hade för sina samarbetspartners under Alliansregering I och II. Men medlen helgade ändamålen: Socialdemokratins hegemoni i svensk politik skulle förintas. Kosta vad det kostar vill.

Liberala ungdomsförbundets ordförande Henrik Edin problematiserade kostnaden i DN debatt (6/30). Edin efterfrågar i sin debattartikel efter en utveckling där Moderaterna i en framtida alliansregering på förhand inte bestämmer politiken, det kan till exempel vara att man inte drämmer till dörren i frågor som det stora partiet i första skedet inte håller med om. Edin frågar sig också om den ideologiska och politiska utveckling som M gjort går att implementera i ett allianssamarbete där två av partierna är tydligt liberala.

Det resonemang som Edin för fram är utifrån ett moderat perspektiv tecken på illojalitet. Ifrån sina håll inom moderatrörelsen, så väl den officiella och inofficiella, putsar man på ”lita aldrig på en folkpartist” argument. Syfte är att tysta och misskreditera de som vågar se längre än dit näsan når.
Tove Lifvendahl på den moderata ledarsidan SVD spelar delvis på denna melodi i sin senaste ledare (3/7), där hon analyserar den politiska halvtiden. Lifvendahl skriver följande om Liberalerna och Björklund:

Jan Björklund gjorde oförlåtliga eftergifter åt vänsterns problemformulering i frågorna om välfärdsföretag

Det är Moderaterna som är illojala mot de idéer om ett mittenliberalt alternativ  till den socialdemokratiska hegemonien som utvecklades vid köksbordet i norrländska Högfors. Moderaterna vill permanenta den blocköverskridande migrationsöverenskommelse, något som varken Liberalerna, Centerpartiet eller Kristdemokraterna vill. Man har med hull och hår köpt den socialdemokratiska idén om att ett Sverige utan en socialdemokratisk välfärdsstat inte är möjlig, allt annat är underordnad välfärdsstaten och ett av dess ben, den svenska modellen. Spelar ingen roll att både välfärdsstaten och den svenska modellen är utdaterade.

Liberalism, marknadsekonomi och kapitalism har av Moderaterna ersatts med statlig garanterad valfrihet och jobbskapade med stora subventioner. I frågor rörande delningsekonomi och ränteavdrag lyser M med sin frånvaro! Skall detta vara framtiden?     

Telason Getachew
Steg för steg liberal med intresse för internationella frågor.

  • marlies

    Ja, det är en katastrof när folkvalda tappar öronen och hörseln. Idag förbjudet med lång erfarenhet och mycket kunskap. De blir örfilade i medias rubriker. De tål inte att kritiskt ifrågasättas, direkt ett smutskastande samt delas skulden ut på andra. Som ett fågelbo med gapande ungar. Ibland som strutsar med huvudet nerstoppat i sanden. Jag tror de kommer upp i kanske 90 km / timman om de skräms.

  • marlies

    Det går åt en näsa lång som pinoccios, för att ta sig ur sanningar stämplade på var individs köksbord. Troligtvis står disken kvar till efterkommande i riksdagens middags meny. Desserten mest intressant !

  • marlies

    Ett ordspråk. Det är lika svårt att hitta bagaren i bullen, i magen som Gud i himlen. Alla ingredienser och utveckling. Noaks ark tolkas ibland som planeten Tellus, inte enbart Väst.

  • marlies

    MODERATER BORDE BEGRIPA ATT PENGAR ÄR FÖR LIVET. INTE LIVET FÖR PENGAR.

%d bloggare gillar detta: