Senaste nytt

Helena Lind Trotzenfeldt: Be om ursäkt – för vaddå?

”Be om ursäkt!”, uppmanar Skärholmsmoderaten Tapani Juntunen sitt parti, som även är mitt parti.

Han har nämligen läst på Moderaternas Facebooksida, och konstaterat att där är kritiken stark mot att partiet ”inte gjorde något åt migrationspolitiken när man satt vid makten”.

Det är den. Men vi som följer debatten i sociala medier vet att de som skramlar högst i alla fora är de nationalistiska skrivbordskrigare som har som enda mål att stänga Sveriges gränser för all invandring. De är som ivriga iglar på såväl Moderaternas som Anna Kinberg Batras sidor. Kollar man upp profilerna är det inte sällan SD-anhängare som kamouflerar sig som moderater. Att ta dessa människors åsikter som intäkt för att det finns en bred uppslutning inom M för en SD-liknande politik är naivt. Det handlar enligt min erfarenhet om en relativt begränsad trupp med extremt mycket fritid som spyr galla.

Juntunen drar dock den bisarra slutsatsen att Anna Kinberg Batra måste be svenska folket om ursäkt för ”den föregående migrationspolitiken som lett landet in i en så besvärlig situation”.

Riktigt vad denna ”föregående migrationspolitik” skulle bestå av framgår inte alls.

Sveriges asylregler har varit konstanta i många decennier, give or take. De baserar sig på flyktingkonventionen, Europakonventionen och EUs gemensamma regler. Att våra asylregler skulle skilja sig annat än marginellt från övriga rika EU-länders är en ren skröna. Att många söker sig till Sverige beror på att vi är ett bra land med gott rykte, och inte på att vi är ovanligt generösa när vi beviljar asyl eller skyddsstatus.

Det fanns alltså ingen egentlig anledning att genomföra stora asylpolitiska förändringar under Alliansåren. Visst fanns en upptrappning av antalet asylsökande under sommaren 2014, men det var mitt under valrörelsen och ingen visste då hur 2015 skulle se ut. Faktum är att antalet asylsökande faktiskt sjönk under våren 2015.

Vad Alliansen däremot faktiskt genomförde under sina år var en stärkt möjlighet till arbetskraftsinvandring, som jag är mycket stolt över. Det är där vår syn skiljer sig enormt från SDs. Vi alliansväljare ser arbetskraftsinvandring som mycket positivt. Att söka sig till ett annat land för att jobba eller studera är bra för världens alla medborgare, och även bra för länderna som tar emot arbetskraften.

Vidare skapade Alliansen Etableringsreformen med starkt fokus på integration. Den har inte funkat klockrent, men det är en klar förbättring mot tidigare. Den som beviljats asyl eller skyddsstatus möts inte längre av socialtjänsten, utan bereds en väg in i samhället.

Slutligen gjorde Alliansen upp med Miljöpartiet under förra mandatperioden, och vad den uppgörelsen bestod av omgärdas av en rad myter. Det enda man faktiskt ändrade var att ge alla barn rätt till skola, och att ge alla vuxna rätt till vård som inte kan anstå, och dessutom gjorde man det lättare för en smärre grupp somaliska familjer att återförenas genom att godkänna vissa id-handlingar. Tidigare var det upp till varje vårdgivare och skola att fatta dessa beslut. Många kritiserar den uppgörelsen – och det är väl i sin ordning, men att påstå att den skulle utgöra någon sorts grund för förra årets flyktingkris är absurt.

Hade man kunnat göra mer? Ja, självklart. Nyamko Sabuni drev flera förslag jag ställer upp på, såsom språktest för medborgarskap och en allmänt mer kravfylld integrationspolitik. Vi gick inte hela vägen. Vi stannade halvvägs.

Svensk asylpolitik har förstås förändrats under och efter flyktingkrisen. Jag ställer upp på vissa av förändringarna. Tillfälliga uppehållstillstånd anser jag vara rätt. Däremot tycker jag regelverket som inte medger familjeåterförening för alternativt skyddsbehövande, i huvudsak syriska män som lämnat familjerna kvar i flyktingläger, är helt förkastlig – särskilt som den införts med retroaktiv effekt.

Det finns alltid mer att göra. Men det betyder inte att det som gjorts varit fel.

Det hade förstås varit klädsamt om Juntunen varit en smula specifik och framfört vilken del av ovanstående han är kritisk emot istället för svepande anklagelser.

Det sorgliga är att han är långt ifrån ensam i sin illa underbyggda syn på Alliansens påstådda misstag. Tankefiguren att vi var extremt slapphänta under Alliansåren och att vi nu lagt oss nära SD har fått fäste hos en stor del av svenska folket.

Det är dags att peta hål på den skrönan.

Ett bra första steg är att Juntunen och andra flumkritiker faktiskt kommer ner från sina moln och blir konkreta.

Alliansen har ingen anledning att skämmas. Våra politiker gjorde ett riktigt bra jobb, om än inte perfekt, under åtta år med att liberalisera Sveriges migrationspolitik, och har sedan fortsatt ta ansvar genom uppgörelser med regeringen, som, även om jag inte gillar dem i alla delar, som helhet har stärkt Sverige.

Helena Lind Trotzenfeldt

Författare, krönikör och Sales & Business Development-chef. Hon skriver återkommande i Motargument och Afropé och är gästkrönikör i Frihetssmedjan.

Säljchef, författare, sjubarnsmor, hundägare, medlem i Moderaterna, skriver i huvudsak om migrationspolitik.

  • WorldInMyEyes

    Det är synnerligen märklig retorik som förs i Sverige gällande volym av invandring/migration. Tidsspannet för mottagande av invandring/migration är av någon märklig anledning helt central. Som om samhället har lyckats absorbera förra årets migration, när ett nytt år börjar.

    2015 kom det nästan 163 000 asylsökande till Sverige och det klarar vi inte säger man från höger till vänster, men de ”normala” nivåer vi har legat på tidigare var inga problem utan då var det minsann bara främlingsfientliga som ville minska invandringen.
    År 2012 kom det knappt 44 000 asylsökande till Sverige. Fyra sådana år på raken, och Sverige har tagit emot fler än det år då alla önskade skärpa invandringspolitiken.

    Om det finns ett tak för vilka invandringsvolymer Sverige klarar så gäller det taket inte bara momentant, utan över en viss tid. Ett badkar svämmar till sist över oavsett om du skruvar vattenkranen på max eller bara låter den droppa, den enda skillnaden är att det tar längre tid i det senare fallet.
    Detta fundamentala tycks de flesta i Sverige inte förstå. När ett nytt år börjar då anses förra årets migration absorberad, trots att det tar 15år för endast hälften av alla migranter som vandrar in att få ett egen riktigt försörjning.

    Ursäkta språket, men sinnesslö tankejargong råder i Sverige gällande detta. Inte undra på att landet snart drunknar av integrationsproblem.

    Landets officiella värdegrund förtäljer dessutom att problem med volym av invandring endast skall mätas i hur själva mottagandet ser ut. Är det svårt att ge migranterna ”ett värdigt mottagande”, då går det bra att önska lägre volymer. Konsekvenserna för det svenska samhället och de befintliga medborgarna med omfattande volymer av invandring är det dock aldrig någonsin någon politiker – utom möjligen en – som ens vågar ha några synpunkter på. Endast migranternas perspektiv är det som gäller.
    Svenskar är värdegrunds-fostrade att förneka och förakta sin egna existens, och främst ömma för andra…

    • marlies

      Vi har haft fred i ca 150 år och kunnat bygga upp en
      Välfärd i lugn och ro. Därför har vi tagit emot många invandrare då näringslivet blomstrade. Men den tiden är förbi i avvaktan på vad komma skall.
      Mig veterligen är inte individen i fokus någonstans,
      utan att denne mäts och vägs för tänkbar användning. för anpassning till robotsamhället.
      Idag får 25 000 Ahlsheimer av hjärnstress per år,
      därutöver ökar demens. Vi är biologiska anpassade att leva ekologiskt i ett livsbejakande tempo, där bearbetning av alla fakta och information ingår, som ett komplement för fortsatt friska genetiska individer.

  • marlies

    Arbetsinvandring är ett skämt. Här söker folk hur många jobb som helst ger upp för de får inget. Vi har inte längre ett näringsliv som skriker efter folk utan specialkompetens eller tvärtom låg kompetens.
    Det spelar inge roll hur det ser ut i andra länder ,för vi bor inte där.
    Många blir djupt deprimerade, andra åker hem av frustation igen i långdragna papperskvarnar. tillfälligt uppehållsstånd ännu mest efterfrågat. Sedan är det mest män ensamma som kommer hit,
    välutbildade. Det har alltid varit de i omedelbar närhet som gjort de insatser som behövs i politikers utvalda områden.

  • marlies

    Man måste inte gå långt för att utsättas för blodiglar. Folk som suger andras energi som själva är i kamp med nutiden i att hinna planera och tänka framåt. Ett skruvat hjärnarbete inom många områden.
    Oavsett bakgrund, nationalitet, yrke. Kreativt tänkande upphör inte för att kroppen stannar. En del får utlopp som utagerande andra blir inåtvända. Vi är skapta att agera, reagera på våldet mot enskilda individer. Själv har jag en minnesbank som flödar samtidigt som fokus ska hållas utåt, åt sidor och framåt. Man blir proffs på att parkera framför, bakom och i mitten. trimmas, servas ,tankas gasa och bromsa. Tankeflöden onödiga kan ställa till ofantliga problem
    Ena timman tror andra man klarar vad som helst, andra timman undrar de vart man tog vägen. Flyt i allt är nödvändigt för att kunna sortera viktigt. Som tur, är jag periodare. Andra är i det konstant.
    Det är lätt att bli Zombie också med tillskott. Man stänger av allt omkring sig och tiden blåser iväg. Ett ofattbart människoförakt i nutid.
    Jag har orsak. Inte andra. Vi kan kalla det som en gemensam läkningsprocess. Om alla gör som jag. Man måste ha balans för rätt tänkande. Idag goglar tuppar oss fulla med oviktigt. Jag begagnad i nyantikt värde.

%d bloggare gillar detta: