Senaste nytt

Helena Lind Trotzenfeldt: Be om ursäkt – för vaddå?

”Be om ursäkt!”, uppmanar Skärholmsmoderaten Tapani Juntunen sitt parti, som även är mitt parti.

Han har nämligen läst på Moderaternas Facebooksida, och konstaterat att där är kritiken stark mot att partiet ”inte gjorde något åt migrationspolitiken när man satt vid makten”.

Det är den. Men vi som följer debatten i sociala medier vet att de som skramlar högst i alla fora är de nationalistiska skrivbordskrigare som har som enda mål att stänga Sveriges gränser för all invandring. De är som ivriga iglar på såväl Moderaternas som Anna Kinberg Batras sidor. Kollar man upp profilerna är det inte sällan SD-anhängare som kamouflerar sig som moderater. Att ta dessa människors åsikter som intäkt för att det finns en bred uppslutning inom M för en SD-liknande politik är naivt. Det handlar enligt min erfarenhet om en relativt begränsad trupp med extremt mycket fritid som spyr galla.

Juntunen drar dock den bisarra slutsatsen att Anna Kinberg Batra måste be svenska folket om ursäkt för ”den föregående migrationspolitiken som lett landet in i en så besvärlig situation”.

Riktigt vad denna ”föregående migrationspolitik” skulle bestå av framgår inte alls.

Sveriges asylregler har varit konstanta i många decennier, give or take. De baserar sig på flyktingkonventionen, Europakonventionen och EUs gemensamma regler. Att våra asylregler skulle skilja sig annat än marginellt från övriga rika EU-länders är en ren skröna. Att många söker sig till Sverige beror på att vi är ett bra land med gott rykte, och inte på att vi är ovanligt generösa när vi beviljar asyl eller skyddsstatus.

Det fanns alltså ingen egentlig anledning att genomföra stora asylpolitiska förändringar under Alliansåren. Visst fanns en upptrappning av antalet asylsökande under sommaren 2014, men det var mitt under valrörelsen och ingen visste då hur 2015 skulle se ut. Faktum är att antalet asylsökande faktiskt sjönk under våren 2015.

Vad Alliansen däremot faktiskt genomförde under sina år var en stärkt möjlighet till arbetskraftsinvandring, som jag är mycket stolt över. Det är där vår syn skiljer sig enormt från SDs. Vi alliansväljare ser arbetskraftsinvandring som mycket positivt. Att söka sig till ett annat land för att jobba eller studera är bra för världens alla medborgare, och även bra för länderna som tar emot arbetskraften.

Vidare skapade Alliansen Etableringsreformen med starkt fokus på integration. Den har inte funkat klockrent, men det är en klar förbättring mot tidigare. Den som beviljats asyl eller skyddsstatus möts inte längre av socialtjänsten, utan bereds en väg in i samhället.

Slutligen gjorde Alliansen upp med Miljöpartiet under förra mandatperioden, och vad den uppgörelsen bestod av omgärdas av en rad myter. Det enda man faktiskt ändrade var att ge alla barn rätt till skola, och att ge alla vuxna rätt till vård som inte kan anstå, och dessutom gjorde man det lättare för en smärre grupp somaliska familjer att återförenas genom att godkänna vissa id-handlingar. Tidigare var det upp till varje vårdgivare och skola att fatta dessa beslut. Många kritiserar den uppgörelsen – och det är väl i sin ordning, men att påstå att den skulle utgöra någon sorts grund för förra årets flyktingkris är absurt.

Hade man kunnat göra mer? Ja, självklart. Nyamko Sabuni drev flera förslag jag ställer upp på, såsom språktest för medborgarskap och en allmänt mer kravfylld integrationspolitik. Vi gick inte hela vägen. Vi stannade halvvägs.

Svensk asylpolitik har förstås förändrats under och efter flyktingkrisen. Jag ställer upp på vissa av förändringarna. Tillfälliga uppehållstillstånd anser jag vara rätt. Däremot tycker jag regelverket som inte medger familjeåterförening för alternativt skyddsbehövande, i huvudsak syriska män som lämnat familjerna kvar i flyktingläger, är helt förkastlig – särskilt som den införts med retroaktiv effekt.

Det finns alltid mer att göra. Men det betyder inte att det som gjorts varit fel.

Det hade förstås varit klädsamt om Juntunen varit en smula specifik och framfört vilken del av ovanstående han är kritisk emot istället för svepande anklagelser.

Det sorgliga är att han är långt ifrån ensam i sin illa underbyggda syn på Alliansens påstådda misstag. Tankefiguren att vi var extremt slapphänta under Alliansåren och att vi nu lagt oss nära SD har fått fäste hos en stor del av svenska folket.

Det är dags att peta hål på den skrönan.

Ett bra första steg är att Juntunen och andra flumkritiker faktiskt kommer ner från sina moln och blir konkreta.

Alliansen har ingen anledning att skämmas. Våra politiker gjorde ett riktigt bra jobb, om än inte perfekt, under åtta år med att liberalisera Sveriges migrationspolitik, och har sedan fortsatt ta ansvar genom uppgörelser med regeringen, som, även om jag inte gillar dem i alla delar, som helhet har stärkt Sverige.

Helena Lind Trotzenfeldt

Författare, krönikör och Sales & Business Development-chef. Hon skriver återkommande i Motargument och Afropé och är gästkrönikör i Frihetssmedjan.

Säljchef, författare, sjubarnsmor, hundägare, medlem i Moderaterna, skriver i huvudsak om migrationspolitik.

%d bloggare gillar detta: