Senaste nytt

Gästinlägg: Transhumanismen och frihetens framtida utmaningar

Bild Victor Fladvad

Världsläget är oroligt. Jihadistisk terrorism, flyktingar, konflikter mellan stater och inom EU förstärker problemen efter den misskötta ekonomiska krisen. Samtidigt tar naturvetenskaperna hisnande steg framåt med djupare kunskap om universum, vår planet och hur livet på den fungerar. Gentekniken utlovar riktade förändringar i levande organismers arvsmassa genom CRISPR-tekniken.

Nya läkemedel omvandlar dödliga sjukdomar till att vara behandlingsbara eller bota dem. Framsteg inom protestekniken visar att människans anatomi inte behöver vara given. Människor blir inte bara äldre utan även friskare högt upp i åldrarna. En fruktad världsbefolkningsexplosion verkar stanna av. Kunskapen om hur material är sammansatta har gett en guldålder för materialforskningen.

Digitaliseringen omformar hur samhället och sociala medier omformar hur människor umgås. Allt fler föremål i vår omgivning får allt fler sensorer och datorkraft inbyggd och kopplas samman till ett sakernas internet. Insamlingen av enorma mängder data ger kunskap om tidigare okända samband. Digitala plattformar öppnar för en delningsekonomi där resurser kan användas mer effektivt. Förstärkt verklighet lägger ett nytt informationslager på vår omgivning, om det så bara är för att jaga Pokémon i grannskapet.

Ny kunskap om hjärnan ger förståelse för hur psyket fungerar och kan förändras. Artificiell intelligens och robotar driver på automatiseringen så mycket att frågan är om det kommer att finnas kvar några jobb i framtiden.

Alla dessa förändringar pekar på att ett mycket stort skifte kan vara på väg, inte bara i hur vi lever och arbetar, men även i det mänskliga tillståndet. Tänk om utvecklingen inte slutar, vare sig i stillastående eller en stor katastrof? Hur hanterar vi en ständigt ökande framstegskurva med nya variationer och även mer komplexa problem att lösa?

Vad transhumanism är och rötterna

Transhumanismen är en fortsättning på renässansens och upplysningstidens humanism. Den omfattar humanismens värderingar om det mänskliga livets värde, förnuft, frihet, utveckling och demokrati. Vad den lägger till är tanken att vi radikalt kan förbättra det mänskliga tillståndet; med teknik, men också med ”mjuka” metoder som psykologi och ekonomi. Transhumanismen försöker överbrygga klyftan mellan de ”två kulturerna” naturvetenskapen och humanioran: båda behövs för att vi ska kunna använda och hantera de nya möjligheterna.

Transhumanismen skisserar framtida möjligheter men är också praktiskt optimistisk – framtiden blir inte bra, vi gör den bra – vilket är en naturlig följd av att transhumanismen växte upp som idé bland Kaliforniens framtidsforskare och bodybuilders, Silicon valleys IT-företagare och datorhackare och undergroundkulturens fritänkare och hemmakemister.

Man måste själv ta ansvar för att forma sin egen framtid. Varken individer, samhällen eller mänskligheten är avslutade ting. De är pågående projekt där vi ständigt bygger upp och förbättrar. Transhumanismen hävdar en morfologisk frihet, ett radikalt självbestämmande till den egna kroppen och generna. Människor och innovation mår bäst i ett tillåtande och tolerant samhällsklimat, där innovation inte behöver söka tillstånd. Vaksam acceptens vid experiment ger vishet.

Transhumanismen och framtiden

Transhumanismen behandlar de frågor som kallats för e-demokrati och e-förvaltning. Den första digitaliseringsvågen handlade om att få ut de demokratiska institutionerna och myndigheterna på nätet. En blick mot den andra digitaliseringsvågen, som nyligen inletts, handlar om att bygga nya institutioner för demokrati och förvaltning efter webbens förutsättningar. Blockkedjornas distribuerade databaser, där varje nod automatiskt verifierar ändringar och tillägg som görs på någon av de andra noderna, eller Estlands digitala medborgarskap är tidiga föraningar om framtiden. Tester och prototyper som sedan skalas upp är ett normalt förfarande idag, förutom i politiken. Det gör politiken mycket teoretisk, långsam och att gissningar vägleder värderingarna snarare än kunskap. Lagstiftning kan bli mer omfattande och frihetsinskränkande än den behöver och därmed bli kontraproduktiv.

Politiken är satt under förändring då den gamla politiska debatten om förvaltning av fördelning har ersatts med en malande och kränkt debatt om migration och identitetspolitik. Debatten står allt mer mellan dem som vill att samhället bidrar med ytor och verktyg för att bygga sammanhang och dem som hellre vill få portionerade dogmer och styrning från auktoriteter i en allt mer komplex värld.

Vi står vid en jämviktspunkt för gentekniken, nanotekniken, informationstekniken och neurovetenskapen genom att dessa tekniker sammanstrålar. Är det möjligt att teknikens sammanstrålning leder till en brant stigande och allt snabbare utveckling? Till något radikalt annorlunda där konstgjorda superintelligenta datasystem uppstår på internet och där själva det mänskliga medvetandet blir datorkod? Det kan ta tid och utvecklingen kan gå framåt och bakåt, det är bara det att människor har svårt att uppfatta förändringar om de sker över längre tid än ett årtionde. Transhumanismen frågar hur vi bör förhålla oss till en eventuell singularitet liknande den som mänskligheten genomgick med jordbruket och industrialiseringen för att komma fram till svar som både skyddar från faror samt ökar antalet valmöjligheter.

Transhumanismens historia är kort, även om dess rötter är djupa, och dess idéer kan vara ett intressant tillskott och utmaning för frihetsrörelsen.

Waldemar Ingdahl är teknikjournalist och medlem av Människa Plus, Sveriges transhumanistiska förening. Du kan följa Waldemar på twitter och läsa mer om transhumanism och Människa Plus här.

 

%d bloggare gillar detta: