Senaste nytt

Torbjörn Jerlerup: Varför omhändertas inte jihadisternas barn?

Samhället måste bli bättre på att göra något för att skydda barnen till föräldrar som fastnat i religiös eller politisk extremism.

Just nu är det absurt. Om man gör research på de drivande nazisterna och radikala islamisterna i Sverige och snokar lite märker man att myndigheter och skolor gör alldeles för lite. Samma sak om man undersöker vad som sker då något barn har föräldrar i en sekt.

Att sociala myndigheter undersöker föräldrar på grund av religiös eller politisk tillhörighet anses vara för kontroversiellt. Det anses bryta mot svenska grundlagar. Även i de fall då föräldrarna inte bara är sossar eller medlemmar i den lokala svenska kyrkan, utan extremister.

Att vi har problem inser man om man följer några av föräldrarna till svenska jihadister som strider för Al Qaida och IS nere i Syrien. Sociala myndigheter åkte på storstryk för några år sedan då en 16-åring, son till en av de ledande Al Qaida medlemmarna, Mohamed Moummou, ville åka ner och slåss och var påhejad av hans fanatiska mamma. Sociala myndigheter åkte på storstryk av debattörer som påstod att Säpo och sociala myndigheter hatade muslimer.

Sedan dess gör sociala myndigheter alltför lite.

Det finns en familj jag följer. Några av mammans barn har dött i jihad. Hon är stolt mamma till dem och stödjer dem. Hennes son har en sida på Facebook där man kan se att han hyllar sina döda bröder och har ett plötsligt nyvaknat intresse för vapen. Man kan fråga varför inte sociala myndigheter bara rakt av tvångsomhändertar barnen? Det borde de gjort redan för flera år sedan.

När barn till radikala islamister eller Jehovas vittnen i skolan pekar på andra, icke troende, och säger att de kommer att dö i något slags harmagedon och brinna för evigt i helvetet, till exempel för hur de klär sig, borde ett direktlarm gå till sociala myndigheter i form av en orosanmälan från skolan. Myndigheterna borde därpå göra ett hembesök och förklara att det INTE är okej att man lär barn sånt dravel i Sverige och att myndigheterna kommer att hålla ett öga på familjen.

Samma sak om barnen visar tecken på hat mot andra religioner eller homofobi och liknande. Eller om barnen inte vill genomgå sexualundervisning eller om de klagar på hur andra barn klär sig eller lever sina liv. Eller om ett barn dyker upp i burka eller ansiktstäckande Niqab någon dag (det sker sällan men det har hänt).

Jag har pratat med sociala myndigheter som på allvar tror att de inte får utreda sånt som har koppling till politik eller religion. Att de bara får utreda misstänkt vanvård då religion och politik inte är inblandat. Därför reagerar de inte då bilder på kända nazisters barn används i svensk nazipropaganda eller då de får veta att någon känd IS anhängares bebis finns i Sverige och har en mamma som gillar IS:

Jag ringde en socialmyndighet en gång. En IS aktivist i Syrien skrev gillande om sitt lilla barn i Sverige och fotot gillades av mamman. På det sättet kunde man identifiera mamman. Jag kontaktade sociala myndigheter som innan jag ens hann berätta några av de involverades namn sa att de ”inte dömer barnen för vad föräldrarna gör” och att ”religion är inget vi kan eller ska straffa familjer för”.

Samma svar fick jag angående nazistens barn 2010.

Jag är en stark anhängare av skydd för alla människors religiösa och politiska rättigheter. Men vi måste ha bra system för att skydda barnen mot skadlig fundamentalism och extremism.

%d bloggare gillar detta: