Senaste nytt

Torbjörn Jerlerup: Bör kristdemokraterna förbjudas?

I debatten om religionens roll i samhället och staten ser man ofta en begreppsförvirring. Det antyds att idén om att likhetstecken sätts mellan sekulär och ateistisk. Detta görs av religiösa och ateister i debatten.

Det finns en del ateister som anser att det är farligt att religiösa blandar sig in i politiken. De anser sig vara för en sekulär stat. Främst ser man detta då muslimer nämns. Att troende muslimer som hälsar på ett annorlunda sätt eller bär hijab engagerar sig politiskt anses icke-sekulärt. Men även den Svenska Kyrkans engagemang inom politiken nämns ofta som ett hot mot sekulariseringen av Sverige.

Liknande idéer framförs ganska ofta om begreppet ”sekulärt samhälle”. I mitt flöde på Facebook snappade jag idag upp denna artikel på Humanistbloggen från 2011 där en av skribenterna kritiserar idén om det sekulära samhället.

Ett sekulärt samhälle är något helt annat än en sekulär stat. Ett sekulärt samhälle innebär att religionen är separerad från samhället, dvs. religionen tillåts inte att komma till uttryck i det offentliga livet, ”i samhället”, utan förvisas till det privata rummet och görs i princip förbjuden att manifesteras på offentlig plats. Jag är stark motståndare till att sekularisera samhället.

Men är det verkligen så att begreppet sekularisering måste betyda att införa ateism?
Måste vi förbjuda personer som låter sin tro påverka politiken att vara politiska? Måste vi förbjuda kristdemokraterna? Måste vi sätta munkavel på Svenska Kyrkan och judiska församlingar när de uttalar sig om politik? Och handlar det sekulära samhället om att förbjuda religiösa att synas offentligt?



Nej, nej och åter nej.

Vi har redan provat att göra staten ateistisk, det vill säga att INGEN religiös person eller grupp får tillåtas påverka politiken. Det har de kommunistiska staterna provat, det gick inte bra. Sovjet provade även att införa det ateistiska samhället på 30-talet då kyrkor revs, präster förbjöds att visa sig prästklädda utomhus och religion bara var något som skulle få utföras i hemmen. Det gick inte bra. Miljontals människor dödades, direkt och indirekt för att de var religiösa. I ateismens och sekulariseringens namn, men de som rev på massmorden var fundamentalister med en förvriden syn på ateism.

Begreppet sekularisering är omtvistat. Ända sen begreppet skapades har en del hävdat att sekularisering och ateism är samma sak. Karl Marx och de olika kommunistiska filosoferna främst av alla. Men de flesta andra har menat att sekularisering handlar om att skilja mellan stat och religion, och inte att ta ställning mellan religion/religioner och ateism, och inte om antireligiositet.

Under 20-talet och 30-talet och under det kalla kriget levde folk med skrämmande inblick i vad radikala antireligiösa stater och samhällen kunde ställa till med. Efter det kalla kriget har man tappat kunskapen om att det är lika farligt att blanda in ateism i statens styre som att blanda in religion i det, och att ateistiskt samhällen kan vara lika förtryckande som religiösa samhällen kan vara.

Idén om den sekulära staten behöver inte handla om att förbjuda religiösa att påverka politiken. En icke ateistisk syn på en sekulärt stat är där staten inte ska ta ställning. Skulle staten förbjuda religion vore det extrem ateism, inte sekularism. I en sekulär stat styrs staten inte i någon religiös riktning, eller i ateistisk riktning. Religion liksom ateism tillåts påverka staten men staten får inte ta ställning och ska hålla BÅDE religion och ateism borta från statsstyret.

Den sekulära samhället tar inte heller ställning. Religion och ateism tillåts synas i samhället, även på offentliga platser, och INGENDERA får företräde framför den andra. Allas lika rätt skyddas. Men samhället ska INTE påtvinga religion eller ateism på någon.

* Fotnot

. Jag anser givetvis varken att ateism eller religion är något negativt. Jag är rädd för RADIKAL ateism liksom för radikal religiositet. De kommunistiska staterna har liksom de radikala islamisterna och radikala kristna blandat in en massa andra föreställningar i sin politik. Men precis som IS kan beskrivas som radikalt islamska kan man beskriva kommunisterna som radikalt ateistiska. Detta betyder varken att islam eller ateismen som sådant kan belastats för vad radikala grupper anser.

  • marlies

    Olika trosuppfattningar kommer alltid att finnas, ett behov av trygghet, sammanhang i en storfattad verklighet. Synliga ska de vara eftersom vissa är säregna med stor makt, som Påven i sitt guldtempel, men även andra som mest berikar sig själva. Jag tycker inte vi ska tillhandahålla medel för detta, som nybyggnationer. Vi har som mål att leva i nutid med en uppbyggnad av ett samhälle i religioner tillgängliga lika för alla och inte som enskild beundran av egna trosuppfattningar. Däri ligger religionskrigen.
    Som människor är vi likar och ska vara välkomna överallt.

  • marlies

    Min uppfattning är att människan är vårt största konstverk. Struliga problem står för alltets utveckling att tvingas lösa ständiga förändringar. I Bibeln heter detta att gå den SMALA vägen. Det kan betyda att ta sig fram och emellan allt vi möter. Vilket betyder tolerans för olikhet i skapandet. Vi vet att tuffa liv skapar starka personer, sk maskrosbarn. Vårat samhälle byggs efter allas behov, med individuella egenskaper. En gemensam sak är att problem alltid dyker upp sist, som elever som är sena, och som stannar kvar i matsalar och ute. Eller att precis när det sista är klart, välter man som person eller en burk fylld med kaffe, letar nycklar innan man ska gå.
    Detta är våra tillgångar framåt.

%d bloggare gillar detta: