Senaste nytt

En ordförandestrid som splittrar?

För några månader sen skrev jag här på Frihetssmedjan att Liberala ungdomsförbundet är på väg mot en ordförandestrid. Denna strid har nu besannats då LUF:s valberedning för några dagar sen meddelande att man inte kommer föreslå omval av sittande förbundsordförande som det annars brukar vara brukligt att göra.

Valberedningen har inte officiellt gett någon förklaring till varför man väljer att göra denna extraordinära handling. Nuvarande förbundsordförande Henrik Edin, Göteborg, blev vald till ordförandeposten augusti 2015, Henrik utmanade valberednings förslag Anton Wemander Grahm, tidigare ordförande för LUF Skåne. Med två rösters marginal blev Henrik vald till LUF:s nye förbundsordförande.

Mandatet som Henrik fick var inte betryggande för honom, detta måste ha varit något som både valberedningen och förlorarsidan måste ha tänkt på inför framtida kongresser.

Anton som hade fått utbildning av människor knutna till Barack Obama var ödesbestämd att vinna, hans kampanj var proffsigt gjord med olika valreklams filmer som hade olika teman. En hade temat ”Anton kandidaten med stort stöd ifrån Skåne till Västernorrland” (förf. anm.) « se klippet nedan».
En annan hade temat frihet med ett internationellt perspektiv.

Besvikelsen att Anton inte blev vald verkar ha etsat sig fast fram till någon gång under mars månad 2016, alltså ca sju månader efter att Henrik Edin blivit vald till ordförande. För det är någon gång under mars månad som några bestämmer sig för att Det är dags att välta bordet. (förf. anm.).

Enligt Joar Forssell, styrelseledamot i förbundsstyrelsen sedan 2015, den kandidat som utmanar Henrik om ordförandeposten, grodde sig missnöjet främst i Skånedistriktet. Dessa var inte nöjda med LUF:s kongress 2015 beslut att välja Henrik Edin till förbundsordförande. Så här beskriver Forssell varför han kände sig manad att ställa upp:

Det har varit ett medlemsuppror, främst i Skåne och de har uppmanat mig att bli förbundsordförande.

Andra inom LUF har sagt att Henrik Edin inte har fått det stöd som en förbundsordförande i normala fall brukar få. Ytterligare andra har till mig beskrivit att förbundsstyrelsen inte haft förtroende för Henrik Edin. Istället för att lämna sina personliga åsikter åt sidan kring LUF kongressens beslut att välja Henrik framför Anton som ordförande har alltså inte bara Skånedistriktet utan även personer i förbundsstyrelsen valt att inte stödja sin ordförande i hans arbete.

Varför skriver jag om detta kan man undra.

Jo för att huvudargumentet som Joar Forssell, tidigare distriktsordförande för LUF Storstockholm, och hans kampanj gett som skäl till varför Henrik inte förtjänar ett andra mandat som ordförande för LUF är att förbundet under hans tid som förbundsordförande (d.v.s. ca 6 månader, för det var efter dessa sex -sju månader som någon eller några tyckte att Det är dags att välta bordet.) inte tyckt att förbundet synts tillräckligt, ett argument som i sig är väldigt lätt att ta till sig då man inom politik eller public relations aldrig kan synas tillräckligt mycket.

Men även om vi tar argumentet seriöst kan man i så fall fråga sig vem eller vilka detta i så fall berodde på, är en förbundsstyrelse enbart sin förbundsordförande och är ett ungdomsförbund enbart bestående av sin förbudsstyrelse?

Att kunna ta en förlust

Den liberala debattören Mattias Svensson skrev i mitten av april detta år en ledarkrönika om vikten att kunna ta en förlust inom den politiska sfären men också inom andra områden. Svensson skriver:

Ett av de finaste inslagen i det amerikanska presidentvalet är när förloraren ringer för att gratulera vinnaren. Med det samtalet bekräftas valutslaget. Kandidaternas rivalitet ger vika för den gemensamma respekten för demokratins institutioner. Ett fredligt maktskifte kan komma till stånd.

Men förlorarnas roll är lika viktig. De betalar priset för demokratin: Att inte kunna få sin vilja igenom alla gånger, hur rätt man än har.

Skånedistriktet, där upproret enligt Forssell först uppstod, har visat att de inte kan ta en förlust. Flera av de som stödjer Joar Forssells kampanj är samma personer som stödde Antons kampanj 2015.

Dessa har visat att de inte kan ta en förlust. Och detta är problematiskt då det leder till att LUF dras ytterligare isär och splittringen blir djupare.

Telason Getachew
Steg för steg liberal med intresse för internationella frågor.

  • marlies

    En bra förlorare visar inte ansiktet, inte en vinnare heller. Förtroendet avgör. Men ungdom är ungdom.

%d bloggare gillar detta: