Senaste nytt

Alina Koltsova: Var dig själv och bry dig om andra

Privat

När det gäller att vara liberal, eller åtminstone frihetlig, så kan man likna det vid ett träd med rätt många grenar och ännu fler löv (vilket får symbolisera underkategorier). Vissa drar alla liberaler över samma kam, och tror att liberalism uteslutande består av ren egoism. Men då får man studera saken närmre.

Som typ alla som läser Frihetssmedjan vet så tillhör jag Miljöpartiet sedan över sex år tillbaka. Jag har därav fått en rad intressanta epitet. Jag har blivit kallad allt från kulturmarxist till nyliberal. Men ska jag klassa mig själv i något så blir det en slags ideologisk treenighet. Jag är grön, feminist och socialliberal. Alla tre hörn är lika starka.

När man talar om att vara liberal, så finns det som tidigare nämnt en uppsjö av olika definitioner. Den schablonbild som dyker upp är oftast en libertarian som plöjt Ayn Rand betydligt mer än Mattias Svensson, och som (till skillnad från honom) anser att människor är egna öar, helt opåverkbara av grupptryck, normer eller strukturer. Det finns en liten skara libertarianer som bekräftar den bilden, vars passande devis är det klassiska uttrycket ”sköt dig och skit i andra”.

Men så finns det andra slags liberaler. Och med liberal talar jag inte om en medlem i partiet Liberalerna, det jag tar upp är ren ideologi. Att vara liberal betyder inte nödvändigtvis att det är marknaden till varje pris som gäller. Själv vägrar jag gå över lik för vare sig marknaden eller staten. När jag kallar mig socialliberal t.ex. utgår jag från individens rätt att få vara sig själv, vilket ofta är en röd tråd i nästan allt jag skriver här.

Socialliberalism i min värld är att transpersoner ska få vara sig själva utan att staten tvångssteriliserar dem. Det är rätten att klä sig hur man vill, oavsett om det är t.ex. en hijab, kippa eller att vara lättklädd. Likaså handlar det om rätten att få slippa klä sig så. Det handlar om den obotligt svårt sjukes rätt att få aktiv dödshjälp. Det handlar om icke-heterosexuella mäns rätt att få bli blodgivare. Om öppna gränser och att få gifta sig med den man vill oavsett partnerns könstillhörighet eller medborgarskap.

Socialliberalism handlar också om att din funktionsvariation inte ska vara något hinder för att få ett gediget bemötande av allmänheten. Det handlar om att bryta sig loss från förlegade könsroller. Om att vårt svenska medborgarskap inte ska hindra oss från att fira våra traditioner från hemkulturen. Om att vi har rätt att blanda svenska och utländska högtider.

Allt detta gäller förstås så länge ingen kommer till skada av det. Ingen är fri förrän alla är fria, och att ta ifrån någon annans frihet är aldrig frihetligt. Det är här den sociala biten kommer upp, den om solidaritet och rättvisa, vilket kan få mig att låta väldigt vänster. Men vi människor är inga isolerade öar. För att samhället ska fungera krävs det acceptans och förståelse för andras existens. För att friheten ska fungera måste friheten vara jämlik. Annars får vi ett Animal Farm-samhälle. Föreställ er själva: ”Alla djur är fria, men vissa djur är friare än andra”. Det rimmar illa med en liberal vision, eller hur?

Som socialliberal är jag inte främmande för att problematisera strukturer som fortfarande råder, och att hungrigt driva på för att vi ska komma närmre en punkt där strukturer inte längre hindrar oss från att vara de individer vi är. Det utgör ingen hinder från att ha en vision om individualism. När det gäller stat och marknad ser jag varken det ena eller det andra som ondskan själv, men ej heller ser jag dessa ting som guds gåva. Vi ska kunna förlita oss på dessa ting, men vi ska aldrig vara rädda för att kritisera den ena eller den andra aktören. Här är det människans och planetens väl och ve som är av största vikt.

Vad är kontentan av det hela? Jo, som tidigare nämnt går inte individualism stick i stäv med att inse att det finns saker som motarbetar dessa (som rasism, patriarkala normer etc). Det behöver ej heller vara någon motsättning mellan individualism och givmildhet. Min melodi är individualism utan egoism. Det är inte att sköta sig själv och skita i andra, utan att vara sig själv och bry sig om andra

%d bloggare gillar detta: