Senaste nytt

Alina Koltsova: HBTQ-hatet har blod på sina händer

Privat

Få har vid det här laget missat söndagens stora tragedi, när en terrorhandling ägde rum i gayklubben Pulse i Orlando, Florida. USA har vittnat sin historiskt allra värsta masskjutning och är i landssorg. Många är chockerade över detta HBTQ-hatiska barbari. Tyvärr ägnar vissa händelsen åt att slå mot antingen muslimer, HBTQ-personer eller både och.

Det man ägnar sig åt då är att spotta på terrorns offer samt dess anhöriga. Vi ska aldrig glömma att dödssiffran ligger på 50 personer, att lika många skadades och att det var 320 personer som var på plats i Pulse. De Gärningsmannen i detta terrordåd var en islamistisk extremist. Terrorsekten Daesh har tagit på sig dådet, men om gärningsmannen hade kopplingar till dem eller ej får stå osagt, då inga belägg på det hittats ännu. Dock går det att konstatera att HBTQ-hat och religiös extremism är klara motiv.

Terrordådet är en attack mot människans rätt att få vara sig själv, och mot allt vad lika värde innebär. Vi är många runtom i världen som sörjer över att något sådant överhuvudtaget tillåtits ske. Tyvärr finns det också de som trivialiserar och använder sig av terrordådet till att trampa på andra. Ett tydligt exempel på det är den lilla men högljutt gapiga sekten Westboro Baptist Church, som menar likt med allt annat att man ska ”tacka herren” för att han utplånade de ”ogudaktiga”. Det är ingen nyhet direkt att den sekten kapitaliserar på detta hat.

Men vi behöver inte titta ut i världen utanför för att finna dessa osmakligheter. Här i Sverige har vi den kände frikyrkopastorn Stanley Sjöberg, som i en facebookstatus med ca 485 delningar på 16 timmar slår två flugor i en smäll. Först passar han på att smäda islam och muslimer, genom att bl.a. påstå att mer än en miljard människor i världen stödjer Sharia-lagar. Att antalet muslimer är kring en miljard i världen stämmer. Dock är det viktigt att komma ihåg att muslimer inte alls är en homogen grupp. Att tro något sådant är islamofobiskt och anti-individualistiskt.
index

Den andra smädelsen är riktad mot HBTQ-personer. Främst homo- och bisexuella, då transpersoner i vanlig ordning osynliggörs som i alla tider. Sjöberg skriver först det ingår i djupt rotad kristen etik att inte diskriminera eller fördöma någon. Men så motsäger han sig själv i att beskriva ”gaykulturen” i motbjudande termer samt deklarera tydligt att han aldrig kan acceptera samkönade äktenskap. Han förminskar även homosexualitet till att vara en ”livsstil”.

index1

Varför det är angeläget att ta upp Stanley Sjöbergs status är dels för att den fått så många delningar, men dels också för att det här egentligen inte är något unikum. Runtom i världen och även här i Sverige ifrågasätts HBTQ-personer, och kampen för rätten till kärlek ses som ett ”särintresse”.

Det finns de som frågar: ”Varför finns ingen straight pride?”. Här har ni svaret, svart på vitt. Att vara heterosexuell är att vara privilegierad. Man utsätts inte för i närheten så mycket hat, hot och svårigheter i t.ex. arbetslivet som man gör som HBTQ-person. Fortfarande betraktas HBTQ som en ”livsstil”, när det inte alls är det. En sexuell läggning eller en könsidentitet är aldrig en livsstil, det är en identitet, något/någon man är.

Tyvärr har den problematiken funnits länge inom allehanda religioner, kristendom som islam, judendom och buddism (även om det finns allehanda religiösa där som är HBTQ eller allierade i kampen). Men också i totalitära diktaturer utan religiös grund, som kommunismens Sovjet och nazismens Tredje Riket, betraktades HBTQ som smutsigt. Idag är HBTQ-personer fortfarande stämplade som sjuka och kriminella i en hel rad stater i världen.

Förutom de religiösa aspekterna har det länge pågått en patologisering av HBTQ-personer. Först betraktades de ha ”sexuella sjukdomar”, bl.a. av psykoanalytikern Sigmund Freud. Senare ändrades det till att bli ”mentala sjukdomar”. Idag är sjukdomsstämpeln på homo- och bisexualitet borta i Sverige sedan 1979. Men transpersoner betraktas än idag lida av ”könsdysfori”, som någon form av bedrövelse, och bemöts fortfarande med oförståelse och förnekelse av omgivningen.

Med detta sagt är det glasklart att vi fortfarande behöver Pridefestivaler, HBTQ-certifiering av t.ex. asylboenden och ålderdomshem, förbättrad sexualundervisning samt respekten för varandra oavsett identitet. Terrordådet i Orlando samt trivialiserande av offren visade det rakt upp och ner. HBTQ-hatets besudlande händer är bloddränkta. Må alla dess offer, i Orlando och världen över, vila i frid.

%d bloggare gillar detta: