Senaste nytt

Vladan Lausevic: Modern liberalism och nationalstaten

Vladan Lausevic

Liberal är lika med att vara förnuftig, ödmjuk och frihetlig. Åtminstone utifrån Liberalernas nya politiska broschyr. Det handlar också om att vara optimistisk inför framtiden och förändringar. Och att samtidigt kunna hålla huvudet kallt i svåra politiska situationer.

När Alliansen Liberaler och Demokrater för Europa partiet hade sin ”reclaiming liberalism” kongress i Lissabon i november 2014 så deltog Johan Norberg med ett viktigt budskap:

…att vara liberal är att vara en brandsoldat.

Alltså en som försöker släcka elden med vatten och inte med bensin som förvärra elden.

En liberal debattör som i samband med migrationsdebatten inte har agerat som en brandsoldat är Expressens skribent Anna Dahlberg. Hennes texter har präglats av starka mått av pessimism. Dahlberg har såväl förklarat asylvisum, något som ALDE kämpar för, som ”en dröm utan verklighetsförankring” och skrivit att Hans Rosling förespråkar fri invandring.

I Dahlbergs texter märks även ett starkt ogillande för ”nyliberalismen”. Nyliberaler är enligt Dahlberg problematiska eftersom dessa är bland annat emot nationalstaten.

I en av sina senaste texter och i intervjun i Axess har Dahlberg uttryckt sitt stöd ”starkare” stat:

Utan lag och ordning hotas grundläggande värden som jämställdhet och tolerans. Därför är det inte auktoritärt, utan liberalt, att kräva en starkare stat.

Dessutom menar Dahlberg att liberalismen inte klarar sig utan nationalstaten. Här ligger dock ett problem som måste förklaras närmare. Att argumentera för mer resurser till statens institutioner och för nationalstaten är olika saker. Likväl att vara emot nationalstaten innebär inte att en är emot själva staten som organisationsform.

Dahlbergs resonemang präglas av det som inom vetenskapen kallas för metodologisk nationalism. Begreppet utvecklades främst av sociologen Ulrich Beck som menade att det var felaktigt att likställa staten med nationalstaten. Alla stater är nämligen inte etniskt baserade nationalstater, inte ens inom Europeiska Unionen. I Belgien är medborgarnas primära identitet etnolingvistiska (språkliga) och många ser sig som européer samtidigt som liberaler under landets historia har varit inflytelserika. Nationalstaten är alltså inte ett måste för gemenskap, skatteindrivning eller välfärd som Dahlberg men även historieprofessorn Lars Trädgårdh anser.

Beck hade även en och en annan åsikt om liberalism. Han ansåg att liberala teorier om hur ett samhälle ska vara tenderar nämligen att handla i första hand om om stater och inte om mellanstatliga organisationer, unioner eller världen som en helhet. Om en ska till exempel ta fram en policy för global fattigdom så blir slutsatserna olika beroende om fattigdomen definieras utifrån en global definition eller utifrån två hundra nationella. Därmed är liberala teorier som hos Rawls ofta rotade i den metodologiska men också den politiska nationalismen.

Även liberaler tar skada när världen har blivit mer sammanbunden samtidigt som det saknas mer demokrati och bättre fungerande institutioner på övernationell nivå. Den liberala regeringen i Danmark visar ett exempel på hur brist på en unionspolitisk lösning har lett till nationella beslut som är otillräckliga och även skadar den liberala kampen för en mer fri värld.

Frågan är därmed hur moderna liberaler kan hantera en överstatlig värld om ens förståelse av samhällsutvecklingen ofta är avgränsat till nationella gränser?

Beck menade att de flesta stater idag, främst i Europa, är transnationella stater genom övernationella processer som globalisering och regionalisering. Gränsen mellan nationell, regional och global politik är nuförtiden ofta vag. Moderna stater ska därmed för sitt eget bästa vara intresserade att samarbeta, integrera sig och fungera bättre inom ramen för global styrning eller europeiskt flernivåstyre. Retorik som ”vi måste ta hand om våra egna” eller som i Ungern om att flyktingkrisen inte är ett nationellt intresse bidrar inte till en bättre värld

För att kunna hantera bättre den övernationella samhällsutvecklingen krävs en annan form av stat än just nationalstaten som oftast präglas av politisk nationalegoism, etnisk nationalism eller viljan att ignorera globala eller regionala risker och problem. Att övergå till mer kosmopolitiskt samhällsform kunde göras enligt Beck genom separation mellan staten och nationen ungefär som övergången från feodala stater till nationalstater ofta innebar separationen mellan staten och religionen.

Moderna stater kan därmed utvecklas i takt med institutioner som att EU blir medborgarnas union, FN ombildas till en global parlament och att staternas legitimitet understöds med öppen syn på medborgarskap och mänskliga rättigheter.

Det är just sådan utveckling som den modern liberalismen bör handla om. Motsatsen till nationalstaten är inte kaos eller klansamhälle utan ett kosmopolitiskt medborgarstat.

Så klarar sig liberalismen utan nationalstaten? Svaret är att liberalismen inte klarar sig utan staten, unioner och en global värld men att den klarar sig utan nationalstaten.

När Dahlberg argumenterar för en starkare nationalstat så innebär det att hon egentligen argumenterar för mer nationalism i samhället. Detta är problematiskt med tanke på myter och kulturell rasism, men även med tanke på att det inte är starkare nationalism som behövs för övernationella utmaningar.

Det sägs ibland att Sverige är ”världens modernaste land”. Det bygger på allt från samborelationer och pappaledighet till antal patent per capita och världens första huvudstad med förnyelsebar bussflotta. Eftersom världen idag ofta anses vara post-nationell så är det kanske dags med att Sverige under närmare framtid blir världens första post-nationella stat. En stat som därmed gör globala och regionala intressen och lösningar till sina egna istället för att göra tvärtom.

  • marlies

    Ja, precis. Individer ska involveras i politik utifrån deras perspektiv i samtiden. Som enskild kan man oftast inte ha en stor jättebild. över alla världsdelar , kontinenter. Någon måste bli ett föredöme, börja att’
    pröva för landet, få erfarenheter i liten riskfri skala, riskfri.
    Ordet Stat kopplas ihop med överförmynderi. En återvändsgrind.
    Därför finns brandsläckare i olika namn, att rycka ut och säkerställa.
    Att tända liv är lätt. Att behålla lågan en konst.

%d bloggare gillar detta: