Senaste nytt

Vladan Lausevic: Hellre mer integration än samarbete

Vladan Lausevic

I den politiska kommunikationen beskrivs EU-politik ofta med begreppet ”Europasamarbete”. Självklart pågår samarbete på EU-nivå oftast inom ministerrådet i de frågor där medlemsstaterna har starkare institutionella befogenheter. Inte minst med tanke på att Lisbonfördraget inte alltid räcker till för att fatta beslut.

Europeiska Unionen är dock mer än resultat av samarbete mellan stater. På ”politiska” heter det ofta att stater ”delar/poolar resurser”.  Idag är EU världens mest integrerade union med bland annat världens enda övernationella demokratiskt valda parlament. På flera sätt och vis, som att ha en egen budget och att euron finns som valuta är EU likt det konfederativa USA under första hälften av 1800-talet.

Finns det därmed anledningar att utifrån liberal synpunkt vara kritisk mot nuvarande begreppsanvändningen vid beskrivningen av unionspolitik? Definitivt ja. Begreppet ”Europasamarbete” tillämpas ofta på missvisande sätt som dessutom går emot de liberala idéerna rörande hur unionen bör utvecklas.

Att det talas mer om samarbete än om ”europeisk integration” faller samman med oro hos politiska aktörer. Kriserna som har präglat unionen sedan 2008 har gynnat ökad motstånd mot vidare integration. Genom att kommunicera om samarbete kan en och annan politisk aktör skapa en större mental distans till beslutsfattningen  i Bryssel.

I exempelvis Nederländerna omformulerades det senaste EP-valet från att handla om ”europeisk integration” till att handla om ”europeiskt samarbete”. Den nytillträdde högerliberale  premiärministern  Mark Rutte uttalade till och med att ”tiden för närmare union” var förbi för att bemöta de ”euroskeptiska väljarna”. Samtidigt som unionen integrerades mer, främst inom eurozonen.

Att medborgare tenderar att vara skeptiska beror ofta på bristen på visioner och ledarskap. När problem och utmaningar inte blir lösta på EU-nivå så tenderar medborgare att vända sig till sina nationella regeringar och kräva nationella lösningar som i princip är otillräckliga. Därför måste fler liberaler ta en viktig ställning för framtiden när unionen som det sägs står inför ett ”vägskäl” ’. Ska vi vi böja oss inför nationalism och pessimism eller ska vi verkligen stå för de visioner och argument som vi kan göra skillnad med?

Liberaler som vill  vidareutveckla unionen måste därmed erbjuda ett bättre narrativ och precisera för väljarna hur unionen kan formas utifrån liberala argument. Ett steg i rätt riktning vore att börja med att ändra språkbruket och börja tala mer om behovet av integration. Eftersom en institutionell process som kan leda till en federal, politisk och medborgarbaserad union kräver mer än en retorik om ”Europasamarbete”.

Samarbete och integration är inte samma sak

Begreppen ”samarbete” och ”integration” har förstås helt olika betydelser och synonymer. Samarbete relaterar till samverkan och lagarbete och integration relaterar till sammansmältning och införlivning. Samarbete har därmed konnotationen att självständiga parter samarbetar på jämlika villkor snarare än att ingå i en större beslutsfattande enhet där villkoren inte alltid är lika för alla och därför kräver delade värderingar.

För att EU som politiskt helhet fortsättningsvis ska kunna hantera utmaningar i en allt mer globaliserad värld och regionaliserad Europa krävs mer integrationsorienterad  liberal retorik. Framtidens utveckling innebär att nationella institutioner allt mindre kommer att räcka till för övernationella lösningar. Europeiska institutioner kommer att behövas med starkare mandat, resurser och suveränitet.

Liberal federalism behövs för framtidens styrelsesätt

Det finns två stora ”skolor” om varför kriserna uppstod och hur de ska hanteras. Det ena skolan som bland annat består av vänsterpopulister och konservativa argumenterar att det berodde på för mycket europeisk integration och att mer politisk makt måste åternationaliseras. Den andra skolan där även liberaler ingår menar att kriserna berodde på för lite integration och att mer integration med tydlig maktfördelning är framtidens lösning.

Begreppet ”Europasamarbete” är likt retoriken det mellanstatliga samarbetet vilket är ett konfederativt sätt att styra unionen. Som liberalernas ledare i Europaparlamentet Guy Verhoftstadt skrev i sin bok ”Europas Förenta Stater” är problemet att unionen styrs utan en regering. Därför föredrar liberaler ofta en federal maktfördelning, ungefär som i USA med federala och delstats rättigheter,  än systemet baserat på att 28 nationella regeringar utifrån sina nationell intressen ska ta beslut på EU-nivå.

Demokrati och identitet

När stater integrerar sig i varandra av ekonomiska skäl så uppstår för eller senare andra typer av frågor som måste hanteras, som de ekologiska. Beslut som fattas på övernationell nivå tenderar att påverka synen på vad som anses vara staternas identitet. Inom EU tillämpas det som på engelska kallas för multi-level governance – flernivåstyre. Det innebär att ett beslut som tas i Bryssel inte är ett internationellt, externt eller utrikespolitiskt beslut. Ett beslut från Bryssel är ett internet beslut för ett europeiskt medlemsstat. Därmed begick allvarliga institutionella misstag när svenska regeringen efter valet i regeringsförklaringen likställde EU med FN och  underställde förra EU-ministerposten under Utrikesdepartementet.

Annan utmaning handlar om demokrati. Än så länge kan politiker som David Cameron säga att det inte finns någon ”europeisk demos”.  Det beror dock främst på  att demokrati fortfarande är väldigt nationell. Liberaler bör därför stå mer för tanken om union av och för medborgare. Eftersom det skulle även innebära att individen får bättre institutionella möjligheter att påverka och legitimera den politiska makten och samhällsutvecklingen på EU-nivå.

Liberaler har en ny historia att skriva

Sist men inte minst så handlar synen a EU-politiken om liberalismens historia. Liberaler har historiskt sett skapat och format demokratiska stater. Historien om hur EU blev en demokratisk, medborgarbaserad och suverän union står fortfarande oskriven.  EU är förvisso inte en stat men just genom att resonera mer utanför statens ramar kan liberaler forma en institution som behövs i en tid när stater på egen hand inte klarar av en globaliserad värld. Mycket har redan gjorts. Det som presenteras som ”europeiska värderingar” handlar såväl som marknadsekonomi, oberoende institutioner och mänskliga rättigheter.

På det sättet har liberaler möjligheten att göra skillnad som unionsbyggare och bör ta ett steg längre och kunna utveckla syn på europeisk identitet, demokrati och medborgarskap som på långsikt kan underlätta att integrera unionen ännu mer.

Referenser

Orebach, Peter. The EU Competancy Confusion. Limits, ”Exstansion Mechanisms”, Split Power, Subsidarity and ”Instituional Clashes”. Publiceringsdatum: 2003-09-01. Nedladdat: 2016-05-20. Webbplats: http://law-wss-01.law.fsu.edu/journals/transnational/vol13_1/orebech.pdf

%d bloggare gillar detta: