Senaste nytt

Torbjörn Jerlerup: Den farliga dansen

Det uråldriga svenska dansförbudet i restauranger håller på att försvinna. Dans utan danstillstånd har nämligen setts som ett så grovt brott att restauranger fått stänga för att enstaka personer tagit några danssteg på krogen.

Det håller på att avskaffas idag. tack och lov.

Men det där med den farliga dansen och musiken har varit en följetong i 1900-talets politik. För inte så länge sedan var restriktionerna mot dans ännu fler.

Det var länge förbjudet att visa film på bio eller anordna dans eller teater på julen eller på påsken. 1895 blev det lag. Man skulle visa ”respekt” för Gud på de heliga dagarna i den kristna kalendern.

Förbudet mot att hålla öppet restauranger, visa BIO-filmer eller anordna dans på långfredagen upphörde den 1 juni 1969. Förbudet mot att anordna ”offentliga tillställningar”, det vill säga dans eller visa biofilmer,  på juldagen, långfredagen och påskdagen avskaffades 1956.

Men innan dess var det hårda bud. På långfredagen 1967 ryckte polisen i Lindesberg ut med blåljus. Vad hade skett? Jo en fotbollsmatch anordnades. Det hände att biografer försökte utmana förbudet, det ledde till samma sak. Utryckningar av den lokala polisen.

Långfredagen 1970 kunde man dansa för första gången på en långfredag i Sverige. Utanför danspalatsen i Malmö rapporterade massmedia att det stor demonstranter som skrek: ”Glöm inte Jesus! Han dog för dig!”

Från och med 1969 kunde man anordna dans alla årets dagar, men var tvungna att få tillstånd. Detta gällde överallt i riket utom på färjorna till Danmark.

1961 infördes något som kallades ”lex Öresund”. Det var en alkoholpolitisk åtgärd som gick ut på att förbjuda kombinationen av dans och alkohol och dans och choklad (!) på färjorna. Lagen innehöll många restriktioner om införsel men det var själva ”turandet”, det vill säga att äta mat och dansa ombord på båtarna ansågs vara farligt, om det fanns sprit där. Det kunde bli fylla och ungdomarna kunde sätta på varandra, och gud vet vad.

Syftet med färjor var att ”upprätthålla trafik i egentlig bemärkelse” alltså skulle man förhindra att ”dans eller uppträdande förekommer ombord ” så ” må obeskattade spritdrycker, vin, maltdrycker, tobaksvaror eller chokladvaror icke medföras.”

Syftet var inte bara moraliskt eller spritpolitiskt. Det fanns ett protektionistiskt syfte. Man ville tjäna pengar åt staten genom inkomster från spritskatt. men då var spriten tvungen att säljas i Sverige. Dessutom ville man gynna de egna, lokala restaurangerna och ”danspalatsen” i Sverige.

Fram tills Lex Öresund togs fanns en uppsjö små färjor till Danmark. I Landskrona kunde man åka gemytliga jazzkryssningar till Köpenhamn och från lilla Höganäs gick en färja till Gilleleje. Men allt detta krossades av lagen.

Den började avskaffas först i slutet av 80-talet.

Lustigt att det där med dans setts som så farligt i Sverige att vi var tvungna att lagstifta mot det.



%d bloggare gillar detta: