Senaste nytt

Replik: ”religiösa friskolor ingår i en komplex väv”

Privat

Tero Taivalantti: Jag skriver i replik till Torbjörn Jerlerup avseende hans krönika 12 maj 2016 om religiösa friskolor, för att belysa att religiösa friskolor ingår i en komplex väv. En väv som religionen bildar i förhållande till gruppen, föräldrarna och individens autonomi och innefattar därför en aspekt som ofta förbises i debatten men som Torbjörn närmar sig med sin text.

Artikel 14 i FN:s barnkonvention uttrycker att alla barn har rätt att tro på vilken gud de vill, eller ingen alls. Konventionen ställer dock väl höga krav på barnets förmåga och utveckling i användandet av sin rätt till religionsfrihet. I praktiken så har barn oerhört svårt att hävda sin rätt, vilket innebär att beslutet i verkligheten guidas av föräldrarnas rätt att välja utbildning och undervisning som står i överenskommelse med deras religiösa och filosofiska övertygelse. Därför är det viktigare att titta lite djupare på religionens konsekvens och vilken roll skolan bör spela för ett barns rätt till religionsfrihet.

Inom många religiösa rörelser finns en önskan om att styra barn till den rätta läran genom att förstärka den egna gruppens trosuppfattning i olika sammanhang. Det här gör man genom att utnyttja många av människans sociala egenskaper men också genom att avskärma barnet från samverkan med oliktänkande och i mesta möjliga mån uppmuntra umgänge inom den egna åsiktssfären – en konsensusmiljö. I gruppsammanhanget bygger ens identitet på hur man förväntas vara. Upprätthållandet av sin roll och hur man socialt anpassar sig förhåller sig hela tiden till gruppens normer av vad som är rätt och fel. Inom gemenskapen blir därför barnet ständigt tvingad att förhålla sig till hur ens agerande påverkar ryktet för gruppen, släkt och familj om denne avviker från normerna. Samtidigt som det inom konsensusmiljön finns väldigt lite utrymme att upptäcka sin egen individ och göra uppror mot gruppen – Vad tycker jag? Vem är jag? Vad tycker jag är rätt och fel?

Skolan utgör vanligtvis en plats där gruppen saknar insyn och möjlighet till att styra över hur barnet beter sig och vilka sociala relationer individen utvecklar. Om skolvalet styrs av föräldrarnas religiösa övertygelse och av skolans geografiska upptagningsområde är risken stor att majoriteten av eleverna och även lärarna i en religiös friskola tillhör samma religiösa gemenskap. Det sammantaget gör att den religiösa friskolan – alldeles oavsett utbildningens kvalitet och innehåll – blir en del av den religiösa miljön. Individuell tankefrihet och ifrågasättande kan i förekommande fall svårligen få fäste då barnet ständigt är omgiven av gruppmedlemmar som kan resonera en tillrätta. Dessutom reduceras barnets möjligheter till att utveckla sina förmågor, tankar och idéer med oliktänkande. Men den allvarligaste aspekten finns i om det skapas en skolmiljö som präglas av övervakning, rädsla och konformitet. Rädslan att svärta ner rykte och heder hämmar öppenhet och normkritiskt tänkande då andra barn – eller lärarna – kan skvallra till släktingar och övriga inom gruppen.

Den religiösa friskolan utgör därför ytterligare en miljö som indirekt vidmakthåller de religiösa lärornas föreställningsvärld och auktoritet genom att kritik och tvivel inte når barnen i samma utsträckning som i en oberoende skola, men också med risken att skolan kan få en beteendeövervakande funktion av barnet i förhållande till gruppen.

Man bör därför fråga sig om skolan verkligen ska utgöra en del i religionens väv eller om det borde vara en plats där alla barn – oavsett föräldrarnas tro – får tillräckligt med utrymme för sina växande kunskaper och förmågor?

Det är ofrånkomligt att endast skolan kan ge barn en reell chans att utöva sin självbestämmanderätt i valet av livsåskådning som överensstämmer med syftet i FN:s Barnkonvention. Det går i det hänseendet inte att förespråka religiösa friskolors fortsatta existens, inte ens principiellt.

Tero Taivalantti är Problemlösningskonsult och företagare med fäbless för tjocka böcker om bland annat beteendeekonomi, evolutionsbiologi och evolutionspsykologi. Han är sekulär humanist.

%d bloggare gillar detta: