Senaste nytt

Vladan Lausevic: En liberal agenda för 2020-talet

Vladan Lausevic

Utvecklingen under Alliansens åtta år vid makten innebar även ett vanligt och globalt förekommande företeelse. Nämligen att många kan vara liberaler i ekonomiska frågor men föredrar att vara annat i övrigt.

Istället för att fortsätta med nyskapande politik omvandlades det liberal-konservativa samarbetet i slutändan till en förvaltande politik utan en tydligare samhällsvision gentemot de röd-grön-bruna. Därmed behöver Sveriges liberaler tänka om situationen med blockpolitiken och Alliansen 2.0 eller 3.0 samt istället satsa på inflytelserik och reformvänlig liberal oppositionell politik inför den kommande framtiden.

Utmaningar

Det är en utmaning att vara liberal med tanke på krisernas tid men borde det egentligen vara så? Global ekonomisk integration och europeisk regionalisering har inneburit att flera liberala visioner har gått till uppfyllelse. Individer runt om i världen har trots kriserna fått det socioekonomiskt bättre och kommit närmare varandra i en allt mer sammanbunden och rörligare värld. Samtidigt har liberalismens framgångar utmanats av på olika sätt.

Föreställningar som för bara några år sedan ansågs som passerade på historiens skräphög är numera mainstream. Fenomen som nationalegoism, auktoritarism och rasism är återkommande. Precis som tidigare är den nationella samhällsutvecklingen beroende på omvärldens påverkan och hur utifrån det människor ser på samhällets behov. Inte minst när det gäller situationen där tanken om välfärdsstaten ställs mot generösare invandringspolitik.

Gamla vinster som motas bort

I mitten av 2000-talet rådde det en framåtanda i samband med de visioner som Alliansen tog fram. Ekonomin, tillväxten och jobben var de centrala delarna som liberaler och konservativa i kombination med löften om stabilare regeringsform tillsammans kunde erbjuda medborgarna. Den gamla Sossesverige skulle skalas bort ännu mer och präglas av aspekter som nybyggarland, mångkulturellt samhälle och europeiskt medlemsstat.

Under en relativt kort period förändrades Sverige väldigt mycket på olika sätt och dessutom kunde utifrån en politik som ofta stämplades som ”nyliberal” ändå utveckla sin ställning som modellsamhälle. Den ekonomiska utvecklingen och välfärdsreformer hyllades av åskådare runt om i världen. Det märktes även med president Obamas besök, som en sorts kvittering på att Sverige definitivt hade blivit bättre tack vare Alliansens ledarskap.

Sedan hände något mer obekvämt, vilket främst berodde på stora de bristerna som inte åtgärdades under Alliansregeringens tid. Valet 2010 men framför allt 2014 förändrade spelreglerna i grunden när en nationalistiskt och kulturrasistiskt parti stärkte sin ställning som vågmästare. Strax efter det märktes sprickorna inom Alliansen allt tydligare, bland annat när Jan Björklund kom ut med budskap att det var moderaternas politik som hade försvårat integrationen. Migrationskrisen och DÖ innebär att hösten och vintern 2014 blev en period som innebar att Alliansens ursprungliga funktion och betydelse samt en mer bekvämare och stabilare samhällsutveckling var borta.

Året därefter ägde nya situationer rum där liberaler och konservativa hamnade i strid med varandra.  I debatten om migration talades det om ett borgerligt skyttegravskrig. Den interna striden gjorde att Alliansen av många väljare inte längre kunde betraktas som nyskapande institution. Alliansens samarbete präglades i slutändan av en politik där få ville göra radikala samhällsförändringar, bland annat rörande det ofta felanvända begreppet ”svenska modellen”. Nya och nödvändiga beslut rörande arbetsmarknaden, skatterna eller integrationen kom inte upp i hög utsträckning. Här har liberaler chansen att göra skillnad med tanke på att både socialdemokrater, konservativa och nationalister tenderar att föredra en mer auktoritärt stat framför friare utveckling för individen.

En liberal agenda för 2020-talet

Sveriges framtid ligger därmed för liberalernas del att lämna blockpolitiken och gå i sin egen väg och satsa på en framtida vågmästarställning som kan påverka politiken hos de röd-grön-blå-bruna. Faktumet är att både Liberalerna och Centerpartiet inte har gynnats av moderaternas dominerande ställning inom Alliansen. För att göra skillnad på riktigt krävs det nya visioner för Sverige. De senaste kriserna innebära stora utmaningar för samhället. Resonemanget om Alliansens tidigare framgångar om goda skattefinanser och välfärd med valfrihet räcker inte. Fortsatta samhällsreformer behövs utifrån en liberal diskussion, inte minst rörande synen på välfärdsstatens storlek.

Bör skatter på arbete vara dominerade eller ska sådan beskattning avskaffas till förmån för mer indirekt beskattning av konsumtion? Ska välfärdsstaten även subventionera medelklassens livsstilar eller bör den göras billigare? Ska friare invandring och jobbpolitik tillämpas genom flexiblare arbetsmarknad? Är staten alltid lika med nationalstaten eller finns det andra former av gemenskap som den mer kosmopolitiska? Att diskutera sådana frågor kommer innebära en och annan ideologiskt smärta men kan på långsikt ge svar om hur Sverige ska se ut som samhälle under 2020-talet.

Att vara modern liberal i andra frågor än de ekonomiska är en konst som kräver ödmjukhet, öppensinnad samt optimistiskt världsbild och medmänsklighet. Den senate samhällsutvecklingen i Europa och globalt markerar en tid som kan innebära allt färre öppna, medborgarbaserade och toleranta samhällen till förmån för mer auktoritärt styre, etnokrati och sociala fobier. Fler liberaler samlade runt tankarna om individualism, öppenhet och inkludering behövs därmed om Sverige även i framtiden ska kunna utvecklas som ett liberalt samhälle som tar ett nytt steg framåt inom ramen för globaliseringens tid. 

%d bloggare gillar detta: