Senaste nytt

Torbjörn Jerlerup: Vad bryr vi oss om nästa istid?

I förra veckan skrev jag om behovet av långsiktigt tänkande inom ekonomin. Men det behövs inom andra områden än ekonomin.



Det skulle behövas någon sorts FN-organ som samordnar och koordinerar forskning som rör naturkatastrofer. Både för att förvarna för dem och samordna arbetet för att bekämpa deras skadeverkan. Och för att ta reda på redan i förväg, hur vi bör agera den dag katastrofen är här.

Tack och lov börjar mänskligheten tänka mer globalt och långsiktigt, genom att hantera miljöfrågorna. Men sen tar det slut. Det finns experter som påpekar att även det nuvarande globala miljötänkandet är kortsiktigt. Att det finns andra katastrofer vi måste förbereda oss på.

Solstormar är något som ibland man stöter på i populärvetenskapliga skrifter. Det vill säga att solen med jämna mellanrum får ”utbrott” och att elektromagnetiska chockvågor då når jorden. Den senaste allvarliga sådana kom 1859 och slog ut telegrafinätet. Vad som sker den dag ett nytt sådant utbrott sker, vet vi inte. men forskarna varnar för att i princip alla våra moderna elektriska apparater kan slås ut.

Viss beredskap finns för solstormar eftersom supermakterna redan idag förfogar över vapen som slår ut elektroniken. Meteorer däremot är något mest nördiga geologer och astronomer pratar om. Ändå slår det ner meteorer på jorden med jämna mellanrum. Stora meteorer kan ha en förödande verkan. En meteor på 100 – 200 meter skulle om den slår ner i Atlanten lätt kunna skapa tsunamivågor som mosar både Amsterdam och New York. Stora meteorer kan man slå ut med atomvapen, men hur gör man med små, som de som är 100 meter stora eller större?

Vulkanutbrott och jordbävningar är idag något som vi betraktar som fenomen som sker i vissa zoner av jorden. Men historiskt sett har de zonerna förändrats. Dessutom finns det mängder av vulkaner som är vilande. Arizona i USA är till exempel fullt av vilande vulkaner som inte haft utbrott på 1000 år. En del vulkaner är gigantiska. Yellowstone-området i USA till exempel som när den får utbrott nästa gång kan komma att förändra hela jordens klimat. Den kunskap vi har om riktigt stora vulkanutbrott de sista 10.000 åren tyder på att påverkan skulle bli enorm. Vi kanske får vara utan flygplan i luften i stora delar av världen i något decennium och matproduktionen kanske skulle sjunka till hälften av idag, under många många år.

Och istiden? Ja den kommer snart den också. Tiden mellan istiderna brukar vara kort. rent geologiskt befinner vi oss i en ganska varm period just nu. Normalt sett brukar planeten vara kallare. När det begav sig sist låg  Stockholm under kilometertjocka islager. Då var ändå den senaste istiden ganska mild. ”Normalt sett”, iallafall om man studerar klimatet de senaste hundratusentals åren, brukar såväl Berlin, som London och New York ligga under 2 km is.

Det kommer en dag då vi tvingas använda kunskapen om växthuseffekten vi tar fram idag för att göra jorden varmare och försöka förhindra en istid. Om det nu går.

Zombieapokalypser är nåt vi låter oss skrämmas av på TV. I verkligheten är det inte smitta från vandrande döda utan vandrande levande vi behöver vara rädda för. Digerdöden skedde för länge sedan. 1300-talet. Men det kommer att ske liknande katastrofer igen.

Så kan vi fortsätta. Just nu är jorden ganska stabil och varm och skön och solen lyser ganska klart. men så har det inte alltid varit.

Behöver vi ha beredskap för att hantera så stora naturkatastrofer den dag de sker (för de kommer, tro mig!)? Eller ska vi fortsätta att låtsas att sånt aldrig drabbar oss, trots att jorden kanske redan nästa vecka drabbas av katastrofer så stora att mänsklighetens överlevnad äventyras.



  • marlies

    Tyvärr så ser jag oss som minimyror i allt sammanhang både i katastrofer på mark och från kosmos. Vi rör oss i takt med universums och jordens förändringar i rotation och förflyttningar. Vinklar, poler skjuts åt sidor. Det enda vi kan göra är att mäta och läsa av instrument. Samt ha räddningsberedskap. Livet är inte självklart för någon i normal dagens vardag heller. Ibland blir det bättre efter, som kanarieöarna, vulkanöar, nya sjöar, berg. Vättern fryser sällan, men när det sker upplever vi grottor från insidan med skridskor.
    Tidsåldrar rår vi inte på. Vi har haft tropiskt klimat med annan natur och djur. Istiden var en katastrof från starten. Folk fick vandra nedåt.
    Spår har vi i rullstensåsar, grytor i berg. Men folk kunde också vandra över gränser via isen. Isen smälter knappast inte på direkten, men vattnet borde kunna tillvaratas. Vi har omtyckta heta källor på Island i vatten. Kontinenter har också flyttats, satts ihop och glidit isär. Därför har natur och djur spridits, medan annan natur artrikedom och djur isolerats och finns kvar som ursprung. Då var konstigt nog inte klimatförändringar från näringsliv orsak. Det händer ändå.
    Solen exploderar också av sig själv, när behov finns.
    Solförmörkelser och månförmörkelser i tidsintervaller. Jag kan tänka att vattenpåslag är nödvändigt med tanke på klimatflyktingar.
    Vi har haft hav över östgötaslätten. Bördigast efter.
    Så jag tycker inte man ska bry sig utan ta dagen som den kommer.
    Varje levande dag är viktig för allt och alla. Därför är förflyttningar av zoner också naturligt. Vi står liksom inte med Tellus stilla på en flygplats. En gång exploderade det rejält i Kosmos, därav vårt planet och solsystem med ca 72 månar. Nu småminor av kometer.
    Siljan blev ju perfekt av den landningen. Stjärnorna vår kompass,
    vi ursprung stjärna sägs det från kolatomen alltets grund i mutationer. Själen släpps fri med öppet fönster att tas emot. Vi pratar om skyddsänglar, och magik lockar än. Vi är genetiskt ihop byggda av allt annat som det forskas om men svårt att hitta ursprungsnycklar till genetiskt. De skiljer indivíder åt efter levnadsmiljö, historia. Om det går vet vi inte än. Otal av koder.

  • marlies

    I stort ser jag allt som dynamiska processer både utanför globen, på
    globen, emellan allt vi har, även mellan individer och inom oss själva i påverkan av allt i olika känslighet. Man ska ta del av allt för att stärka sig själv precis som annat levande liv .Geologiskt, naturligt, biologiskt i uppbyggnad av immunförsvar, samt i bakterier som oftast är ofarliga.
    I annat fall har vi hög beredskap. Stora epidemier fick fäste av undernäring och tät befolkning inte minst bland fattiga och i trånga överfyllda fartyg. Mediciner inte tillgängliga som idag i smitthindring.
    Inte kunskap heller som idag.

  • marlies

    Annars är en kosmisk jättehare orsak till alla planet bollar, som hade vilda hallucinationer i stjärnbaneret, sol och månar som fastnade i galaxen. När den skuttar blir det nya tidsåldrar, zoner ändrar läge.
    Därför har vi atombomber som motangrepp för balans i dynamiken.
    Bara i vår omedelbara närhet i exakt nutid KAN vi påverka.

%d bloggare gillar detta: