Senaste nytt

Torbjörn Jerlerup: Rätten att vara annorlunda

Handskakningar har diskuterats en hel del den sista tiden. Med vilken rätt hälsar man annorlunda? Måste alla skaka hand i likriktningens Sverige?



Det en del muslimer beskylls för är inte att de vägrar hälsa. För hälsa gör de, med handen på hjärtat. De får skäll för att de hälsar annorlunda. Och det får man inte göra i den svenska ankdammen.

Det mest absurda är att människor som normalt sett brukar tycka att Sverige är lite inskränkt och behöver internationaliseras mer ofta också skäller på dessa muslimer och ber dem bete sig ”som alla andra”.

Förändringar tar tid i Sverige. En gång i tiden var Sverige ett land som var extremt uniformt. Kulturen var homogen och de flesta betedde sig ungefär som alla andra. 1968 öppnades första pizzerian och första kinarestaurangen i Sverige. Då fanns det 500 muslimer i landet. I princip ingen homosexuell hade kommit ur garderoben. Och i media chockerade herr Udden i Sundsvall läsarna med att säga att funktionshindrade också hade rätt att vara kåta och ha sex. I brödbutiken fanns limpa eller ljusa bröd som alla såg ungefär likadana ut. Mellanmjölken fanns inte, det var för extremt.  Sverige hade en TV kanal och två radiokanaler.

Inte för att tekniken satte gränser utan för att staten och väldigt många svenskar tyckte att det var bra om alla såg på samma sorts TV-program. Vi hade ett Televerk med orange bilar som for omkring och i telefonbutikerna kunde man köpa endast de telefoner som staten bestämde att du skulle få köpa, med de färger staten bestämde var tillåtna. Och vi hade få uteserveringar och caféer för att staten fick för sig att uteserveringar och caféer inte var bra för svensken.

Detta började förändras på 70-talet. Men när min mamma 1980 målade sin brevlåda röd i ett kvarter där alla brevlådor var svarta eller mörkblå kippade många efter andan. ”får man göra så”. ”Du kommer att få kommunen och polisen efter dig…” Sen målade hon dörren röd också och människors förfäran var stor i lilla Lerberget i Höganäs. Mer krävdes inte för att få stämpeln: ”ANNORLUNDA” och ”AVVIKANDE”.

Den första svarta människa jag fick nära kontakt med var en svart läkare som kom till skolan och klämde mig på pungen i den årliga snoppundersökningen av pojkarna. Det fanns ett adoptivbarn i det annars helvita Lerberget där höjden av att vara rebell var att trimma moppen.

Jag växte upp med två TV kanaler för att staten tyckte det skulle vara för farligt med fler.

När kabel-TV kom var det främmande och farligt. När videon kom var den främmande och farlig. Och givetvis kvinnoförnedrande. De första katolikerna som började synas i Sverige på 50-talet och 60-talet möttes med hat och misstänksamhet, likt i hur många behandlar muslimer idag.

Rätten att vara annorlunda är svag och bräcklig i Sverige. Detta eftersom den rätten är ganska ny.

Vi är än idag en produkt av bytänkandet i det gamla bondesamhället. Det avvikande var farligt eftersom det var avvikande.

Än idag är det avvikande suspekt. Men vad som är avvikande har ändrats. På 50-talet var det ibland suspekt att en kvinna arbetade och inte var hemmafru. idag är det suspekt om en kvinna vill vara hemmafru och inte arbeta. Att vara hemma med barnen har gått från norm till att vara det annorlunda som måste misstänkliggöras. Då var ateism suspekt, nu är religiositet lite suspekt.

Idag är det annorlunda ofta att välja att vara konservativ. Att man väljer bort Facebook. Att man skriver brev för hand. Att man hälsar på lite annorlunda sätt. Att välja traditionella könsroller där mannen arbetar och kvinnan är hemma med barnen. Att vara religiös och tro på Gud.

Att man väljer religiositet eller att kvinnan vill vara hemma med barnen eller att man hälsar annorlunda eller klär sig i hijab är faktiskt även det en rättighet. Och barn har rätt att följa föräldrarnas kultur. Det är sunt så länge de barnen också växer upp med respekten för och insikt i det som för dem är annorlunda, kanske ateism, en annan religion eller att inte bära hijab.

Det hade varit önskvärt att fler mötte det man själv anser vara det annorlunda med en viss flexibilitet. Man kanske inte benhårt måste hålla fast vid att skaka hand eller att inte skaka hand då man möter en medmänniska. Flexibilitet är bra.

Men vi har till och med rätten att vara oflexibla i våra liv. Om vi vill det. Eller vi borde ha det, för sådan är friheten.



Och handskakningarna då? Det viktiga är inte hur man hälsar på en annan människa men ATT man hälsar på kvinnor liksom på män. Man inte se om en människa är fundamentalist på om denne hälsar genom att lägga handen på hjärtat då denne möter en kvinna. Men om personen INTE ser på kvinnan eller inte hälsar alls, då är det en fundamentalism och en person med troliga terroristsympatier.

  • Enrique Lescure

    Tror handskakningsfrågan var en bortförklaring från partiets sida. De ville inte att diskussionen skulle börja handla om riktiga frågor, som Khans åsikter om Erdoganregimen.

  • Bengt Sjöberg

    Torbjörn, jag har skrivit till dig på flera ställen om att du missar i din argumentation om hälsning. Det avgörande här var inte att han inte hälsade på kvinnor (tror ingen har påstått det). Det avgörande var att han behandlade människor olika helt beroende på vilket kön de hade. De flesta uppfattade nog att han behandlade kvinnor som något som var lägre stående än män.
    Hade han hälsat på män på samma sätt så hade det inte varit en fråga av samma dignitet.
    Hade han varit en privatperson och inte en företrädare för ett parti som är feministiskt och står för jämställdhet så hade det också varit en icke-fråga.

  • marlies

    Jag kan se en annan synvinkel i andra kulturer i att i vissa har kvinnan ett högre status, som skyddas av män. Jag har hört flera kvinnor säga, att i Sverige har mamman ingen respekt från man och barn.
    En sorg för flera. Att först jobba ta hand om barn, hem i 20 år, sedan inget värde. En sa att vuxna barn i Sverige har ett barns hjärna. De vill tala om för vuxna hur de ska leva. Trots att de har blivit vuxna med stort ansvar tidigt, med mängd av erfarenheter. En av dessa var från Irak, nu ny sambo. Män är inget världsproblem utan ses som tillgångar, kan bete sig hur som helst var en åsikt.

  • marlies

    Vi kommer in på könsroller. I väst ses kvinnor som snygga sexsymboler, där vi har en optimal industri för detta. I en del andra kulturer har kvinnan ett betydelsefullt djupare värde, som hedras efter högre åldrar, där klokheten finns. Inom fyra väggar är de lika fria och öppna som vi. I huvudbeklädnad förvaras mobil, pengar och annat nödvändigt för fria händer.

  • Pingback: Drömmen om Sverige | Sverige är inte världens navel!()

%d bloggare gillar detta: