Senaste nytt

Sophia Barthelson: Systemkollaps – men kanske inte som du tror

Trigger warning. Eller vad man nu ska kalla det. Den här texten skriver jag i egen sak. På så många sätt. Den ska handla om vad som är på väg att hända med den offentliga sektorn i Sverige.

Jag är själv lärare och jobbar i en kommunal skola. Högre lön och bättre arbetsvillkor för lärare skulle alltså direkt komma mig till del. Jag har två barn som går i skolan och kommer att göra det under lång tid framöver. Oavsett mitt eget yrke har jag därmed ett personligt intresse av att det går att locka bra folk till skolan under åtminstone de närmaste tio åren.

Min äldsta blev just tonåring och min yngste är där om några år. Den ålder då man sannolikt löper störst risk att på något sätt behöva hjälp av polisen. Jag är därför väldigt intresserad av att vi har bra poliser. Slutligen har både barnen och jag åkommor som gör att vi ibland behöver ha kontakt med sjukvården. Även om det ofta inte är värre än ett besök på vårdcentralen för att få recept på astma- eller allergimedicin så vill jag kunna vara säker på att det finns läkare och sjuksköterskor att tillgå när jag behöver dem.

Under lång tid var jobben i offentlig sektor rätt prestigefulla. Att vara lärare var fint, läkare ännu finare. Poliser och brandmän hade allas respekt och sjuksköterskan var någon man såg upp till. Arbetena innebar ofta ett stort ansvar, men också en viss frihet att lösa uppgifter på det sätt varje arbetstagare fann bäst. Möjligen med undantag av sjuksköterskor var det dessutom välbetalda jobb.

Om ens barn kom och meddelade ”Jag har kommit in på lärarhögskolan!” så kunde man som förälder andas ut. Nu skulle telningen med stor sannolikhet gå en ljus framtid till mötes.

Men det var då. Idag är läget radikalt annorlunda. Poliser får utstå såväl hot som spott och spe och är dessutom närmast att betrakta som låginkomsttagare, trots det viktiga arbete de utför.

En sjuksköterska som påbörjar utbildningen direkt efter gymnasiet och sedan jobbar hela livet hinner nätt och jämnt ifatt den som bara gått gymnasiet om man ser till livslönen. Det vill säga, sjuksköterskans samlade lön under ett helt yrkesverksamt liv ligger några få kronor över vad man i genomsnitt tjänar om man bara gått samhällsvetenskapligt program (eller motsvarande) på gymnasiet.

En lärare hinner aldrig ifatt, utan stannar strax under. Samma med exempelvis en socionom. Vad gäller lönen säger vi alltså ”Strunta i att utbilda er till poliser, sjuksköterskor, lärare och socionomer. Det har ändå inget värde.”

Men man kanske ändå har så stor arbetstillfredsställelse att det är värt en lite lägre lön? Ja, kanske. Eller kanske inte. Hoten och det allmänna förakt som många poliser dagligen möts av har jag redan nämnt. Därtill kan man lägga våld och sådant som att bringa dödsbud till anhöriga, bli nedspydda av omhändertagna fulla ungdomar och annat som kanske inte direkt kan anses förgylla en arbetsdag.

Även för många socionomer är hot en del av vardagen. Allt fler utsätts också för direkt våld. Och om något går fel kan de räkna med att få löpa gatlopp i pressen – samtidigt som nästan ingen tackar dem när det blir rätt.

Lärarnas vardag har uppmärksammats ganska mycket i media på sistone. Från att ha varit ett självständigt yrke drunknar lärare idag i administration och olika kontrollinstanser. Så gott som allt en lärare gör kan anmälas och överklagas. Och det är inte bara möjligheter som finns på pappret, utan allt fler elever och föräldrar gör verklighet av det. Det finns föräldrar som anmäler samtliga sina barns lärare och som skickar in flera anmälningar per år till skolinspektionen, kanske flera i månaden till skolans huvudman. Och varje anmälan måste tas på samma allvar och innebär lika mycket pappersarbete. Ibland så mycket att det inte blir någon tid över för kvalitativ undervisning – och så blir undervisningen till slut så dålig som den där föräldern hela tiden påstått. Därtill kommer den löpande rutinkontrollen. Allt en lärare måste rapportera och som förstås också både tar tid ifrån och styr undervisningen.

Hur hamnade vi här? Till viss del handlade det säkert om en missriktad omsorg. De flesta yrken i offentlig sektor är så viktiga, så vi måste ha kontroll på vad som görs där, eller hur? Politiker som vill framstå som handlingskraftiga inför gärna någon ny möjlighet att hålla koll på att poliser, läkare och socialarbetare verkligen gör sitt jobb. Med följden att dessa grupper får mindre tid kvar till själva jobbet. Sedan har vi även den i och för sig ofta positiva utvecklingen mot större jämlikhet i samhället. Vi måste inte längre stå med mössan i hand och be om vår rätt inför en läkare eller barnens lärare. Vi får protestera när myndighetspersoner gör fel. Problemet är bara att utrymmet för protester blivit så stort att man numera kan protestera utan att ha något på fötterna.

Sedan har vi löneutvecklingen. Lönerna i offentlig sektor har inte sjunkit. Det är bara det att alla andra löner stigit så mycket mer. Inom industrin har produktiviteten per anställd kunnat öka många gånger om med hjälp av allt mer sofistikerade maskiner. När man behöver färre personer för att producera samma sak ökar löneutrymmet per anställd. Logiskt. Vissa andra yrken har höjt sin lön utifrån efterfrågan. I takt med att t ex bostadspriserna går upp så betalar vi fastighetsmäklare mer och mer för deras tjänster. När de allra flesta har mer pengar i plånboken går det ta ut högre priser på restaurangen och därmed betala bra löner till de bästa kockarna.

Inom offentlig sektor finns inga sådana mekanismer. Förskolläraren kan inte ta hand om fler barn bara för att hon får tillgång till en dator. Tvärtom kräver vi allt mer service när vi får högre levnadsstandard.

Om vi för 30-40 år sedan kanske tyckte att en vuxen per sju barn kändes rimligt så börjar vi idag anse att en per fem barn låter lite i minsta laget. Därmed blir förskollärarens tjänster relativt sett dyrare. Och något utrymme för konkurrens som får upp lönerna finns i princip inte. Alla skolor inom kommunen får samma skolpeng – oavsett vad föräldrarna anser att en plats i en bra skola är värd. Visst kan en skola välja att lägga några kronor mer på löner och några mindre på lokaler, men skillnaderna är marginella. Samma inom sjukvården och polisen.

Den som utnyttjar polisens eller vårdcentralens tjänster är helt frikopplad från den som bestämmer vilken ersättning de ska få. Vi kan prioritera familjens säkerhet genom att köpa en dyrare och bättre bil, men inte genom att vända oss till en dyrare och bättre polis. Och så kanske det måste vara i en stat som ska tillhandahålla skattefinansierad polis till alla. Men det är samtidigt en stor del av anledningen till att poliser, liksom övriga yrken inom offentlig sektor idag, är underbetalda och börjar få allvarliga problem att rekrytera. Förra året lyckades man inte ens fylla alla platser på polishögskolan.

Lärarutbildningen dras sedan länge med problem att få sökande som är tillräckligt kvalificerade för att ha en chans att klara utbildningen. Vi kan leva ytterligare några på att det finns poliser, lärare, sjuksköterskor och socionomer sedan gammalt. Men snart går stora grupper i pension. Vad händer då? Vad gör vi den dag då lärarna och poliserna helt enkelt har tagit slut?

  • marlies

    Ja, en varning för löneutvecklingen och innehåll i arbetsuppgifter. Vad jag nämnde om sänkning på 4% är en privat sak.. Den finns registrerad. Idag har jag ingen insyn. Uppgifter i att genomföra blir mer och mer flertaliga. Kanske är en anledning till bristande respekt i flera yrken en baksida av att se individen. Ett hänsynstagande som inte hör hemma i fostran. En regel utan undantag. Alla måste föla bestämmelser för sin omgivnings skull.. Tycka kan man göra hemma.
    Det finns idag mängder med utrymme att protestera i. Föräldrar har inte med skolarbetet att göra. Det är lärarens sak. Däremot det sociala klimatet i skolan ska föräldrar förbättra, påverka miljön inne och utanför skolan för positiv gemenskap. Föräldrar har skyldighet att ta del av information samt har rätt att få instruktioner i skolarbetet.
    Något de kan kräva inlärningsmetoder. Vill man lära barnen respekt måste man som förälder själv vara ett föredöme för egna barn i kontakter med skolan. Inte komma och tjafsa om allt de inte har utbildning i. Detta visar bara eget oansvar i hemmet. Så de gör bort sig och skämmer ut sina barn.
    Samma sak med ungdom på stan. Folkvett lär man sig hemma.
    Att inte svära, använda könsord, vara kaxig. I den fasen skämmer de ut sina föräldrar i dålig fostran.
    Aldrig att de blir anställda på en arbetsplats.
    Total nonchalans gäller hemma i dåligt uppförande. Man ska inte ge dem respons med mot tal i samma språkbruk.. Sedan ingår straff även hemma, som de själva kan välja efter vad det gäller. Upprörda pratar man med när de lugnat ner sig Ibland dagen efter när de sovit ut.
    En del tycker det är bekvämt att lämna in dem till andra. En björntjänst i att inte ha någon kontroll alls. Där kommer socialtjänsten in, helt i onödan ett namn registrerat. Ibland sjukvård.
    Otroligt barnsligt skjuta över vuxenansvar på legitimt utbildade andra vuxna. De som verkligen behöver stöd av annan karaktär hamnar på väntelista. Ett otroligt respektlöst beteende för egna barn. Ungar i alla åldrar kämpar för rätt gränsdragning.
    Att få en sådan som partner är ingen höjdare. Inte i förskolan heller.
    Så fler poliser är inte lösningen. Inte fler socialarbetare heller för just dessa. Ungar ska tjuta, skrika, be om ursäkt och få ett samvete. Men då i eget rum hemma. Felaktigt med mer diciplin i skolmiljö. Där ska enbart undervisas, samt tränas i social gemenskap. En utmaning då alla är i olika mognad oavsett ålder
    Jag i hem och skola styrelse i tio år. Lärare är också individer.
    har familj och vardag. Även poliser och socialarbetare..

  • marlies

    Det största värdet för alla är att vara omtyckta, efterlängtade och saknade, både enskilt och emellan enskilda och andra. Som polis, lärare vårdpersonal, annan myndighet, föräldrar barn ungdom äldre.
    Att bli respekterad i hur man än är. Den aspekten har risk att försvinna i ett överbelastat samhälle.

%d bloggare gillar detta: