Senaste nytt

Sophia Barthelson: Konsten att gå åt två håll på samma gång

Politiska partier möts av allt mer kritik för att de slätas ut. Blir mer och mer lika varandra. När det förr handlade om ideologi och skilda grundläggande värderingar så pratar vi idag om fokusgrupper och triangulering. I sakfrågorna är nästan alla partier förvillande lika och snart kan vi nog inte ens skilja högtidsorden i partiprogrammen åt.

Men samtidigt pågår en motsatt utveckling. Medan partierna blir kopior av varandra så går väljare mot en allt större olikhet.

Låt oss för enkelhets skull tala om höger och vänster här. Som om det fanns två så tydligt urskiljbara sidor. Detta trots att det som kallas ”höger” innefattar allt ifrån nyliberaler till kulturkonservativa och storföretagskramare. Liksom att ”vänster” kan vara såväl anarkister som hårdföra kommunister och vanliga gråsossar. Här är höger helt enkelt alla som kan rösta på Alliansen och vänster var och en som stödjer S-V-MP.

Rågången mellan höger och vänster gick länge i den ekonomiska politiken. Vill du ha planekonomi? Då är du vänster. Föredrar du marknadsekonomi? Bra, du är höger. Sedan kunde vi tycka lite olika i andra frågor. Synen på alkoholpolitik, infrastruktur, utbildning och djurskydd – för att bara ta några få exempel – har nog växlat mer över tid och mellan partier än mellan blocken. Men nu har ett par stora frågor tillkommit och dessutom blivit allt mer av vattendelare.

Frågorna

För det första har vi invandringsfrågan. Ser vi till partipolitiken så är det inte lätt att veta vad som är höger och vad som är vänster här (heller). Det var Fredrik Reinfeldt som bad oss att öppna våra hjärtan, medan det var socialdemokraternas bröder inom LO som skrek ”Go home!” till lettiska byggnadsarbetare i Vaxholm. Högerprofilerade debattörer försöker fortfarande tappert propagera för enklare arbetskraftsinvandring, men på det stora hela och bland de vanliga väljarna så tycks vänstern ha tagit över frågan om att låta människor komma till Sverige. På samma sätt hjälper det inte att en och annan skribent på vänstersidan diskuterar behovet av andrum eller hotet mot ordningen i våra förorter, det är högerväljarna som mest högljutt protesterar mot invandringen.

Samma sak med jämställdheten. Folkpartiet må ha propagerat för en tredje pappamånad och när man kräver större andel kvinnor i styrelser för börsnoterade företag så är det sannolikt i störst utsträckning alliansväljande kvinnor som gynnas. Men trots det har jämställdhet blivit något som vänsterväljare vurmar för, medan högern visar ett minst sagt ljummet intresse. Ordet feminist har delvis förändrat sin betydelse och har nu så starka konnotationer av klasskamp och revolution att vänstern i det närmaste fått monopol på att använda det.

Samtidigt som den här polariseringen mellan olika sidors sympatisörer sker så tycks även polerna flyttas längre och längre bort ifrån varandra. På något sätt har den utvecklingen fått eget liv och bara fortsätter, trots att allt färre människor verkar vilja följa med. Som för att verkligen markera hur långt ifrån den andra sidan man står tycks båda polerna inta mer och mer av riktiga idiotpositioner. Man säger och tycker saker som allt fler även på den egna kanten känner sig obekväma med. På vänstersidan har vi identitetspolitiken. Vem du är – din etnicitet, ditt kön, ditt födelseland och ditt utseende – betyder allt. Vad du gör och vad du står för är underordnat. Det började med att en vit inte fick uttala sig om rasism och en man inte om jämställdhet. Numera får en icke-vit inte heller prata om rasism, annat är för att bekräfta de identitetspolitiska teserna.

Säger en icke-vit något annat så pratas det om rasförrädare och husneger (man anser sig alltså på fullt allvar behöva ta till ord som ”husneger” för att bekämpa rasismen!). Och den kvinna som säger sig inte lida under patriarkatet är på samma sätt givetvis en könsförrädare. Möjligen kan också själva det faktum att hon tror sig inte vara förtryckt ses som det ultimata beviset på att hon är mer förtryckt än de flesta.

Och högern är inte ett dugg bättre. Där är det i vissa kretsar nästan obligatoriskt att raljera kring rasism och kräva sin rätt att äta ”negerbollar”. Den som har invändningar kallas PK-maffia och anklagas för att upprätthålla en åsiktskorridor. Feminist får man givetvis inte vara. Då är man manshatare. En man som säger sig vara feminist är en riktig toffel – såvida han inte bara är smart och säger så för att få ligga.

Sett till den politik man säger sig önska så blir det inte mycket bättre. Man tar inte hänsyn till vare sig sådana trivialiteter som hur världen faktiskt är beskaffad eller vad människor runt omkring en önskar.

Från vänsterns sida så är det krav på tvångsdelning 50/50 av föräldraförsäkringen – något som vi vet att endast en mycket liten andel av Sveriges småbarnsföräldrar önskar sig och som dessutom står var och en fritt att själv göra redan idag.

När det gäller invandringen vill man ha mer eller mindre öppna gränser med full tillgång till våra välfärdssystem från dag ett. Den som är emot anklagas för att vara hjärtlös, snål eller bara allmänt rasistisk. Kritik mot något som har med invandrare att göra får inte förekomma. Hedersproblematik anses fult att ta upp som en specifik företeelse. Samma talibaner här som där. Så länge det finns svenska kvinnor som misshandlas av svenska män så är det rasism att prata om hedersbrott som en särskild kategori. Att man därmed överger de ungdomar och kvinnor som tvingas leva utifrån hedersmönster är mindre viktigt än att få göra rätt politisk poäng.

Högermänniskor tävlar istället om att föreslå den mest restriktiva invandringspolitiken. Och kritiken mot dem som kommer hit blir allt mer högljudd och ofta direkt självmotsägande. ”Det är ju bara män som kommer och det vet väl alla att kvinnor och barn lider mest i krig!”. Jo, men det kan bero på att vi gjort det så svårt och farligt att ta sig hit att kvinnor och barn inte vågar ta risken utan hoppas få komma efter som anhöriga om fadern eller maken kommer fram. ”Anhöriginvandring! Vafalls? Ska de ha hit en massa anhöriga också? Kommer inte på fråga!”. Därutöver hörs allt oftare att det är så dyrt att låta sig smugglas till Sverige så det är ändå bara de rika som har råd och de kan ju knappast vara i störst behov av att fly. Samtidigt som man klagar över att de som kommer hit bara är fattiga som vill få det ekonomiskt bättre och därför inte är flyktingar i egentlig mening. Det spelar liksom ingen roll vad man säger, bara det går ut på att vi tar emot för många invandrare. Och framför allt för många muslimer, eftersom de är islamister och terrorister hela bunten. Även de som flytt för att undkomma islamism.

I partiledardebatter och på tidningarnas debattsidor märks mest etablerade politiker. Där behöver man ibland dubbelkolla vem som skrivit under för att vara säker på om det är höger eller vänster, S-V-MP eller Alliansen, som står som avsändare. På insändarplats, i sociala media och i kommentarsfält är polariseringen tvärtom total, med följden att allt färre vanliga väljare känner igen sig på ”sin” sida. Där är det de mest extrema som syns och hörs och som dessutom tycks bli alltmer extrema för var dag som går. Vart ska man vända sig om man bara vill ha ett anständigt samtal, vanlig genomförbar politik och partier med en konsistent och urskiljbar ideologi?

  • marlies

    Jag anser att de är rejält vilsna i pannkakan. Ena sidan sett är öppenheten i allt fokus, samt försök till samlade uppfattningar. Andra sidan är stenhårda riktlinjer och gränser i annat. Som lärare till exempel. Jag tänker på utbildningsnivå. Exakt samma Gymsielärare och Folkskolelärare. Men de får inte arbeta i varandras ombytta arbeten. Sedan finns Konstutbilningar med språkkrav i och annat konstigt för behörighet. Otroliga motsatta begrepp. Antingen kan du enbart ett område som godkänd, förskollärare, lågstadielärare, mellanstadielärare, högstadielärare, gymnasielärare, folkskolelärare
    eller du är nollad. Doktorshatt för vuxna allmänna kunskaper. Det som är av hög vikt är endast pedagogiken i utlärning. Han kan inte vara riktigt klok i skallen onämnd. Befinner de sig på dagisnivå ?
    Antingen kan jag måla eller inte, men lära ut är teknik, samt åskådning av betydelsefullt som finns översatt, både i videos och film. Antingen satsar jag på språkvetare eller kommunikatör.( nytt ord ) ?????,
    dokument för varje pekrörelse ?????? Examina. Helt vansinnigt.
    Grundkunniga ska plugga in extrakunskaper i åratal efter för precis exaktum kvalitet. Storhetsvansinne med dagens elever i stora bristerredan och en mängd lärare som helt saknas.

  • marlies

    Vad gäller begrepp, neger, feminist och annat så ligger åsikter om dessa och varför sedan länge runt hörnet, idag jobbar inte en neger som slav. Fortfarande betyder ordet färg svart inget annat. Feminister är inte längre bara missbelåtna kvinnor. De består av moderna kvinnor och män. Fortfarande är enbart bemötandet av dessa avgörande. Precis som ursprung romer heter Zigenare av sitt språk Zig. Namnbyte förändrar absolut ingenting. Därför markeras dessa som tiggare utan rättigheter än idag. BEMÖTANDE OCH ERKÄNNANDE ÄR GRUNDEN. Vi kallas blekansikten. Vad spelar det för roll i kompisgäng. Där alla accepteras som de faktiskt är ?????

  • marlies

    Det kommer ständigt perioder av omvärderingar på individnivå under uppväxt, till ålderdom därför även politiskt och globalt, eftersom allt runt oss förnyas.. Därför viktigt vad barn och ungdom anser innan vi bestämmer deras uppfattning och åsikter. De tar över efter oss som myndiga. En kamp de för från start. Som en nöt i ett skal att mogna inifrån och utifrån. Många olika finns för olika smaker och alternativ.
    Vi ska stå för möjligheter för utveckling, samt ha redskap för det i lärande. Idag saknas tolerans för udda som är det avgörande i det unika. Den som härmar andra lär sig intet nytt. Däri ligger mutationer att ändra till nytt anpassat. Nu grönskar träden. Inte ett blad är likt det från förra året. Vi ser alla olika ut. En produkt har varunummer, kod för ursprung. Vi personnummer. Basen är till för nytt.

%d bloggare gillar detta: