Senaste nytt

Nova-Jeanette Nilsson: Att basta med Honecker

Privat

Under början av 1840-talet kunde man under sommaren i Bonn om man hade tur, eller möjligtvis otur, se en korpulent man med yvigt hår komma ridandes på en åsna. Karl Marx, vid denna tid mer en beläst rumlare än ansiktet utåt för det boksmarta Sovjet skulle inom kort göra ett av sina första politiska avtryck.

Den nya lag som nu gjort det straffbart med fängelse för de bönder som samlade ihop nedfallna grenar för att använda som brännved väckte Marx vrede. Och även hans tankar om klass och makt. Sedan skulle han som bekant skriva lite om både pengar och arbete och åsneridandet, ja det kom att ersättas av intellektuell ingenjörskonst.

Marx var ingen man att hylla. Men tanken på att han i dag skulle relativiserat terrorism är främmande.

Nikita Chrusjtjov efterträdde Stalin och är kanske främst känd för att i en talarstol 1960 helt sonika tagit av sig sin ena sko och bankat den i pulpeten. En mindre känd anekdot är att han förde en ojämn och livslång kamp för att majsodlingar skulle bli Sovjets paradgren. Ett lobbyarbete som han även tog sig med på resa, han ska en gång under ett besök i Göteborg stått och spanat ut över Hisingen och närmast mumlat för sig själv att detta vore en fantastisk plats för majsodling.

Chrusjtjov var ingen man att hylla. Men tanken på att han i dag skulle slänga en gatsten genom rutan på en liten tobaksbutik eller tänt eld på bilar i Rosengård är främmande.

Lars Werner var känd för primärt en sak, vid sidan av sitt partiledarskap. Om detta var orsaken till eller effekten av att ha Honecker som bastusällskap förtäljer dock inte historien. Lars var av den mer oborstade politiska typen. Vid ett tillfälle satt han i SVT och fiskade, utan flytväst men väl med en starköl inom räckhåll. Tittarna rasade, Lars bad om ursäkt och så vad det med den saken. Han upplevdes som folklig, vilket antagligen säger en del om både honom och folket i fråga. Werner ska för övrigt vid ett särskilt uppsluppet bastutillfälle, med eller utan Honecker, ha supit bort nämnda SVT till DDR. Det finns ett naturligt skämt här, men så enkla poänger ska vi naturligtvis inte hänfalla åt.

Werner visste sannolikt ingenting om vilken vänsterrörelse som Sverige skulle uppleva ett par decennier senare. Han skulle sannolikt sett förvirrad ut bara vid tanken. Han var heller ingen man att hylla. Men tanken på att han i dag skulle talat värderande om vita och svarta kroppar är främmande.

Den minsta gemensamma nämnaren för ovan nämnda herrar är socialismen- i den vida bemärkelsen. Tolkad på olika vis, och med olika framgång. Men hur olika dessa män än var så rör det sig om en grad-och inte en artskillnad. Den infaller dock när man talar om dagens autonoma vänsterrörelse. Jag talar om den skriande och vildsint fäktande skara som återinfört både rasbegreppet och aggressiviteten i svensk politik.

Vänstern av i dag som är som borgerligheten av i går. Som är världsfrånvänd och inbilsk. Som sparkar neråt och är hänsynslös i sin vilja av att till vilket pris som helst synas. Som har låtit sig bedövas av det opium Marx talade om. Den röda stjärnan har falnat. Ord som solidaritet har ersatts av intersektionalitet, rättvisa mot elitism. Dagens vänster är i sanning autonoma.

Vänstern av i dag är autonom från folket, den är autonom från demokratin – från heder och från samvete.

Detta är inget försvarstal till det som historien begravt. Inte heller är det ett idealiserande. I en perfekt värld – i en perfekt och harmonisk värld finns det inget utrymme för en vänsterpolitik. Men eftersom vi lever här och nu så när jag en närmast hallucinogen förhoppning av ett slags återtåg av den traditionella västern. Jag har kommit att betrakta den som ett förvridet löfte snarare än ett reellt hot. När dagens vänster slagit sig trötta och skrikit sig hesa önskar jag att de samlar ihop sina gatstenar. Att de av dessa bygger ett podium på ett torg i en småstad. Och att de sedan ställer sig på detta och börja prata.

Jag kommer måhända inte att lyssna, men jag kommer heller inte att skynda därifrån.

  • marlies

    Ja, nämnda personer inga trumslagare för framåtanda. De vill alla ska sleva i samma skål och äta kålsoppa. Maskrosor i massodlingar under , och innan 2a Världskriget som gummiprodukt till militärfordon.
    Både i Sovjet och Tyskland. Majs en fattigkost, bra för dåliga magar, stuvningar och såser samt i välling. Bättre med bananer, innehåller allt. Vänstern härstammar från sociala utblottade familjer. Att straffa andra i samma ideologi i att vara nöjd med det lilla. Mamma vara ensam, samma lön som de som jobbar slår inte i taket i dag .
    Alla hatar att BARA vara hemma, inga influenser utifrån alls, varken män, kvinnor och barn. Moderata motsatt. Suga ut alla som har för eget kapital. Falska moderater superbra befolkning, handlar, lånar,
    köper i dyra räntor och avbetalningar samt i skulder. En marknad för kronofogdens smarta inköpare, samt antikhandel. Socialdemokrater ger igen för egen vinning idag. Framgång för kriminellt företagande
    inom snart alla system. Vi andra tittar på och skrattar oss fördärvade.
    HEJA individens frihet att begåva sig själv. Vi föds och dör helt befriade från allt om vi vill, men vi kan även delta.

%d bloggare gillar detta: