Senaste nytt

Nova Jeanette Nilsson: AHAGAJAHAHA!

Privat

In från vänster på scenen på Helsingborgs utomhusscen kommer en ilsken, kutryggad man med glasögon och med en bok under armen. Han ska föreställa den smarte, det förstår alla.

Publiken jublar.

In från höger i föreläsningssalen på Lunds universitet kommer en ung kvinna med ett gravallvarligt icke-leende och deprimerat hår.

Hon ska föreställa den smarte, det förstår alla.

Kursarna jublar.

Mittemot på ett möte sitter en man som är lika kvick i tanken som nära till skratt.

Han ska föreställa den dumme, det förstår alla.

Belackarna skulle jubla om de bara visste hur.

Att vara rolig, på riktigt rolig – grundrolig – kvicktänkt, spontan i tanke, steg och sinne är den mest underskattade av egenskaper. Håll upp! Alla gillar väl roligt folk? Så gastar min påhittade publik, men jag säger nej och icke. Eller ja, lite. Alla vill ju bli underhållna, det är ju trevligt med en glad påg eller tös som livar upp men sedan ska vi vuxna prata allvar.

För den kloka sitter likt Rubens staty med pannan i djupa veck och krackelerar likt en valhänt tillverkad lerkruka av ett skratt.

Att vara långt från skrattet är missbildat sammanblandat med intelligens – när det i själva verket innebär med att vara absent från en av människans mest unika egenskaper. Humor. Att sammanblanda träighet med intelligens är vansinne, på samma vis det är att sammanblanda faktiskt vansinne med intelligens. Det finns ingen så kraftfull kvalitetsstämpel på en människa som just humor. Churchill och Thatcher var roliga och likaså Palme. Faktiskt så finns det få stora människor som saknat just den stjärnglans, den charm som ett nära-till-hands-skratt skänker

För vem vill inte kunna skratta i med -och motvind. Och i stiltje.

Vi hyllar ofta fel saker. Vi hyllar väl egentligen alltid fel saker för när det kommer till val av vem man hyllar finns det inget ”vi”. Men vi borde sluta tro att den triste har mer att tillföra – för den triste har intet att tillföra. Det är så det är. I en värld av svårmod men där ändå finns lättsamhet bör vi väja den senare.

Detta är menat som en lättsam bagatell till text, men jag vill ändå mena att det finns ett problem i att skratt och trams avfärdas som ytligheter, när det snarare är så att det är det manierade tweedtråket som är ytligt.

Alla intelligenta människor är inte roliga. Men alla roliga människor är intelligenta.

En gång sa en person att jag skrattar för mycket.

Det är den finaste komplimang jag fått.

För det innebär att jag ändå vet att uppskatta kvalitet.

Och när jag senast sa till en person att denne var ofantligt rolig så var det den finaste av komplimanger.

  • marlies

    Artikeln beskriver mej och flera. Förbjudet ta livet som ett skämt.
    Vi känner oss som invandrare. Gud, vad du skrattar och pratar mycket och med alla ! Usch, inte bra ! Man tas som lättsinnelig, inte på allvar.
    Men om kriser närmar sig, då är man bäst. Vi anses översociala i Sverige. När jag umgås med egna släktingar, då är det fullt normalt. Vi är likar. Vi vågar ta diskussion, och skratta åt egna dumheter. I Sverige tror de flesta på den perfekta ofelaktiga människan.
    De blir högröda i ansiktet, och arga om de påminns om dumheter.
    Erkänner ogärna sin ofullkomlighet. De bara SKA HA RÄTT !

%d bloggare gillar detta: