Senaste nytt

Kaplan – Politikern och medborgaren

BILD: Emil Langvad

Havet stormar kring den socialdemokratiska ledda regeringen. Är det inte den egna utstakade politiken som krisar så har det varit ministrarnas agerande i det privata som varit i centrum. Det tycks aldrig ta slut, först var det vice statsminister Romson som bröt mot miljölagen, sedan var det utrikesministern Wallström tillsammans med socialministern och försvarsministern som i en välmening uppfattning hamnade i klandervärda omständigheter.

Nu har turen kommit till bostadsministern Mehmet Kaplan.

Den senare ministern har haft turkiska fascister som middagssällskap sommaren 2015. Han själv säger att han inte visste vilka dessa fascister var och att han i egenskap av gäst i nämnda tillställning inte kan avgöra vilka som får närvara och inte närvara. Gott så.

Men hur ligger det till med Kaplans hållning till turkiska fascister, islamister och hans syn på liberaldemokrati och yttrandefrihet? Många av Kaplans kritiker har återkommande gånger påpekat hans samröre med turkiska fascister och islamister, han själv har förnekat detta.

En middag

Av de 50-tal middagsgästerna som var på tillställningen den där sommarn 2015 utmärker sig två personer. Den ena Barbaros Leylani som nu är före detta viceordförande för den turkiska föreningen i Sverige. För en vecka sedan, då viceordförande, hetsade Leylani mot armenier inför en folkmassa på Sergels Torg. Den andra personen Ilhan Sentürk är ordförande för den svenska förgreningen av den internationellt verksamma extremistgruppen Grå vargarna, som under flera decennier utfört attacker mot Kurder och politiska motståndare. Det är bland annat samröre med dessa människor och organisationer som Kaplan blivit kritiserad för.

De Grå vargarnas tecken.

De Grå vargarnas tecken.

En del som försvarar Kaplan har kontrat med att granskningen och kritiken mot honom bygger på islamofobi och rasism. Och det finns enligt mig skäl att ha detta i åtanke, Kaplan är den första öppna muslimska ministern i Sverige med bakgrund i det muslimska civilsamhället.

Men är det verkligen så att Kaplan är enbart ett offer för islamofober och rasister som inte tål ha en öppet muslim som minister eller är det så att det finns mönster i Kaplans agerande som tyder på att hans kritiker har rätt?

En muslimsk politiker och anhängare av liberaldemokrati – är det möjligt?

Jag tänkte göra en jämförelse mellan Kaplan och en annan muslimsk politiker och se hur de båda tacklar liberaldemokrati och islamism.

I staden Rotterdam, Holland har stadens borgmästare Ahmed Aboutaleb i direktsänd TV bett de islamister som motsätter sig den holländska kulturella synen på yttrande- och tryckfrihet att packa sina väskor och lämna landet. Barn till en marockansk imam kom Aboutaleb som 15 åring till Holland, sedan 1976 har han bott i Holland och sedan 2000-talet och har varit politiskt engagerad i det holländska Arbetarpartiet. Aboutaleb ser sig själv som muslim tillhörande den sunnitiska grenen.

Likheter med vår bostadsminister Mehmet Kaplan och Ahmed Aboutaleb finns. De båda är praktiserande muslimer som kommit som invandrare till västeuropeiska länder ifrån muslimska länder när de var unga och därmed levt större delen av sitt liv i Västeuropa. Båda två är också aktiva och framgångsrika politiker inom partier som huserar på vänsterkanten. Här tycks dock likheterna sluta och skillnaderna uppenbara. Aboutaleb är väldigt kritisk till islamister som vill inskränka och använda våld mot tidningar och människor som utövar sin rätt till yttrandefrihet. Kaplan har vid flera tillfällen sagt att han är mot all våld och extremism.

Kaplans praktiska ageranden

Ett bra exempel som visar hur Kaplan agerar när religion och liberaldemokrati hamnar i kollision är hans synpunkter när yttrandefriheten används för att provocera. Kaplans syn på Jylland-Postens publicering av karikatyrbilder av Muhammed är talande:

Det här handlar inte om yttrandefrihet utan att man kränker människor i deras tro. Jag kan inte se någon yttrandefrihet råda i detta. Det är en provokation som inte går att stödja.

Här finns en tydlig skillnad mellan Kaplans agerande och Aboutalebs agerande. Den ena försvarar liberaldemokratin när den går i kollision med Islam, den andra är tafatt i sitt agerande. Visst är det så att Kaplan i egenskap av riksdagsledamot eller minister inte förordat att man ska inskränka på yttrandefriheten. Men det finns fler exempel där Kaplans agerande eller tafatthet kan kritiseras. Ett sådant exempel är hans resonemang om frivilliga IS-krigare och de svenskar som var frivilliga under finska vinterkriget. Kaplan själv hävdar att han misstolkades.

Källa Stefan Olsson http://stefanolsson.nu/wp-content/uploads/2014/07/miljopartiet.jpg

Källa Stefan Olsson http://stefanolsson.nu/wp-content/uploads/2014/07/miljopartiet.jpg

Det stämmer att Kaplan inte likställde de bägge. Men genom att försöka problematisera IS frivilliga och i samma sammanhang nämna de svenska frivilliga som deltog i vinterkriget öppnar Kaplan för frågor kring vart medborgaren Mehmet Kaplan står i frågor om liberaldemokrati och islamism.

Utöver händelserna kring Jylland-Postens publicering, frivilliga IS krigare och det som uppdagats i dagarna finns det andra tveksamheter kring Kaplans agerande. Bland annat har den före detta socialdemokratiska riksdagsledamoten Nalin Pekgul, själv aktiv i debatten kring islamism, varnat för att Kaplan säger en sak men agerar tvärtemot.

Det är för mig tydligt att det finns ett mönster. Kanske är Kaplan själv omedvetet om detta mönster. Men som politisk representant för en liberaldemokratisk stat måste man betänka händelser som med jämna mellanrum är återkommande. Och där den röda tråden är en kritik mot liberaldemokratin och tafatthet mot extremism av olika sorti.

Det är min övertygelse som Liberaldemokrat och även som ateist att vi kan ha en bostadsminister som är praktiserande muslim och som samtidigt står upp för liberaldemokrati, utan att vara tafatt. Är detta inte möjligt för bostadsminister Mehmet Kaplan så bör han avgå och Miljöpartiet klippa sina band med honom.

Telason Getachew
Steg för steg liberal med intresse för internationella frågor.

  • marlies

    I känsliga lägen missförstås alla politiker. Kaplan har min uppfattning att sk personangrepp, här en betydelsefull inte hör ihop med yttrandefrihet. En spikrak provokation. Jämförelsen grupper frivilliga i krig var olämplig på grund av inriktning. Men vad han syftade på var TRON på en kamp med ett bestämt syfte. Han är absolut inte ensam om att uttrycka sig felaktigt. Han är också särskilt observerad.
    Själv tror jag inte på att skilja folk på som här middagar. Bra tillfälle att ta kontakt och informera sig. Motståndet avgör.

%d bloggare gillar detta: