Senaste nytt

Jakten på trygghet

Vanliga människor vill ha trygghet i sina liv. Men kan politikerna skapa trygghet när de är så drivna av ideologi?

Trygghet får sägas vara något nästan varenda människa söker. Känslan av säkerhet, en tillvaro man är van vid, frihet från fara. Politiker vill ständigt visa hur just deras linje skapar trygghet, för att kunna legitimera sin politik.

Den socialistiska sidan lägger fokus på bidrag och välfärdssystem som främjande institutioner. Staten måste tvinga sig till de privilegierades resurser för att skapa trygghet för de som står utanför i samhället. Från liberalt håll betonar man istället den fria marknaden som ett redskap för att kunna skapa trygghet. I en frihetlig värld kan man använda sina talanger på ett sådant sätt att man skapa en bekväm tillvaro för sig själv. Den nationella gemenskapen och kulturen lyfts från konservativt håll fram som trygghetens försvarare. En oföränderlig tillvaro kan inte vara farlig i och med att den är så invand. Hotet ligger i främmande kulturer, som kan rubba det vi vuxit upp med och tagit för givet.

Ofta står dessa perspektiv på begreppet trygghet i klar kontrast mot varandra. Liberalernas version i form av en fri marknad rimmar illa med socialisternas krav på en stark välfärd och sociala system. De konservativa kan inte se vänsterns sociala ingenjörskonst som annat än rubbande av det som är invant, likaså liberalernas krav på en öppen invandring.

Kanske ligger dock vanliga människors syn på frihet närmare varandra än vad de politiska åskådningarna gör. Alla förutom de mest äventyrliga är relativt överens om att det är tryggt att fortsätta bete sig enligt den kultur man växt upp i. De flesta av oss delar även åsikten att det är tryggt att veta att man har något man kan falla tillbaka på när man är arbetslös eller blir sjuk. Dock blir det svårt att slå sig till ro med den tillvaro som råder utan att kunna uttrycka sina ambitioner i en frihetlig värld. En kombination av den socialistiska, liberala och konservativa analysen av trygghet blir att föredra. Vanliga människors syn på trygghet är inte ideologiskt motiverad, utan grundar sig i vad som gör oss trygga i vår vardag.

Politikerna gör ofta en ensidig analys av tryggheten. Alliansregeringen drev konsekvent linjen att skatten och bidragen skulle sänkas. Många slogs ut i och med skärpta regler för sjukförsäkring och sänkt a-kassa, men politikerna brydde sig inte särskilt eftersom den arbetande svenskens frihet och trygghet enligt dem ökade. Den nuvarande regeringen för en bestämd politik för höjda skatter och bidrag, och ökat statligt inflytande. Mångas valfrihet och känsla av att kunna påverka sina egna liv minskar, och så gör också tryggheten i att vara en fri individ som kan skapa en lugn tillvaro. Men detta är inget regeringen erkänner, utan de pekar på de som får det bättre när välfärden förstärks.

Längtan efter trygghet är en av människans främsta drivkrafter, rotad i själva överlevnadsinstinkten. Tryggheten består av många olika byggstenar, men de faktorer som gör oss trygga relativt enkla att begripa, eftersom de är så grundläggande mänskliga. Ett av politikens högst satta mål borde vara att öka tryggheten i samhället.

Hela det politiska systemet bygger dock på konflikten mellan höger och vänster, och i och med detta även konflikten mellan socialistisk och liberal trygghet. Ironiskt nog har det demokratiska systemet byggt upp en konflikt mellan olika former av trygghet som inte riktigt finns. Vanliga människor vill ha ett tryggt skyddsnät, en kultur som inte förändras alltför snabbt, och en fri tillvaro där de kan skapa trygghet utifrån sina egna förutsättningar. Det är så enkelt, även om lösningarna kan vara svåra.

Att överbrygga ideologiska skillnader och på ett pragmatiskt vis skapa trygghet för individerna i samhället kommer förbli en av politikens största utmaningar.

Man får hoppas att politikerna lyssnar på folket i jakten på det trygga samhället, och inte bara sina egna ideologer.

Jag är en politisk ung man som har varit med i tre olika ungdomsförbund från vänster till höger. Gillar att skriva, skapa sociala nätverk och vara med min flickvän. Jag är ganska cool och intressant. På riktigt alltså.

  • marlies

    Jag tror på det familjära som basis. En lagom stor grupp att överblicka. Som Caféer med småbord, bänkar. Stora torg med trängsel, stress gör oss oroliga i att inte kunna hålla vår personliga gräns mellan andra. Vi hinner där inte heller avgöra personer. Det är oftast i folksamlingar udda försvinner. Trygghet ligger i att känna igen sig i miljö och vänskap- Bevakning avskräcker de vi är rädda för, men talar också om eventuell fara. Udda gillar inte att vistas i trygga miljöer. De söker sig till livliga mötesplatser. Andra tillhör en grupp men ligger utanför av skilda anledningar, s.k sökare, följare.
    Vi gillar att vara lite avskärmade. men inga höga murar, staket.
    Viktigt att vi kan se. Vem bryr sig om hinder om man vill över eller under ? Vi har även individer med social fobi, panikångest. Ofta i dag
    saknas platser att slå sig ned på för att vila.

  • marlies

    Jakt på trygghet låter som ett DRAMA i fredliga Sverige med samma staplar än i brottsstatistik. Enda skillnad att offren blivit fler vid några enskilda tillfällen. Rädsla det farligaste som finns, ett maktmedel för övertag. Har man själv ett nonchalant beteende vid osäkerhet vinner man terräng. Låtsas som det inte är hotfullt, utan normalt under uppsikt. Motangrepp vid rädsla det dummaste man kan komma på.
    Vi väljer själva våra vägar och umgänge, platser. Alla får vad de förtjänar i bra och dåligt.

%d bloggare gillar detta: