Senaste nytt

En ofrånkomlig dödssynd

disneyscreencaps.com

Det publicerades en träffande krönika i DN i dagarna, signerad Lena Andersson, utmanandes den för medelsvensken inlärda dogman att höga skatter är något lika fint som nödvändigt för att samhället ska fungera.

Jag är säker på att den väckte en del reaktioner och inte långt därefter försöker Roland Paulsen sig på en något förvirrad analys av krönikans natur och egentliga uppsåt. Paulsen vill så väldigt gärna att den ska vara ironisk för att hans världsbild ska gå ihop och försöker framställa den som en parodisk utsaga med förment absurda slutsatser. (Eller så är det Paulsen själv som är ironisk i sitt analysförsök, vem kan man egentligen lita på dessa dagar?).

Egentligen spelar det ingen roll om krönikan är ironisk eller inte då den i sin framställning alltjämt manifesterar en väl etablerad idéströmning som dessutom händelsevis råkar ligga bakom det fantastiska välstånd som valda delar av världen lyckats uppnå. Hur skulle vi ta till oss en ironisk pamflett av en nazist, hyllandes ett mellanrasigt samhällstillstånd där judars insatser och värdighet jämställs med arier, ehuru med uppsåtet att den underförstådda absurditeten skulle tala för sig själv? Nu finns det för all del ingen anledning att tro att Andersson är ironisk men Paulsens, i sällskap med ett otal andras, reaktion är symptomatisk för en väl etablerad missuppfattning om vad girighet innebär (och vad hög beskattning leder till).

Säg att vi har fem personer. Fantasilös som jag är låter jag de heta A, B, C, D och E. A är VD för ett stort multinationellt företag, etablerat i ett flertal länder världen över och drar in mångmiljonbelopp till såväl företaget som till sin egen ficka. B är VD för ett något mindre företag som bara verkar i Sverige och med en omsättningen på några hundra tusen. C arbetar som anställd på ett industriföretag och har en månadslön på runt 25.000 :-. D arbetar som förtroendevald kommunpolitiker och var varit aktiv inom sitt parti ända sedan tonåren. Slutligen har vi E som är arbetslös och har länge kämpat med att få tag i ett värdigt jobb men som i dagsläget går hemma med försörjningsstöd.

A har naturligt nog ett enormt inflytande över såväl näringsliv som politik. I kraft av sin framstående position som multinationell VD har hen kunnat utnyttja såväl konkurrenslagstiftning som lobbygrupper för att säkra företagets position på marknaden. A förespråkar inernationella handelsavtal såsom TTIP då de håller konkurrenter borta och A:s företag kan hyfsat ostört diktera marknadsvillkoren. Givetvis ser A till att hålla sina egna tillgångar utom räckhåll för den öppna markanden, via utländska bankkonton i diverse skatteparadis.

B har kämpat länge för att till slut få sitt företag på fötter i så omfattning att hen kan ta ut en skälig lön från intäkterna. B har inte haft några möjligheter att påverka det svenska företagsklimatet och heller inte sitt företags relativa position gentemot den inhemska ekonomin i stort på det sätt som A kunnat med sin möjlighet till outsorcing. B har sent omsider börjat fundera på att utnyttja möjligheterna till skatteplanering och kanske t.o.m. skattefusk för att kunna ta ut en större andel av företagets vinster. Dessa vinster skulle i så fall dock aldrig riktigt kunnat användas för investeringar i företagets egna kapitalvaror eller personalresurser.

C trivs överlag på sitt jobb som industriarbetare och är stolt över sitt arbetararv. Hen proklamerar ofta och gärna hur det svenska systemet måste upprätthållas till varje pris för en rättvis och dräglig tillvaro för envar. C har inget emot att ge bort en betydande del av sin inkomst i skatt då den finansierar allt det C finner viktigt här i livet; vård, skola, omsorg, trygghet. Det hindrar för all del inte C från att vara särdeles kreativ när deklarationen ska lämnas in, och är lika glad varje gång skatteåterbäringen kommer. Givetvis är C fackligt aktiv och stöttar alltid sitt eget förbund närhelst det kommer på tal att C:s jobb eventuellt kan komma att få konkurrens av personer med lägre löneanspråk.

D är avlönad som förtroendevald politiker i sin hemkommun och brinner för frågor gällande finansering av diverse offentliga verksamheter. D är särskilt engagerad i sådant som rör barn- och ungdomsverksamheter och är alltid snar med att påtala vikten av ekonomiskt stöd till dessa på fullmäktigesammanträdena. Extra stolt blir D varje gång hen lyckats vara med och klubba igenom ett beslut som varit i linje med hens uppfattning om ett gynnsamt klimat för kommunens ungdomar.

E har länge befunnit sig mellan två jobb och hankar sig för närvarande fram på försörjningsstöd. Det vore lögn att påstå att E lever fett på sitt bidrag men får ändå vardagen och hyran att gå runt. Innerst inne känner sig E inte vidare motiverad att hitta något arbete än på ett tag och är rätt nöjd med att i utbyte mot en handfull Arbetsförmedlingsbesök kunna hålla sig flytande och umgås med kompisar över några öl på helgerna. E är inte direkt aktiv inom politiken men desto mer övertygad och ser alltid till att högljutt protestera mot eventuella politiska förslag som kan komma att rubba E:s situation, låt vara sänkt ersättning eller högre krav på personliga jobbsökarinsatser.

Så hur kommer var och en av dessa då agera inom ett givet samhällssystem och hur ser det system ut som de kan tänkas vilja upprätthålla?

A kommer fortsätta att propagera för särlagstiftning och handelsavtal som gynnar just det egna företaget, särskilt på bekostnad av andra företag inom samma bransch. B kommer propagera för lägre skatter och uppluckring av lagar och regleringar gentemot företag generellt, men inom sin bransch i synnerhet. Om så inte sker kommer B sannolikt börja hänfalla åt kreativ bokföring eller helt enkelt flytta företaget utomlands om tillfälle ges. C kommer förespråka relativt hög beskattning då hen är övertygad om dess förtjänster gällande den allmänna välfärden, liksom en stark facklig makt som kan säkra C:s egna arbetstillfällen. D kommer arbeta för fortsatt högt spenderande på just de områden D är engagerad i och följaktligen även för fortsatta stora möjligheter att kunna påverka denna öronmärkning politiskt, inte minst genom övertalning utåt för att tillskansa sitt parti röster. E kommer alltjämt kampanja för en omfattande omfördelningspolitik eftersom det är den som möjliggör E:s livsstil.

Av detta kan vi med stor säkerhet dra två slutsatser:

  1. Samtliga personer kommer att om möjligt se till att bidra till att upprätthålla ett system som ger dem mesta möjliga personliga avkastning till minsta möjliga insats.
  1. Oavsett vilket samhälleligt system de skulle verka i kommer de se till att utifrån systemets incitamentsstruktur försöka maximera sin egennytta.

Vi lämnar rent moraliska aspekter därhän, såsom rätten att behålla frukten av sitt eget arbete och utgår istället helt krasst från de faktorer som både möjliggör och motiverar en till att agera på ett visst sätt då det är underförstått att man i största möjliga mån kommer se till att försöka få ut mesta möjliga ur minsta möjliga. (Notera för all del att den personliga vinsten i samtliga fall inte nödvändigtvis behöver vara monetär. Människor kämpar för andra värden än reda pengar i många fall, inte minst för en känsla av att ha gjort något rätt och riktigt vilket för de flesta utesluter sådant som rena våldsdåd för att tillskansa sig värden. Ens känsla för moral står oftast högre än eventuell avkastning och är således att betrakta som personlig vinning i sig).

Så vem är girig av dessa fem personer egentligen? Girigheten som det brukar talas om – i den bemärkelse Lena Andersson tar till den som bildligt vapen mot alla som brukar hävda personlig monetär vinning som girigt – används som en vattendelare mellan gott och ont inom ett system där girigt handlande ger utdelning även om det sker utom såväl rättsliga som vedertaget moraliska ramar. Det är denna trunkerade denotation av begreppet som gör att man tenderar att skjuta över dess faktiska innebörd och att man gärna vill slå ifrån sig anklagelserna om girighet till den andra planhalvan. Problemet, som egentligen inte alls är ett problem, är att de på andra sidan kommer göra samma sak; ingen trivs med att betraktas som girig men alla riskerar att falla offer för detta.

Den lexikala betydelsen av ordet girig – överdrivet begär och överdriven sparsamhet – avslöjar något väldigt godtyckligt; att hävda någons begär som ”överdrivet” implicerar en normativ gräns som man ska passa sig för att korsa men som man aldrig riktigt får veta var den går. Men det är just denna normativitet som gör begreppet ”girig” tandlöst för vi kan alla vara säkra på att alla, om möjligheterna tillåter, kommer handla i enlighet med vad som skenbart kommer maximera den egna nyttan, låt vara materiellt eller själsligt. Det ligger i människans natur, och i evolutionen i stort, att handla girigt – mesta möjliga avkastning från minsta möjliga insats.

Det är däremot bara i ett system som tillåter handlande, i alla tänkbara transaktioner som kan tänkas leda till nackdel för någon annan, som girighet blir påtagligt så till den milda grad att det blir betraktat som moraliskt förkastligt. Vidare kan ett sådant system bara upprätthållas i skuggan av en allmän uppfattning om mänskligt värdeutbyte som ett nollsummespel. Det kommer alltid vara omöjligt att inte vara girig, men det kommer därtill vara omöjligt att i ett sådant system inte uppfattas som girig. Det är med andra ord bara i ett sådant politiskt system som det normativa begreppet girig blir meningsfullt.

Det är således tur för Roland Paulsen att termodynamikens första lag inte gäller abstraktioner såsom mänskliga värden och att girigheten alltjämt motiverar hans meningsfränder till att upprätthålla en nollsummekleptokrati. Nature cannot be fooled, som Feynman sa.

Fredrik Andersson
Libertarian utbildad inom medie- och kommunikationsvetenskap, retorik och statsvetenskap. Jobbar med IT, verkar och lever i Örebro och är musiker samt understundom skribent.

  • marlies

    Jag tycker ibland att pengar i sig är förlegat då de står för plundring av naturtillgångar. Det borde vara ett byte av varor och tjänster globalt.
    Varor av alla sopor som redan finns i ofattbara berg. en del nytillverkning stoppas i hundratals kopior med olika etiketter med exakt samma innehåll. Att det satsas på hållbar kvalitet, inte ett otal mobiltelefonmärken i otal som exempel. Att allt primitivt sopas undan
    som alla räkningar av träd på allas köksbord månad in och ut. Att ta ut och sätta in pengar på samma konto. Ett medel över årsinkomst per månad samt ett kvitto borde räcka. all info finns registrerad mellan myndigheter och arbetsgivare. Kan inte var svårt att jämka när året är slut. Resultat klimatflyktingar, krigande. Ett basbelopp samt ökat för de som vill arbeta Vi har mycket i samhället som ligger efter. som borde vara valfritt ur intresse. En förutsättning för att kunna.
    Nu pilotstrejken över. De borde kunna flyga åt andra håll.
    Ett ofattbart snävt perspektiv överallt. Öppettider tillgänglighet ändras stup i kvarten. Inte ens banker sköter kundansvar. Nu information om innehav av kontanter. Vår moral styrs av politiker, inte oss. I nutid usel ur ett globalt livsmiljötänkande. Ett elsparande samtidigt som det vräks ut annan prydnadsbelysning. De sabbar ekonomin i racerfart. I nutid märks usel vård även här som det länge demonstrerats om i övriga EU. Först om tre år ska detta behandlas som ett ärende. Att skickas hem oläkt. Min syster dog av ett sådant dagen efter hemskick, en liren bröstcysta nära hjärtat.
    Min bror jobbar med intensivvård. En skräckens välde. Mina anhöriga vägrade hemskick av mej, trots vårdutbildade. Man forsas än hit och dit. Ett tag på öron, näsa hals. Läkare har gått ihop i Hamburg . Ett ärende som legat i EUs domstol länge..Var på Forex idag väktare överallt, som springer ut och in bevakar. Konstigheter överallt som om vanligt folk är ligister. Vi ska tro vi humana är farliga för varann ?? Gangsterpolitik. Bort med patientavgift på detta dravelstyre. Hemskt för sjukpersonal. Nu gapar de om kontroll av kirurgi som finns inom EU. BRA att skylla ifrån på dem ! Heja EU ! Som LÄRARL.EG samma sjukdom. Var finns dugliga ????
    Det klasslösa samhället ????? Min Kirurg suverän! MVG.
    Andra håller i kniven.

  • marlies

    En bekant har en låda till barnbarn, min mormor hade det också.
    Kex, choklad, kritor, bokmärken, klubbor. Man fick fråga om lov, så fick man välja. Ett välkomnande.

%d bloggare gillar detta: