Senaste nytt

Alina Koltsova: Homosexuella män borde få ge blod

Privat

Blod­ och plasmadonation är bland de fiffigaste välgörenhetsfenomenen som finns i samhället. Om det inte vore för att en specifik regel kring dessa donationer än idag ekar ett eko av den bögskräck som härjade på 1980­talet i Sverige. Idag borde vården veta bättre.

Sverige är en av de länder som kommit allra längst när det gäller HBTQ-­rättigheter. Redan 1979 togs sjukdomsstämpeln på homosexualitet bort tack vare heroiska Barbro Westerholm. Och idag år 2016 får man som HBTQ­person gifta sig, adoptera barn och i varje län anordnas pridefestivaler. I flera andra länder bara inom EU är det inte alls lika självklart att man håller med om att all kärlek är bra kärlek.

Vi har all anledning att vara stolta över våra framgångar, men det är absolut inte dags att luta sig tillbaka och vara nöjd. Faktiskt, så fick HBTQ­-progressionen sig en rejäl backlash på 1980­talet, när sjukdomen AIDS var aktuell. Direkt riktades ögonen mot gemene homosexuelle man, vilka man misstog som automatisk smittobärare. Detta ledde till att man isolerade AIDS­-drabbade homosexuella män, och de fick inte ens någon värdig begravning efter att ha dött pga övertagande skam. Om detta kan ni läsa mer i Jonas Gardells episka verk Torka Aldrig Tårar Utan Handskar.

Idag har vi mer kunskap om AIDS och HIV, och man har utvecklat bromsmedicin. Det finns också ökad förståelse kring att AIDS inte smittas bara föra att man är homosexuell, och att väldigt många heterosexuella kan råka på det likväl. Men fortfarande ljuder ett eko av 1980­talets dogmatiska syn på homosexuella män. Jag talar förstås om blod­ och plasmagivning.

När man ska ge blod och plasma ska man först besvara ett antal kontrollfrågor om sin hälsosituation för att bli kvalificerad sin givning, vilket såklart är helt i sin ordning. Om det inte vore för fråga nr 20, som lyder ”Har du som man haft sexuellt umgänge med en annan man?”. Den frågan kan tolkas som uppkommen av vanföreställningar om hur ett sexuellt umgänge män emellan ska se ut, om att manligt sexuellt umgänge inte skulle kunna ske utan kondom och dylikt.

Blod­ och plasmadonation är ett utmärkt sätt att bedriva välgörenhet på. Det kostar inget för givaren, men det ger tillbaka både till givaren själv och framförallt till människor i nöd. Dessa donationer är riktiga livräddare. Hur skulle tillvaron se ut för människor som råkat ut för diverse livshotande olyckor ifall denna form av donation inte funnits? Antagligen skulle det i många fall gå käpprätt åt skogen.

Såklart kan inte alla vara blod­ och plasmagivare. Vissa människor är i hälsotillstånd som är väldigt krävande, de kan t.ex. vara sjuka väldigt ofta och de kanske har väldigt lätt för att få järnbrist. Vissa andra har kanske blodkärl som sitter så djupt inne att läkarna blir uppgivna efter varje försök till blodprov. Men för gemene frisk människa är det inte så jättekrävande. Man får dessutom järntabletter efter varje blod­ och plasmagivning, ifall att.

Vissa blodcentraler ropar högt efter fler blodgivare, speciellt de som tillhör de blodgrupper som är mer eller mindre sällsynta i Sverige. Ju fler blodgivare, desto bättre, menar man. Och visst stämmer det. Ju fler som kan och är villiga att donera, desto mer effektiv blir vården i Sverige. Desto fler liv går att rädda undan allvarliga olyckor. Utan att det kostar något för den individuelle blodgivaren.

Därför är det dags att kasta av oss destruktiva fördomar mot homosexuella män. 1980­talet kommer tack och lov inte tillbaka. Nu är det nya tider, och det är dags för vården och blodcentralerna att öppna upp för en ny grupp blodgivare. Vi behöver sannerligen fler blodgivare, så låt homosexuella män som vill också få dra sitt strå till stacken.

  • marlies

    Vad anledningen är till hindret kan jag undra. Jag tror inte 100 % anmäler smitta, inte vet om smitta, inte vill veta smitta heller.
    Vi har fortfarande smitta med dödlig utgång, ett trauma att erkänna för sig själv. Som hepatit C. Så provtagningar innan är viktigt. Hur säkerhet är i spårning vet inte jag i allt förekommande som även gäller oss andra. Bromsmediciner finns i det mesta för bra levnad under stor psykisk stress.. Idag har vi en befolkning som inte hunnit kontrolleras. Samt andra som håller sig undan myndigheter. I andra fall står säkerhet för alla framför beslut. Nästa generation har en bättre human inställning till sexpartner som inte har med kön att göra, utan är en känsla för annan person.

%d bloggare gillar detta: