Senaste nytt

Vladan Lausevic: Ivar Arpi och de goda nationalisterna

Vladan Lausevic

Den som har sett filmen eller läst boken Les Misérables av Victor Hugo kommer i kontakt med våldsamma unga män som på ett radikalt sätt vill förändra samhället. Uppror och revolutioner under 1800-talets tidiga period i delar av Europa benämns som nationalliberala. Revolterande män och kvinnor sågs även med negativa ögon av samtiden. Som ”självföraktande” individer som ville införa demokrati och som inte ville acceptera ”naturens ordning”. Dåtidens konservativa var anti-nationalistiska och ville bevara den rådande ordningen  där härskarens makt ansågs som legitimerad av Gud.

Debatten om nationalsången innebär till viss del ombytta roller när kritiken mot ”vänstern” främst riktas från konservativt och nationalistiskt håll. Vilket visade sig efter Gina Dirawi och Sarah Dawn Finers ändring av nationalsången när de sjöng den i duett under en mellanakt i en av delfinalerna på Melodifestivalen som sändes på SVT.

Ivar Arpi beskriver Gina Dirawi och Sarah Dawn Finers agerande som negativt eftersom det går ut på att avskaffa nationen. Vidare skriver han om behovet av ”god nationalism” på grund av mångkultur och EU-medborgare i Sverige. Men vänta lite, vilken god nationalism? Och vem ska anpassa sig efter vem? Bör inte Arpi bli mer kosmopolitisk och europée? Med tanke på att vi lever i en värld där vi rör oss mer än tidigare och där nationella institutioner är otillräckliga för att lösa många problem. Som att en stat måste vara nationalstat för att ens kunna ha skattesystem eller demokrati.

Nationalstaten presenteras ofta som ett försäkringsbolag samtidigt som det är en institution som ofta ägnar sig åt risker. Det räcker med att titta på Danmark som först deltog i invasionen av Irak och sedan anstränger sig att undvika flyktingmottagning från samma land. Även på dagens situation där flyktingar och EU-medborgare påverkas negativt på grund av brist på lösningar och inre gränskontroller, vilket även innebär att Europeiska Unionens självbild byggd på mänskliga rättigheter försvagas och istället förknippas med medlemsstaternas nationalegoism. Är det verkligen mer nationalism som är framtidslösningen?

Låt oss titta närmare på åsikter  hos de ”goda nationalisterna” som huvudsakligen menar att Sverige dels står inför integrationsproblem, dels att fler än SD måste vara nationalister. Problemet är dock att de goda och ”onda” nationalisterna, trots skillnader, är väldigt lika varandra. Båda hämtar argument från perioden när Sverige utvecklades från ett jordbrukssamhälle till att bli industriellt. Att hänvisa till folkhemmet är dock inte särskilt imponerande med tanke på den allt mer globaliserade världen och ett regionaliserat Europa. Risken är att framtida generationer uppfostras till att vara nationalegoister som inte kan orientera sig inom en icke-nationell värld. Integrationens utmaningar handlar inte i första hand om bristen på identitet, utan om arbete. Människors vilja efter social rörlighet kan inte ersättas med nationalstolthet.

Vidare utgår båda sidor ifrån att nationalstaten är den enda som fungerar. Varje människa per automatik måste tillhöra en nation enligt resonemanget. Båda sidor glömmer dock att många politiker under 90-talet när Kalla kriget tog slut valde att göra tvärtom. Många tog fram en positiv retorik om övernationella samhällsprocesser. Det var nödvändigt att mentalt förbereda medborgarna mentalt inför en tid när staternas makt och inflytande minskar. Både den ”mjuka nationalismen”, europeiseringen samt internationalismen har Sverige tjänat på som samhälle. Att fortsätta med avnationalisering processen är en förutsättning för en bättre värld rörande såväl ekonomi, miljö och demokrati. Det kräver i sin tur mindre samhällsgemenskap byggd på nationalistiska myter.

De goda nationalisterna är också villiga att använda sig av myter för att erbjuda trygghetskänsla. Mycket om dagens kriser och problem som äger rum i Europa kan vi lära oss av utvecklingen i Jugoslavien innan kriget. Många förfasades över att serbiska nationalister hittade inspiration i medeltida härskare och ville ”återskapa” deras riken. På liknande sätt bör vi förfasas över när svenska nationalister som Dan Korn skriver om att Gustav Vasa grundade den svenska nationen. En aspekt som inte alltid fokuserats rörande Jugoslavien var ekonomin och demokratin. Nationalister motsatte sig nödvändiga reformer. Istället ville de i grunden behålla det gamla socioekonomiska systemet byggd på statlig kontroll och gick emot marknadsvänliga samt demokratiska ambitioner. Ungefär som europeiska nationalister idag är emot allt från europeisk integration, migrationspolitik och demokrati.

Till skillnad från de tidiga nationalisterna som i Les Misérables är dagens nationalister oftast allt annat än progressiva eller letar efter en bättre framtid. Istället är de bakåtsträvande samt letar efter ett bättre förflutet. Varje nationalism oavsett sin utformning innebär begränsning av individens friheter och rättigheter, vilket märks i debatten om nationalsången där individens vilja att erbjuda alternativ till nationalstaten anses vara farligt. Ett demokratiskt, öppet och medborgarbaserat samhälle bygger även på att nationella symboler inte får vara heliga kor eller huggna i sten.

En som inte önskar sig nationalstat är inte per automatik en självföraktande individ som förespråkar samhällets undergång. Inför framtiden, inte minst med tanke på Europas nationalistiska historia, är det värt att visa ödmjukhet inför idéer som erbjuder något annat än gamla lösningar vars mening krockar med verkligheten i vår post-nationella samt postdemokratiska värld.

  • Jonathan

    Jag vet inte riktigt var jag skall börja. Mitt mål är inte att attackera den liberala internationalism som du onekligen representerar – du verkar alldeles för investerad i dina åsikter för att en enstaka diskussion på nätet skall kunna påverka dem. Istället kommer jag enbart kommentera din krönika. Ber om ursäkt om den blir lång.

    Efter att ha läst om artikeln mer noggrant några gånger har mina åsikter om den endast förstärkts: den är, som jag sa till Telason, meningslös. (Den är emellertid inte sämre än de flesta andra texter som finns att läsa här eller någon annanstans.) Trots att den är över 800 ord lång så säger artikeln egentligen ingenting. Den består bara av en rad osammanhängande påståenden och helt orelaterade referenser. Låt oss dissikera:

    Stycke 1: Referens till Victor Hugo och det tidiga 1800-talets revolutionärer. Nämner att dåtidens konservativa var anti-nationalister.

    Stycke 2: Den kontroversiella mellanakten i Melodifestivalen. Du påstår att debatten om nationalsången innebär ”ombytta roller”. Påståendet haltar, minst sagt. Gårdagens konservativa försvarade, om än utan vidare framgång, den gudomliga ordningen mot vänsterns försök att underminera den. De hade tveklöst sett Dirawi och Dawn Finers multikulturalism som ytterligare ett steg från det Goda: nationalismen må vara av ondo, men den är ljusår bättre än vad revolutionärerna vill tvinga på oss härnäst. (Arpi et al. är såklart inte ”konservativa” på något betydelsefullt sätt, men det hör inte riktigt till saken.)

    ”Vem skall anpassa sig efter vem”, frågar du retoriskt. Tja, jag vet inte, det här låter kanske helt galet, men de människor vars förfäder både bildligt och bokstavligt talat byggt Sverige kanske inte borde behöva anpassa sig, varesig till påhittade idéer om den ”europeiska identiteten” eller till de vars förfäder var för upptagna med att bygga sina länder för att hinna bry sig om Sverige.

    Vi lever i en värld där vi rör oss mer än tidigare, påstår du. Ja, visst. Men du gör ett enormt logiskt hopp när du direkt landar i att ”nationella institutioner” (vilka?) är otillräckliga för att lösa många problem (vilka, och varför?). Bristen på precision och förklaringar är ett genomgående fel i din text. Du verkar försöka dig på en förklaring i nästa mening, men den framstår bara från nonsens. Vad är problemet – att vi måste ha en nationalstat för att kunna ha en demokrati eller skattesystem? Eller menar du att så inte är fallet? Även om vi accepterar det, betyder ju inte det att nationalstaten är ”otillräcklig” – bara att det finns alternativ under vilka både demokrati och beskattning är möjliga. Vilket i sin tur inte betyder att de är bättre, eller ens lika bra som nationalstaten.

    Stycke 3: Det här kan vara en av historiens konstigaste stycken. Va? Danmark deltog i invasionen av Irak, därför är nationalstaten inte ett försäkringsbolag. Europeiska unionens självbild har skadats på grund av att den inte kunnat hantera flyktingkrisen, därför är nationalismen inte framtidslösningen? Har aldrig varit med om att så här många non sequiturs stoppats in i samma korta stycke.

    Stycke 4: Istället för att fortsätta nysta i vad du skrev i stycke 3, väljer du att istället börja diskutera ”de goda nationalisterna”. Problemet, enligt dig, är att de är lika ”de onda nationalisterna”. Varför? För att de är nationalister. Det är inte särskilt imponerande att hänvisa till folkhemmet, tycker du. Varför? För att världen är alltmer globaliserad. Ytterligare en serie non sequiturs.

    Framtida generationer kan uppfostras till nationalister, och det är dåligt. Varför? För att de inte kommer kunna orientera sig i en ”icke-nationell” värld. Vad får dig att tro att världen kommer se ut så? För mig är det inte alls självklart. Och även om den gör det, varför skulle nationalister inte kunna orientera sig i den? Tror du att alla nationalister är tafatta idioter?

    ”Integrationens utmaningar handlar inte i första hand om bristen på identitet, utan om arbete”. Nej, vad får dig att tro det? För att samhället skall fungera ordentligt krävs en gemensam identitet. Avsaknaden av en sådan leder till splittringar, konflikter, och atomisering.

    ”Människors vilja efter social rörlighet kan inte ersättas med nationalstolthet”. Återigen: vad får dig att tro det? De flesta vill mycket hellre höra hemma någonstans och känna gemenskap med andra, än att tjäna mer pengar eller ”komma upp” i samhället. Ytterligare ett absurt påstående utan några som helst argument att stärka upp det.

    Stycke 5: Här påstår du att avskaffandet av nationalstaten är en förutsättning för att skapa en bättre värld med hälsosammare ekonomi, miljö, och demokrati. Ett extraordinärt påstående. Men extraordinära påståenden kräver extraordinära belägg. Vilket du återigen saknar.

    Stycke 6: Här pratar du kort om Jugoslavien av någon outgrundlig anledning. Det är inte särskilt relevant till diskussionen och jämförelsen mellan den politiska diskursen där och vad Dan Korn skriver om Gustav Vasa är minst sagt haltande.

    I slutsatsen – om man kan kalla den det – säger du att vi lever i en postnationell och postdemokratisk värld. Att den är postnationell beskrivs tidigare i texten som en av de viktigare anledningarna till att vi måste avskaffa nationalstaten. Men du skriver också om hur viktig demokratin är – trots att vi enligt dig lever i en ”postdemokratisk” värld. Varför borde vi inte avskaffa även demokratin? Är du någon slags bakåtsträvande reaktionär som letar lösningar i det förflutna istället för att se vilka fantastiska möjligheter framtiden har att erbjuda? Du borde kanske ”visa ödmjukhet inför idéer som erbjuder något annat än gamla lösningar som krockar med verkligheten” i vår postdemokratiska värld istället.

  • marlies

    M.an kan vända på pannkakan åt alla håll. Ena sidan, ett stort samarbete inom EU nödvändigt för att på sikt påverka globalt. Andra sidan medbeslutandet på individnivå motarbetar syftet. Ett gammalt upprepat mönster, att när makten är långt från köksbordet, lämnar folk bordet och grupperar sig automatiskt där de känner sig förstådda, samt skapar egna regler anpassade för dom. Kommunikation är avgörande i vad som förväntas. Finns inget självklart mål, ses det hela meningslöst.
    Nu har vi Putin som liten Napolion, som kräver allas kyssar och tacksamhet.
    Iran hade samma standard som vi i förra styret, sedan nytt styre, kom väst in, en tredjehands prissättning i olja, ett Slott som present, muta, idag ambassad. Alla fattiga, småflickor i sexhandel för försörjning. Västs syn passar inte in i Iran, och går inte att vända idag. Tragiska följder sätter varningstrianglar globalt. Där står vi idag.
    Därför kommer gamla hållbara dåtida strukturer tillbaka, att själv är bäste dräng i en ny opassande struktur för tillbakagång i hur det var då. Den grunden finns inte kvar.

  • marlies

    Sedan har vi en brutal valkampanj i USA, med en Thrump som utmanar medvetet sina motståndare. Han provocerar i sin retorik som inte hör hemma i nutid. Först på sista tiden har varningar gått ut i hans politiska utspel. Tror att Craig och han var vänner förr, men idag en splittring. En katastrof om fel kandidat vinner. Thrump en stenhård politiker utan medlingsegenskaper, något USA önskade, men inte med hans sjuka åsikter. Vår Göran gamla sosse inget mätt med honom. Grabbar som kör sitt egna race.

  • marlies

    Jag kan jämföra Thrump med Roosevelt, men klumpig i sitt framförande. Robotmaskiner med utmärkt sinne för strategi. Efteråt är andra skurkarna.

  • marlies

    Vad jag ser historiskt är att psykopater är utmärkta att använda i politiska syften.
    De bygger nätverk blixtsnabbt, kan byta karaktär och personlighet efter föruttänkta motiv, se till att ha stort stöd både uppifrån och underifrån. De drivs per automatik psykologiskt. Misslyckas aldrig, tar sig ur allt av egen äredrift. Omöjliga att behandla.
    Används även som agenter, spioner. ALLA HAR EN UPPGIFT ! Livsfarliga på fel plats.

  • marlies

    Nationalitet handlar mycket om att bevara det unika som står för varje land. Inte som motsats till anpassat tänkande över nationer eller mellan dessa. Det kan vara våra timmerhus, maträtter, hantverk, dialekter, våra samer, älgar, vargar, lodjur m.fl. våra urberg, fjällen, grottor, fäbodar, den rika östgötaslätten, tåkern, folkdanser, fo lkdräkter, folkmusiken, sagor och mytologin, svensk konst, litteratur, kända filmstjärnor,kända dramatiker teater, pjäser, balett. Ibland glömmer vi svensk stolthet i allt det andra av influenser. Jag tycker det borde ingå mera i skolan.

%d bloggare gillar detta: