Senaste nytt

Veckans förvirrade text: dagens arena

Källa okänd

Jag brukar då och då läsa Dagens Arena för att de brukar komma med intressanta synvinklar ifrån vänsterhåll som Aftonbladet och andra vänster medier – de delar av Aftonbladet som är politiskt betonade, inte brukar komma med. Dagens Arena är vad jag vet modern till vänsterprogressiva medier och bör därmed tänkas vara mer skarpa än sina systermedier på vänstersidan. Men ack så visade det sig ej vara, i alla fall i en artikel ifrån redaktionen som publicerades idag på webbsidan.

Med rubriken Veckans övertramp⎥Vem ligger bakom Fotografiska+MUF-sammansvärjningen? 
går man till försvar för regeringens beslut att införa fri entré till utvalda museum som fått kritik sedan regeringen aviserade att man hade för avsikt att införa detta. Till skaran av kritiker har  Fotografiska, ett privatägt museum som öppnade 2010, ställt sig. Som på grund av regerings politik blir utkonkurrerade, detta drabbar inte bara de utan alla de icke 18 museum som inte är subventionerade av vänsterregeringens politik.

Av dessa 18 museum finns en i Göteborg, en i Malmö, en i Karlskrona, en i Linköping och en i Uppsala. Resterande det vill säga hela 13 styckena finns i Stockholms stad, av dessa ligger 3 styckena på Skeppsholmen och 1 vid Stockholms universitet. Övriga 9 ligger antingen på gång avstånd på 1000 meter till Skeppsholmen eller i centrala Stockholm. Vi talar alltså om en subvention till områden där creme dela creme bor.

Och visst tunnelbanan går ifrån Farsta Strand till innerstaden. Men varför är det bara 18 styckena museum och inte istället alla museum som finns i landet och varför denna massiva koncentration till Stockholm? Kan det vara så att de som går på museum bor och verkar i Stockholms innerstad, närmare bestämt runt kring Skeppsholmen? Kanske är det turisternas museumkonsumtion som man vill subventionera?

Kritiken mot fri entré har under veckan som gått varit massiv på sociala medier. Frågan har ytterst handlat om en sak: Ska skattepengar gå till något som nyttjas av de som har råd att betala för sig? Under hastaggen #backafotografiska har MUF:s Stockholms avdelning rönt framgångar, mot detta har Dagens Arenas redaktion i nämnda artikel varit kritisk till. Och det är väl ingen överraskning? Ingen är väl förvånad att vänstermedia försvarar en vänsterregerings politik även om samma politik gynnar överklassen på arbetarklassens bekostnad.

Vad som är dock förvånande med arenaredaktionens artikel är att den är så förvirrande. I sitt försök att kommentera MUF:s Stockholms kampanj försöker man koppla ihop kritikerna till fri entré till museum med förespråkarna till frihandelsavtalet TTIP. Närmare bestämt har man riktat in sig på den moderata EU-parlamentarikern Christofer Fjellner som man verkar anklaga för att ligga bakom MUF Stockholms kampanj. Resonemanget verkar vara att då Fjellner är en pålitlig vän av den fria marknaden så måste han ha tentakler in i MUF Stockholmsdistrikt, vilket kanske stämmer, men vad gör det? Blir MUF Stockholms kampanj mindre saklig om Fjellner på något sätt är inblandad?

En annan märklig sak med redaktionens artikel är följande stycke om Fotografiska och deras förmodade besökare i början av artikeln:

För en som inte besökt konsthallen skulle en kunna beskriva den som sinnebilden av den breda medelklassens tryghetszon. Hit kommer du för att slippa tänka och äta blomkål med rostade mandlar. Här finns inget som skaver. På sin höjd ett fotografi av en tjock människa.

Högern brukar titt som tätt anklagas för att förakta arbetarklassen för att den inte är kultiverad nog men hör och häpna nu när moderaterna lämnat pärlorna och pälsarna hemma så har de vänsterprogressiva tagit vid där Reinfeldt gjorde ett avbrott!

Telason Getachew
Steg för steg liberal med intresse för internationella frågor.

  • marlies

    Allt som uttrycks i konst, teater, musik, komedier mm kommer inifrån individer ur många erfarenheter och inre begåvning. En intelligens inte mätbar i siffror. De har en naturlig begåvning med arvsanlag som grund. En fallenhet att se igenom sådant vi inte tänker på. De kan lyfta fram sådant som berör det mänskliga i olika uttryck. De speglar vår själ i toner av många färger och klanger. Ett känslomässigt register, av allt vi erfar och känner igen oss i.

%d bloggare gillar detta: