Senaste nytt

Vänd ut och in på rökförbudet

Källa: Carlos Schiebeck, AFP/Getty Images
Nu är det över 10 år sedan man införde rökförbud på samtliga krogar och uteställen i Sverige, något hälsoivrare landet runt applåderat allt sedan dess. Som icke-rökare kan jag väl instämma på ett personligt plan då lukten av cigarettrök är bland det vidrigaste jag vet. Men detta handlar inte om mig; jag är inte så viktig i det större perspektivet.

Desto viktigare är det faktum att en del inte nöjer sig med att medelst hot om våld (ja, förbud innebär definitionsmässigt alltid hot om våld om detsamma inte efterlevs) pådyvla restaurangentrepenörer pekpinnar om vad gästerna får företa sig i deras egna lokaler. I denna artikel föreslår Göran Lundahl att rökförbudet ska utvidgas till att även gälla ”uteserveringar, busshållplatser och lekparker”, men av någon anledning inte badstränder. Vidare vill han bland annat förbjuda e-cigaretter trots att det finns färska studier som pekar på att de snarare motverkar tobaksberoendet, vilket man kan tycka borde vara högprioriterat för någon som hävdar sig vilja ”avnormalisera tobaksbruket”. Detta hör dock till en annan diskussion men kan vara bra att påminna sig om då det ramar in den moralpaniska grundsynen Lundahl företräder snarare än en faktisk vilja att göra något åt folkhälsan.

Ryggmärgsreflexen hos någon som värnar om frihetliga principer blir naturligtvis att förslaget mot ett utökat rökförbud är befängt, men efter en stunds eftertanke inser jag att problemet – som så många gånger förr – snarast ligger i godtyckligheten. Det sägs inget om gator, torg och parker exempelvis; varför ska dessa områden vara vitlistade för rökare? Jag föreslår härmed istället en rokad i det nuvarande regelverket: Avveckla rökförbudet på uteställen och flytta det till allmänna områden. Låt det vara tillåtet på krogar, restauranger, fik och varför inte i mataffärer och läkarmottagningar, men förbjud det på alla allmänningar; gator, parker, motorvägsparkeringar, i skog och mark.

Detta är grundat på hur ägandeförhållandena ser ut, eller snarare besittningsrätten. Om vi ska ha något sådant som allmänningar och om vi ska följa en allenarådande ickeskadeprincip (passiv rökning är potentiellt skadligt och därtill något man som icke-rökare påtvingas närhelst man vistas i en rökares närhet) följer det att kunna göra det straffbart att röka på allmän plats. Visst kan man tänka sig att det skulle kunna vara tillåtet på avsedda platser, men då har vi frångått principen om en allmänning; du är hjärtligt välkommen till denna offentliga rökruta, men var medveten om att du kan bli utsatt för tobaksrök. Således väsenskilt från att uppehålla sig på en given plats med rätten att slippa ökade hälsorisker vilket torde vara hela vitsen med en allmänning. I annat fall skulle det inte finnas några hinder för exempelvis en kommun att godtyckligt expropriera allmän mark för alla möjliga syften som skulle kunna innebära fara för de som vistas på eller i närheten av den. Löjligt uppenbart exempel.

Å andra sidan är ett generellt tobaksförbud på exempelvis krogar och restauranger lika principiellt fel som om man skulle vara förbjuden att röka i sitt eget hem. Valet att förbjuda rökning måste falla på vem som än rår om stället i fråga. (Notera att jag inte skriver ”valet att tillåta rökning”; att rökning är tillåtet är alltid utgångsläget). Detta oavsett vad det är för ställe så länge det drivs i privat regi, ty då är det upp till dess besökare att avgöra om det är värt att stå ut med eventuell rökning för att få sina behov tillfredsställda i övrigt, låt vara öl, mat eller läkarvård. Om du tycker att det låter som ett vidrigt exempel att föreslå möjligheten att röka inne på ICA eller en läkarmottagning är jag den förste att applådera; det innebär att du om du är konsekvent kommer undvika att besöka slika inrättningar, något jag tillåter mig tro att de allra flesta kommer göra. En butiksägare som därmed inte explicit förbjuder rökning och därmed garanterar sina kunder en hälsosam miljö kommer heller inte stå speciellt högt i kurs. Detta fungerar uppenbarligen i dagsläget då det inte förekommer något generellt rökförbud i mataffärer. Till exempel. Ändå har jag aldrig satt min fot inne på en ICA-affär där någon tagit sig ett bloss.

Samma princip råder, eller borde råda, på krogarna; om ägaren/ägarna finner det lämpligt att förbjuda rökning på just deras ställe står det dem fritt att göra det, liksom det står dem fritt att inte förbjuda det. I det senare fallet är det återigen upp till gästerna att avgöra om det är värt en (måhända försumbart marginell) ökad hälsorisk för en kväll för att få sig några glas även om man själv inte röker. På papperet är det ingen som helst skillnad mellan förhållandet mellan krogägaren och hens krog och en privatperson och hens bostad; båda har möjligheten att släppa in eller inte släppa in människor helt efter eget omdöme och båda har rätten att tillåta eller inte tillåta sådant som rökning därinne. Av den enkla anledningen bör inte en krogägare fråntas rätten att göra den avvägningen själv.

Således är mitt (något tillspetsade, medges) förslag att avveckla rökförbudet i alla byggnader och på alla områden som är privatägda (och således låta detta vara föremål för ägarens egen bedömning, men därmed inte ett generellt förbud) och istället förskjuta det till alla allmänna byggnader och områden. Det är långt ifrån perfekt men åtminstone konsekvent och baserat på vars och ens egna möjlighet att själv avgöra om det är värt att riskera ens hälsa.

Fredrik Andersson

Libertarian utbildad inom medie- och kommunikationsvetenskap, retorik och statsvetenskap. Jobbar med IT, verkar och lever i Örebro och är musiker samt understundom skribent.

%d bloggare gillar detta: