Senaste nytt

Per Pettersson: Snäser du bort idéer, eller lyssnar du åtminstone?

Per Pettersson

Den senaste tiden har svensk media förfasats över vad de tycker är galna förslag från Liberala ungdomsförbundet. Deras läsare har gjort detsamma, då det är vad medierna sagt att de borde göra. Vad ingen gjort är att tänka längre än till det första intrycket. Hade de gjort det hade de hittat så mycket mer.

Vad som är de politiska ungdomsförbundens uppgift är väldigt oklart. I många partianslutnas ögon är de i första hand en plantskola som ska upptäcka talangerna och slussa dem vidare till partitjänst, kombinerat med en kampanjorganisation med unga ansikten som kan dela ut flygblad. Andra ser dem som organisationer där ungdomar kan utforska sitt politiska engagemang och hitta rätt parti att få utlopp för detta engagemang inom.

Inom ungdomsförbunden är det dock många som helt enkelt vill utforska ideologier, dra slutsatser utifrån tankegods och leka med olika filosofiska tankar – och förstås helt enkelt umgås med likasinnade människor.

När ungdomarna leker med tankar och drar logiska slutsatser utifrån olika givna värderingar, kan de som inte alls förstår sig på ungdomsförbunden bli förbryllade, provocerade, förfärade eller se dem som löjliga. Det gäller ofta journalisterna som är vana att bevaka partier som ska vara 110% korrekta, där varje steg utanför respektive partis mittfåra ses på som en potentiell skandal och där individer filar bort alla vassa kanter och hörn på sin personlighet för att kunna göra karriär utan att orsaka negativa rubriker. När ungdomsförbunden inte gör detsamma vädrar journalistiken skandal, trots att det är helt olika organisationer.

Svarta rubriker och klick styr istället för logiskt tänkande och djupare analys.

Om en däremot ägnar sig åt djupare analyser, struntar i den första känslan av att något är ”onormalt” eller ”onödigt”, så finns det däremot mycket intressant att hämta. Diskussionen som uppstått efter Liberala Ungdomsförbundet Storstockholms bifallande av en motion om incest är en sådan sak. Det kan tyckas skumt, onödigt och onormalt – vilken ”normal” människa vill ha sex med sitt syskon, liksom? Men när vi går lite djupare finns det många intressanta bottnar i just detta.

Dagens lagstiftning handlar uteslutande om biologiska syskon och biologisk avkomma. Den är skriven med fortplantning och alltså inavel i åtanke. Trots det argumenterar många för att den finns till för att skydda personer undan att bli utnyttjade av personer som har tillfälle och maktposition att göra det. Det är dock fel argument i sammanhanget.

För det första är det inte vad lagen handlar om och sexuellt utnyttjande, sexuellt tvång, våldtäkt och liknande är reglerade i helt andra lagar. För det andra är lagen enbart skriven utifrån ett biologiskt perspektiv och skyddar alltså inte mot övergrepp som begås inom exempelvis fosterfamiljer eller av styvsyskon – där är vi tillbaka på annan lagstiftning.

Den intressanta diskussionen dyker upp när det börjar pratas om övergrepp inom familjer som sägs ha straffats tack vare dagens incestlagstiftning. Så är inte fallet med övergrepp i normalfallet, utan de ligger under annan lagstiftning. Däremot är det uppenbart att alltför många tror att lagarna skyddar bättre än de gör, vilket i förlängningen snarare gör skada än nytta.

Vad som behövs är stark lagstiftning som ser till att göra det lättare att straffa dem som använder en förtroendeposition eller maktställning för att tvinga eller övertala någon till sexuella handlingar mot dennes vilja. Det finns en hel del lagstiftning, men den kunde bli bättre – vi vet också att det finns alldeles för många fall där vi också skulle behöva en samtyckeslagstiftning eller en oaktsamhetsklausul.

Detta är viktiga perspektiv som kan väckas av en sansad diskussion kring de mer extrema förslagen som LUF diskuterat. Förutsatt att vi kan ta oss förbi den första känslan av obehag och avsmak och gå vidare till att diskutera närliggande, mer relevanta, områden.

Ytterligare ett argument som kan göras är att incest blir extra tabu genom kriminaliseringen och därmed något som kan användas av en förövare för att hävda att ”andra tycker att vår kärlek är konstig så vi måste hålla den hemlig”. Det kan alltså hindra att sanningen om ett övergrepp kommer fram lika snabbt. Självklart kommer samhällets värderingar inte ändras av en borttagen lagstiftning, det kommer fortfarande ses som udda att vilja ha sexuella relationer mellan syskon, men det skulle kunna göra det lättare för offer att komma fram om de inte var oroliga för att själva straffas av en annan lag (något som förstås inte skulle ske, men för speciellt barn kan rädslan finnas där ändå).

Argumentet är antagligen inte det mest relevanta, men har du ens funderat på det perspektivet? Eller stannade du vid de svarta rubrikerna och förkastade alla eventuella argument som kom efter?

Ungdomsförbundens konstiga idéer kan verka provocerande, löjliga eller farliga vid en första anblick, men många gånger handlar det inte om saker som förväntas omsättas i praktisk politik. Och om vi då kan prata kring förslagen utan att förfasas, utan diskutera var de kommer från och vad de skulle leda till samt lyfta blicken till närliggande områden, då kan vi plötsligt få en mycket intressantare diskussion. Kanske hittar vi också helt andra lagar och regler som bör ses över istället, för att uppnå det vi vid en första anblick felaktigt trodde att dagens lagar redan fixade. Så även om lagarna om incest lär vara kvar för överskådlig framtid, finns det antagligen en hel del annat vi behöver göra, med såväl lagstiftning som kunskap och rutiner, för att vi ska kunna upptäcka, stoppa och förebygga sexuella övergrepp mycket bättre.

Jag har självklart gjort mig skyldig till att vid en första anblick förlöjliga förslag från såväl partier som ungdomsförbund, ingen är immun mot det. Men om vi därefter lyssnar på andra åsikter istället för att bara hårdnackat hävda att vår egen ståndpunkt är den enda rätta och att vi har alla argument klara för oss, så lär vi ofta upptäcka att det kan finnas något mer bakom det hela. Kanske lär vi oss något. Kanske ändrar vi åsikt om något. Men framför allt är vi skyldiga varandra att inte snäsa bort idéer, utan att ta en civiliserad diskussion och lyssna på varandra, även om det slutar med att vi inte håller med varandra. Det är bara så vi – och politiken – kan utvecklas.

Initiativtagare till Frihetssmedjan och tidigare chefredaktör 2011-2016.
Lila och grön nyliberal som brinner för mänskliga rättigheter.

per@frihetssmedjan.se

  • marlies

    D et brukar heta som man ropar får man svar. Förslag och ideer var inte bottnade djupare i text. Texten var direkt provocerande.. Självklart kan vi utanför händelseförlopp lägga huvudet i breda veck, vända och vrida och tänka. Men inte alltid de individer som befinner sig på plats, i ögonblicket. Vi är även naturligt nyfikna och söker spänning. Som ung har man inte förståelse för egna och andras reaktioner på sikt. Det får man av sammansatt erfarenhet längre fram. Något som en del senare ångrar och bär med sig. Andra ser det som ett inslag som vilket som helst i minnesbanken. Jag tror inte lagar sätter gränser innan. De kommer som betydelse i motuppfattningar senare. Men känsliga frågor är ursprungsdrift. Närheten till möjligheter avgör fantasi eller verklighet. Vad jag tror.

  • marlies

    En tråkig följd är tonårsuppror, där ungdom anklagar närstående, för sexrelaterade handlingar. Inte ens då är dessa tonåringar medvetna om de allvarliga konsekvenser som medföljer, för båda indragna. Det ses som en lek, inte allvar i att straffa. Samtidigt vet de att det är det värsta och bästa slående rekordet att ge igen på något helt annat.
    Där har lagtexten en klart motsatt effekt.

  • marlies

    En annan sak är våra olika utvecklingsåldrar.6, 9 åringar osv. som prövar sin dragningskraft. Pappa får inte sitta bredvid mamma och tvärtom. De ska gifta sig med dom. De är som kära i en förälder, svassar runt och bröstar upp sig och pussas. Relationer då är känsliga. De blir svartsjuka. Pojkar kan få för sig att en äldre grabb i tidig tonår är kär i mamma, och förbjuder den att komma in genom dörren. Flickor lika dant. Tror latentåldrar, mycket är det psykologiska. Där ska man sätta lagom gränser, de vet inte om det.

  • marlies

    Själv tycker jag utvecklingspsykologi borde ingå i föräldraskap. Inte skälla på barn som springer runt i våra underkläder, pojkar vill testa vara kvinna, går i mammas högklackade med läppstift och mascara, flickor ståkissar bredbent., vandrar runt i pappans kängor och overaller. Det är helt normalt periodvis. De härmar vuxnas könsbeteende, flirtar och blir stöddigt manliga, lägger händer på knän. Hålla armar runt. MAN FÅR INTE SKRATTA, LÅTA DOM VA ISTÄLLET.

%d bloggare gillar detta: