Senaste nytt

Per Pettersson: Kulturellt utbyte är positivt, så sluta resa kulturella murar

Per Pettersson

Kulturell appropriering är ett begrepp på allt fleras läppar. Tills relativt nyligen var det okänt för den stora massan i Sverige, men nu anklagas allt fler för det på framträdande platser i stora medier. Samtidigt är de flesta anklagelser ogrundade och en stor del av det som syns i medierna är både missriktat, misstolkat och kontraproduktivt.

Kulturell appropriering är ”när någon för egen vinning lägger beslag på en kultur och gör den till sin, men utan det djup och med avsaknad av de negativa och problematiska aspekter som är förenade med ursprunget” enligt Wikipedia. Men vad betyder då detta och när är det negativt? Finns det tillfällen när något kallas kulturell appropriering men i själva verket är något annat och något positivt?

I grund och botten ska det alltså handla om att lägga beslag på en kultur för sin egen vinning. Det som blir problematiskt är i så fall när kulturen i sig föraktas men när den plötsligt framställs av någon annan blir rumsren och till och med hyllad. Det har vi sett otaliga exempel på genom historien. Under 1900-talet var det till stor del detta beteende som ledde till populärmusikens utveckling, där musikaliska kvaliteter som uppstått bland svarta i USA användes av vita artister, i något modifierad form och utan något erkännande gentemot ursprunget, för att skapa populära och inkomstbringande uttrycksformer.

I dagens samhälle är det däremot allt mer sällan som kulturella uttryck som tagit mer eller mindre inspiration från andra kulturer handlar om appropriering. För att ta ett nytt exempel, så hördes det en del röster som hävdade att SaRaha i Melodifestivalen skulle gjort sig skyldig till kulturell appropriering. Vad dessa tyckare missade var då att hon redan är känd i Tanzania för sin musik, en musik som alltså bygger på det land hon bott i av och till sedan hon var två år gammal. Inte heller försöker hon dölja varifrån musiken kommer, tvärtom.

Här landar vi i den absoluta kärnan av kultur, nämligen att kultur inte existerar i ett vakuum, att kultur inte har vattentäta skott mot omvärlden. Kultur utvecklas ständigt genom utbyten med andra kulturer, genom olika intryck och uttryck och genom inspiration och idéer från alla håll. Det som vi kan vara vaksamma på är när vi inte ger erkännande för våra inspirationskällor, men att inspireras av andra uttryck och att utveckla dem tillsammans vore att förneka både mänsklighetens natur och kulturens väsen. Vi bör också bli bättre på att uppvärdera andra kulturella uttryck än dem vi är vana vid. Men att försöka sätta vattentäta skott, att överlämna till en självutnämnd jury att avgöra vem som får inspireras av vad? Nej, det kommer aldrig att fungera och det ska inte heller fungera så.

Piratpartiet brukar prata om att släppa kulturen fri på olika sätt. Många tror att det bara handlar om piratkopiering, men i grund och botten är argumentationen att utbyte av kultur och kunskap skapar större värden både monetärt och kulturellt. Det är så kunskap och kultur alltid har fungerat – genom utbyten av det som redan är skapat av någon annan, går det snabbare och lättare att skapa något helt nytt, upptäcka nya saker och berika vårt kulturella kapital. Det går heller inte att stänga av ett sådant flöde, hur gärna vissa upphovsrättsorganisationer, eller identitetsvänstern, än vill göra det. Det vi en gång har lärt oss kommer alltid att påverka våra tankeprocesser, det går inte att hindra. Det är inte heller önskvärt.

Vi har hamnat i en situation där det anses helt okej för vissa att låna vilka intryck och uttryck de vill, medan det är otänkbart för andra. En sådan situation är inte önskvärd och den är inte hållbar. Vad vi ska eftersträva är ett fritt kulturutbyte som också uppmuntrar att hitta glömda eller nedvärderade kulturella uttryck och vända dem till något positivt, med ett tydligt erkännande av varifrån dessa uttryck kommer. En av rasismens argument brukar vara att andra har en sämre kultur. På vilket bättre sätt går det att ta död på det argumentet än att lyfta upp framstående kulturer och låta oss inspireras av dem? Vi har gjort det genom alla århundraden och antagligen är minst hälften av det som idag kallas typiskt svenskt från början inlånat från andra håll. Det är inget fel med det. Tvärtom, det är så vi växer kulturellt tillsammans, kan närma oss varandra och förstå varandra.

Jag har hellre ett rikt kulturellt utbyte som skapar nya saker tillsammans, än ängsliga murar som håller kulturer och människor ifrån varandra. Så länge det är en delningskultur där vi ger varandra det erkännande vi förtjänar.

Initiativtagare till Frihetssmedjan och tidigare chefredaktör 2011-2016.
Lila och grön nyliberal som brinner för mänskliga rättigheter.

per@frihetssmedjan.se

  • marlies

    En bra belysning av kulturen för oss alldagliga.. Ursprung fnnis alltid gömd i strofer, intron i vad kultur än heter. Varje gång man hör eller ser något får innehållet en ny nyanserad tolkning av exakt samma framträdande. Beroende på sinnestillstånd och öppenhet men även beroende på nytt fokus. Att väst influerar i allt, beror säkert på en mer utvecklad teknik och tillgång till många fler möjligheter att utveckla grunden.
    Mn ibland rörs allt ihop i en enda gröt, eller delar blir överrepresenterade, som de tror folk gillar särskilt. Då glöms anledningen bort till varför den uppmärksammades.
    Ibland är texten speciell i språket, ibland scenografi, ibland musiken.
    Idag kan jag tycka enskilda instrument försvinner, i alll elektronisk bearbetning.
    Det fanns ett stycke i skolan, tyvärr glömt namn men känt, en saga där alla lärde sig urskilja instrument.. I dagarna planeras nya program istället för FAS 3 i konst, hantverk. Ett kulturutbyte som ska bygga på samarbete med intressenter i utveckling som praktikplats i tillverkning mm till målinriktade kunder. En mer naturlig urban inkörsport. Många bäckar små ska bli en å. Jag antar att det temat kommer att bli det mer vanliga framåt. Vi har otroligt många enheter privat och kommunalt samt socialt,
    samt en utökad flyktinghjälp. Där är det viktigt med både ursprung och nytt.

  • marlies

    Jag kan ha rätt i att stycket hette Peter och vargen. Rätta mej annars. Men instrumenten stod för individer och händelseförloppet.

  • marlies

    Jag blir så glad för likasinnade lite motstridiga egna individer. En konstnär sa rakt rakt ut till mej att dej är det ingen ide´att säga till, du för du gör som du vill ändå ! En chock!
    Som tur har jag en chef, samt en kursledare av samma sort. Vi utarbetar ur grund men efter egna tänkbara andra alternativ. Den som prövar hittar alltid nya sätt.

  • marlies

    Kultur är et typiskt område för extra visioner. Man tänker sig in i historia, nutid, framtid,
    och framställer ur mångas perspektiv ur en beskrivning, som kan heta manus. Vi reagerar alla på påminda begränsningar. Därför är det kulturdödande att komma med sådant. Begränsningar är ett namn för outvecklad begåvning. Sådant som andra satt hinder för ibland i tidig ålder. Många vågar därför inte pröva sina gömda talanger.
    Idag är pressen enorm i mediakonkurrens, trots att intresset finns i direkt närhet.

%d bloggare gillar detta: