Senaste nytt

Nova-Jeanette Nilsson: Murbruk

Vad händer om IKEA skulle lämna Älmhult?

Det finns två svar, och det ena innebär att man antingen ljuger eller saknar en grundläggande kännedom om sakernas tillstånd, kanske bägge. Det andra svarsalternativet är kort och hårt och lyder ”det kommer gå åt skogen”. Men och det är ett stort men, endast om vi inte förstår vad en bruksort är, framför allt dess betydelse. Långt utöver en Ulf Malmrosfilm.

I Sverige arbetar vi med en tydlig och kanske nödvändigt lätthanterad begreppsdiaktomi – stad och land. Vad staden innebär är nog tydligt, men vad land innebär är betydligt mer svårfångat. Om vi tar Skåne som ett exempel är ju i någon mån både Torekov och Perstorp landet. Men där slutar också alla likheter.

Perstorp i Skåne är en klassisk bruksort, och har alla dess företräden. Här vore det lätt att snabbt säga app, app, app, kom nu inte här och säg några väl valda klichéer. Men dit ska vi inte vandra, för dit vandrar tillräckligt många ändå. På vilsen irrväg. Förblindade. Nej, i stället vill jag mena att när bruksorter, eller IKEA-orter, Perstorpsplatteorter, är det murbruk som ligger mellan de tegelstenar som är stad och land.

Sverige, nej vi, har glömt bort att den organiska, självlevande, den ”riktiga energi” som finns i dessa orter. Vi har behandlat dom som den trista lite grå personen på festen som ständigt säger fel saker och som får samtalen att tystna, viftat bort medan vi sjungit vårt egen urbana lov. Ett lov som sjungs så bra ändå. Vi har skapat en närmast påhittad verklighet där stad är stad och landsbygden har blivit ett utflyktsmål.

Ingen tar en utflykt till Älmhult när IKEA har stängt för dagen.

Vi har missat att det är där den typ av företagsanda, klara dig själv mentalitet- kavathet- som vi hyllar så mycket. Behöver man en läktare till idrottsplatsen så bygger man det själv, vi har byggare, svetsare, ställningsjobbare och folk med tillstånd att köra entreprenadmaskiner här och nu. När akademikerna på byggnadskontoret satt sista stämpeln på byggnadstillståndet är allting redan klart.

Landsbygden behöver avreglering inte välmenande stöd för att överleva.

Det kommer aldrig att finnas en sista människa som kommer att släcka ljuset på landsbygden. Provinsens ljus kommer kommer en dag att lysa på staden.

  • marlies

    Landsbygden är människans ursprung, därför längtar alla ut till naturen samt till vatten som vi själva föddes ur och har i mängd på insidan. Sköter vi inte om landsbygden som den är tänkt förlorar vi livsnödvändiga bakterier från djur och växter till vårat immunförsvar. Idag har många allergier på grund av saknad av detta. Vansinnigt att inte bruka all mark, hålla vatten natur rent. Alla våra mediciner har ursprung ur natur, samt allt annat framför näsan. Stor skillnad på egenodlat i smak och kvalitet av innehåll näringsmässigt, mot införsel med långa fossila transporter av bearbetade antibiotika behandlade livsmedel, som gör att vi, mark grödor djur, fisk blir resistenta.
    Naturskyddsområden är varningstriangel för uppmärksamhet på att arter i faunan av blommor, insekter, övrigt försvinner. I vissa stater fraktas bin långa sträckor för pollinering. Fixar man näringslivet i kretslopp är boskap och övrigt inget hinder alls.
    Där ligger orsaken till obalans i klimat. En stressfaktor med övertryck i orkaner, översvämningar, jordbävningar för inre balans. Som vi själva i utbrott, skrika för att andas så fort vi föds, sen för att äta, sedan härma efter, samt utveckla. Vi föds nyfikna, att smaka, känna och plocka med allt.

%d bloggare gillar detta: