Senaste nytt

Nova-Jeanette Nilsson: Lys

Någonting händer i Bryssel. Jag sitter och pratar i telefon. Är det ens Bryssel? Det står det på TV4, eller vad står det? Tänker, kanske frågar, jag och tar bort telefonen från örat för en sekund.

Redan då var det över. De var över.

De kommer aldrig att få skratta mer – och ingen kommer heller att få skratta med dom. De kom aldrig hem, eller bort, eller någonstans mer. De fick aldrig mer dricka en kaffe.

Ljus släcktes med en hammare.

Men detta ska inte handla om den vrede som jag, vi, känner. Heller inte om de som aldrig ville vara roten till en gränsöverskridande sorg. De som bara hade tänkt fortsätta med sin tisdag. Ta en taxi från flygplatsen, gå av tunnelbanan. Dra kappan lite extra om sig – för det var inte så varmt som man hade hoppats. Köpa en kaffe som kallnar på vägen.

Det ska handla om vad man, vi här, gör efteråt. Vi som inte var där, vi som är betraktare på avstånd. Jag gick och handlade Ipren. Ingefäran som jag skulle handlat glömdes bort.

Jag lyssnade på musik. Pratade mer i telefon, jag skrattade. Och pratade om det som hänt. Och om meningslösheten i tomma gester. Hur tramsigt det är när någon byter profilbild och lägger till den belgiska flaggan. Hur platt det är att någon lyser upp en bro i svart, gult och rött.

Hur oviktigt det är i det stora hela att någon skriver på Twitter att all deras kärlek går till Belgien.

Jag har också så många gånger tidigare sagt att sådant inte spelar någon som helst roll. Vad betyder ett upplyst torn i Paris för en värld som skakar? Jag fann det uppenbarligen viktigt att säga det även i tisdags.

Men jag hade fel. Jag hade fel hela tiden.

För vi kan inte göra annat. Vi kan inte från en soffa, från en emotionell parallellvärld, göra annat. För vi förstår inte. Vi saknar medel och vi saknar styrka.

När allt är obegripligt blir gesten någonting. Att med de minsta av medel visa solidaritet kan – nej det får inte vara fel. Det är någonting.

Byt profilbild, lys upp ett torn, en bro, en stad. Lys upp en värld.

Lys upp allt.

  • marlies

    Ja, helt rätt. Vi har ingen makt från den plats vi befinner oss i. Bara i absolut närhet.
    Men ala kan ge ett leende ett skämt sträcka ut en hand i vår vardag. Jag gilar vinterljus, tidigare novemberljus över vår stad i alla uttryck. Ett ljus för alla i mörkret.
    Samtidigt kan vi tillsammans jobba för en mera rättvis värld. Total rättvisa finns inte, då allt snabbt kan förändras även för oss individuellt. Vad jag reagerar på i närhet är en vanlig misshandel av män, som jobbar här runt i europa. Sju dagar i veckan.
    Heldesperata individer som inte kan språk, och som har familjer i hemland.
    Det finns individer som lovar 100 % för att komma ifrån desperationen.
    De blir överlyckliga när man kan språk, hjälpa till med adresser och annat.
    Självklart är sådana begär omöjliga för privatpersoner.
    Jag träffade på en ung, glad trevlig kille i helgen från Litauen. Han visade kort på fru och barn. Inte klokt att sabotera en ung arbetsam individ. Självklart desperat över situation. Själv är man maktlös. Prata egelska, tyska funkar. Helt obegripligt hur näringsliv utvecklas totalt utan förståelse..

  • marlies

    På 90 talet hade vi tjejer anställda från Litauer samt från Bosnien. En av dessa tyckte en vanlig lägenhet var så lyxig så hon handlade färdigmat för att inte förstöra köket..
    Man kan skratta åt detta men det är en tragedi. Storföretag har funnits men sedan flyttat och lämnat befolkning i skuld och fattigdom.

  • marlies

    En sak som är skakande i nutid är att folk inte förstår VARFÖR DOM LEVER.
    Man ska se till att alla mår så bra som möjligt i det enda liv vi har. Längd vet ingen.
    I hemmet, på jobbet, i trafiken, dagis , skolan, i kaos, katastrofer, krig, i vården, mm samt utveckla för kommande generationer, För varje individ som dör av attentat, mord, olycka, fattas en.

  • marlies

    Man ska bevaka sitt psyke. Vi påverkas av allt normalt. I kristider som barn att förlora förälder kan orsaka borderline om ingen ersättning finns. Att växa upp med sådan kräver psykologstöd i tid, ansvar och kontakt. De finns runt oss normalt i olika grad. De kräver hög uppmärksamhet av andra. Som barn kräver de sträng diciplin, mycket närhet. Jag tog hand om en treåring många år sedan, en femveckors kamp. Kom hem frisk. Nu har vi många ensamkomna barn, så att enbart gulla kan man glömma. De kan välta allt, slåss, ha tänt på natten, musik på, TV på, mat nu och då, allas leksaker, vägra åka bil.
    De måste tvingas bli av med beteendet, få mycket beröm. Lära sig förtroende långsamt. Ett värde de aldrig glömmer. Besök flera år efter.
    Majtse heter jag än. Idag egen livsmedelsföretag .De blir som hundvalpar, följer i allt man gör. Det saknas information om sådant när kontaktfamiljer söks. De skrämmer egna barn i början. Så de måst ha kompisar. En vilja kan inte bestämma över andra. Så ålder avgörande, för nyinskolning.. De finns i Bryssel också. Förlora mamma värst.

  • marlies

    En liten borderline kan baka bullar, kakor, ge bort och träna på sådant.

  • marlies

    Kan vi ha kanelbullens dag kan vi ha fredens och sorgens dag. Vi skulle alla gå svartklädda med vita fanor en dag på året internationellt.
    Känslor är lika över Jorden. Protestera mot att civila inte evakueras utan ingår som bestraffning i Krig. Kvinnor våldtas som maktmedel mot inträngande stater. Barn som senare kanske inte älskas. Därutöver en oansvarig transport när det behövs allra mest. Det är ju liksom inte första gången vi har krigskatastrofer.. Det går utmärkt att frakta sopor och skrot över kontinenter, senaste modeller av allt jorden runt. Haven har ju legat på samma fläck i miljoner år. Vill man slippa bli angripen själv ska man nog VISA GÄSTFRIHET OCKSÅ.
    Evigt kapitalsvineri överallt. Hur mycket av detta går åt av allt mindre naturresurser? Nu härjar desperados en följd av åtstramningar av civila. Det finns och kommer alltid att finnas en sida för och en mot väst. Vi är inte FRÄLSNINGSARME`N ! Omöjligt med vår marknad i tät bebyggda områden med små resurser. CAPITO ????????????
    En sopmaskin i ena änden och försäljning i den andra. Hur knäppa kan vissa bli ?????????????

  • marlies

    Vad jag vill säga är att i en mer dynamisk verklighet bör man rikta in sig på enkelhet i vardag. Vi har så otroligt mycket gratis omkring oss.
    Böcker att läsa, filmer att se, en nu utslagande grönska på väg.
    En befolkning bland oss som varit med om en bra mycket mer tuffare verklighet. En kvinna frågade i bussen – Får jag sätta mig bredvid ?
    En hänsynsgest lite udda. För mej finns inget bättre än att vandra själv på asfalt genom staden en tidig morgon, med skyltfönster och lyktor i tysthet. Sedan rullar allt igång på given signal. En ensam fiol lirare i ett hörn är inte helt fel i tomheten. Inte att ta med sig något gott heller till andra. Vi har trots allt överlevt i miljoner år i bra och dåligt.
    En del har män som ett stort världsproblem, andra kvinnor, vissa chefen, eller musik och röj från grannen, samt övrigt störande i ljud och bilduppfattning. Vilka vill ingå i en homogen grå deg, i allt lika ?
    Nödvändigt för alla att se sig själv i andra vi möter. Bäst i klassen finns inte, för vi är mångsidiga. Själv kan jag bli rejält förbannad i alla måsten kunna krav med en redan begränsad energi. Så jag kan totalt skita i sånt, för överklagan finns för alla. Vi har alla rätt till tid för återhämtning, och ska inte jagas in i omöjligheter.
    Idag glömmer många sin egen kapacitet för hållbarhet och utveckling framåt. Själv måste jag utgå från mej själv, så ingen ska tvinga in mej och andra i regelverk lika för alla. Jag är absolut inte ensam. Viktigt att ha trevliga intressen, relationer som balans i alla system man måste behärska hänsynslöst. Alla har RÄTT att MÅ BRA i det enda livet vi har. Då i VÅR EGEN TAKT !!!

  • marlies

    Jag tycker det är viktigt att sätta färg på sig själv. Idag är många rädda för färger. Vi har levt i en grå, svart, vit trend i flera år i kläder, möbler,
    tapeter. Man måste absolut inte ha en färgkarta i ansiktet. Med rätt färg får man även färg i sinnet i klädsel och hudton. Man kan se sjuk ut i fel kombination, blek och glåmigt grönaktig. Det räcker med något som färgklick i hem och nära ansiktet. Vissa kulturer sminkar upp sig ofattbart mycket. Det är individen som är intressant som egen, inte andras tittande. Jag handlade en stark kraftigt turkos fleesejacka med luva med någon uggla på. I vuxnas ögon en som låtsas vara tonåring.
    Men jag har enbart fått leenden och komplimanger som ett lyft för mig och andra..Jag är ingen person som bryr mej om vad andra tycker i mitt utseende hemma och i mej själv. Jag blandar stil efter var jag är, och hur jag mår.. Ett hemtrevligt varmt hem. Jag anser mej vara lika perfekt i gummistövlar och lerig. på väg av och till. Idag kyligt, med gråa personer tunnklädda frysandes i busshållplats i den trendmarkerade allsmäktigt dumrådande klädseln. En starkt lila jacka handlade jag förra året. Varför grå, svart bleka färger under grå blåsig mörk höst, vinter ? Många ser sjuka ut trots friska.
    En kalasvägg hos alla skadar inte. På sommaren ska man helst vara ute. Inte på IKEA i vackraste vädret. Man ska tänka på sig själv, inte andra jämt.

%d bloggare gillar detta: