Senaste nytt

Håll dig till hög fart, Svensson

Volvo/Stinsen

DN publicerade i dagarna en artikel som vid en första anblick tedde sig mer som en förtäckt partsinlaga snarare än en kallt konstaterande nyhetsartikel. Den handlade nämligen om att antalet böter, eller rättare sagt mängden bötesintäkter, minskat sedan 2011. Detta tycker man borde föranleda positiva reaktioner, kanske framförallt från personer som säger sig värna om trafiksäkerhet och minskade skador/dödsfall i trafiken. Ingalunda så; det kommenteras av en representant från lobbyorganisationen NTF, Monica Green, med ”Det är allvarligt att det gått ned under en femårsperiod. Det är en trend och det är olyckligt”.

Det är alltså något dåligt att det sker färre trafikförseelser enligt en företrädare för en trafiksäkerhetsorganisation.

Hon motiverar detta vidare med ”Jag tror inte brotten har minskat – tvärtom” dock utan att ge någon som helst hänvisning till statistik eller källor som pekar på detta. Notera dessutom formuleringen att hon inte bara tror sig veta att trafikbrotten inte minskat utan dessutom har ökat, detta inte baserat på några som helst redovisade fakta utan rena gissningar, tillika ointuitiva sådana.

Det är inte bara NTF som ägnar sig åt dessa okvalificerade spekulationer heller. Några representanter från den svenska poliskåren drar slutsatsen att det är helt omöjligt att folk har blivit bättre på att följa trafikreglerna utifrån att antalet trafikkontroller minskat och chefen för polisens trafikutvecklingsenhet hävdar likt NTF:s representant att det är ”olyckligt att antalet anmälningar rörande rattfylleri minskar” men visar inte på några samband mellan detta och en stagnerad eller ökad förekomst av rattfylleri. Än en gång gissningar, åtminstone så som DN presenterar detta.

Det verkar således vara viktigare att det förekommer brott att anmäla snarare än att antalet trafikbrott minskar enligt denna logik. Att man från myndighetshåll förutsätter att det begås minst lika många brott i trafiken som för några år sedan borde vara minst sagt oroväckande. Vad hände med den vedertagna grundvalen oskyldig tills motsatsen bevisas? Vill man göra gällande att det finns en diskrepans mellan antalet anmälda brott och antalet faktiskt förekommande brott måste man kunna presentera data som pekar på detta förhållande och inte bara hänfalla åt rena gissningar. Det kanske finns, men det framgår ingenstans i denna artikel.

Än mer oroande är den backdrop som först fick mig att misstänka att det var DN:s försök till att svartmåla polisens arbete men som jag sedermera insåg var en helt och fullt uppriktig slutledning – att antalet minskade trafikbrott innebär minskade intäkter till staten, tillika ackompanjerat av stapeldiagram. Ja, det stämmer. Läs rubriken i artikeln en gång till och bli varse om att man målar upp böter – något som utmäts som ett straff för något man uttryckligen inte får göra och därmed förväntas fungera som incitament att inte göra det – som ett legitimt och tillräkneligt sätt för staten att förse sig med ekonomiska medel. Polisens uppgift blir således inte nödvändigtvis att skydda dig, din frihet och din egendom utan man knäcker extra med att leta anledningar att konfiskera din inkomst.

Med denna logik skulle det alltså inte vara önskvärt att mängden brott faktiskt minskar utan hålls på en någotsånär konstant nivå, ty annars skulle statens intäkter minska (och resurserna till polisen med dessa, börjar vi ana ett cirkelresonemang?). På ren svenska: Staten förlitar sig på att det begås tillräckligt mycket brott för att få budgeten att gå ihop enligt detta resonemang. Jag hoppas sannerligen att DN:s artikel är ett utfall av uppdämt myndighetsförakt, annars är jag inte ens säker på att jag kan knyta ihop sensmoralen här. Under tiden låter jag absurditeten i ovanstående implikationer tala för sig själv. Men se förbanne mig till att gasa på framför nästa poliskontroll så våra vårdnadshavare får in lite kulor! Vi har snart inte råd att fortsätta vara laglydiga.

Fredrik Andersson
Libertarian utbildad inom medie- och kommunikationsvetenskap, retorik och statsvetenskap. Jobbar med IT, verkar och lever i Örebro och är musiker samt understundom skribent.

  • marlies

    En lusläsning talar om att poliser på våra vägar är nästan obefintlig. De dyker upp i sommar på sina MCn när trafiken tätnar. Parkeringsvakter i alla hörn har ersatt deras arbete. En drabbad talar. Räcker att bli sjuk. så är det kört, eller som sist, skulle till besiktning då bromsen inte funkade, hål i röret. Trampnita gäller tillbaka. Inget telefonnummer att avboka. Men nu fixas även bromsar bakdäck. En Chef på min aktivitet hittade sin bil ståendes på gatan helt utan däck. Men denne var inte morfinpåverkad som jag, när jag fick dygnet runt hosta. Dagar liksom svepte förbi i en dimma. En chock att vakna som kriminell, med inkasso krav.. En akut vandring mellan konton, lite flyt i sålda aktier räddade mig. Självklart försent, men de får banne mej vara nöjda ! Ett sjukkort borde finnas att sätta på bilar i godkänd parkeringsplats.
    Alla har inte samma möjligheter i besparingar. Inte klokt att uttala sig helt underlag som i artikeln. De enda poliser jag ser är utryckning och bevakning på objekt.
    Troligen stämmer det trots allt att folk lärt sig anpassa sig till övrig trafik. Själv ökar jag på tomma säkra vägar, och har max fokus i trängsel, låg hastighet. samt korsningar av alla slag, senare på galna cyklister. Översittare av hög rang klarar sig undan allt.
    Överklaga om det är värt det. Man ska välja sina strider noga.

%d bloggare gillar detta: