Senaste nytt

Gästkrönika: tankar om vår nutida demokrati och dess fallgropar

Har ni någonsin funderat på att den mänskliga reaktionen inför en förestående katastrof, från tid till tid, kan vara helt felaktig och fullständigt ologisk?

Till exempel när vi korsar ett övergångsställe och är på väg att bli påkörda av en bil, plötsligt så stannar vi upp i skräck istället för att kasta oss åt sidan!

Eller när hela den Europeiska Unionen darrar i sin kärna på grund av vargtider, och vi beslutar oss alla för att gå skilda vägar, istället för att stå starka tillsammans och diskutera våra alternativ på ett produktivt sätt!

Jag kan bara komma till en slutsats: Panik deklinerar det mänskliga sinnet och avskaffar dess förmåga till logiskt, rationellt tänkande; för att fylla tomrummet därvid tar vårt magiska tänkande över och skapar otäcka monster i mörkret. Som med alla saker i livet, verkliga eller ej, nämner vi dem tillräckligt många gånger förvandlas dessa fantasier till ett påtagligt, verkligt fenomen. Monstret har fått liv!

Se upp… Detta kan bara vara i slutet av världen, eller mer specifikt; det lokala samhället du bor i.

En av mina favoriter, psykologen och filosofen Jung, skrev en gång

A million zeros joined together do not, unfortunately, add up to one. Ultimately everything depends on the quality of the individual, but our fatally shortsighted age thinks only in terms of large numbers and mass organizations, though one would think that the world had seen more than enough of what a well-disciplined mob can do in the hands of a single madman. Unfortunately, this realization does not seem to have penetrated very far – and our blindness is extremely dangerous.

Jag finner att C. Jungs politiska kommentar ovan är väldigt intressant! Hur kan man skydda demokratins grundläggande teorier mot den negativa flockmentaliteten som i praktiken kan komma att bli dess avgrund?

Vad händer när några få personer ”tänker fel” (på den lokala majoritetens bästa under en kort period istället för den globala majoritetens bästa under en lång period) och en tillräckligt stor grupp följer efter? Är det verkligen demokratiskt att vi, 20% av världens befolkning som har 80% av världens resurser ska få neka hjälp till de få personer av den andra 80% när de väl söker den? Vad ger oss rätten att bestämma hur, var, när och till vem vi ger hjälp. Eller bättre sagt, rätten att exkludera.

Står vi bara bredvid, passiva och tittar på samtidigt som vi accepterar att det är så det måste vara för att det är så de flesta här och nu tänker, och vi lever i ett demokratiskt samhälle? Är detta verkligen demokrati, eller skulle Kleisthenes vända sig i graven om han skulle se hur många av våra politiker och medmänniskor agerar idag när vi har alla möjligheter till att vidga våra vyer och ärligt talat… om man nu ska våga upprepa det, “Öppna våra hjärtan”, men inte endast på en nationell nivå utan på en Europeisk internationell nivå!

Rikedom och Makt borde vara liktydigt med Ansvarstagande och Skyldighet med allt av det innebär, på gott och ont! Så är det tyvärr inte idag. Allt i denna värld är sammanlänkat, kaffet du har på bordet när du läser detta kan du tacka Alan Kurdi för, likaså dina barns skor, och din levnadsstandard. Detta för att ”den enes bröd är den andres död” på ett eller annat sätt

Det är dags att se oss själva i spegeln och tänka om, innan det är försent.

Sverigedemokraterna, Dansk Folkeparti, Finländarna, Fremskrittspartiet, Nationella fronten och alla likasinnade människor där ute. Jag respekterar Ert tankesätt, men jag håller inte med den och är övertygad om att den leder in oss på farliga villospår.

Luis Carballo är ursprungligen från Kuba och kom till Sverige 1996 som en politisk flykting tillsammans med sina föräldrar. Idag är han utbildad läkare och gör f.n. sitt sista år på sin Specialisttjänstgöring.

*C.G. Jung, The Essential Jung: Selected Writings

%d bloggare gillar detta: