Senaste nytt

Alina Koltsova: Sluta dra alla poliser över en kam

Även om det finns befogad kritik mot poliskåren samt hur vissa poliser agerar, finns det tyvärr en sorglig attityd som går ut på att hata på alla poliser. Precis som vad gäller allt annat är det fel att dra alla över en kam. Speciellt när det finns hjältar inom poliskåren.

Okej, jag tar det från början. Vi vrider tillbaka klockan till hösten 2015. En viss person som tidigare varit politiskt aktiv hade förtalat en partikamrat till mig framför öronen på mig. Hen ringde mig precis när jag skrev en hemtenta i historia, och så fort jag sade att jag var upptagen i en hemtenta började hen skrika på mig och säga att jag lierar mig med brottslingar och fascister.

Sedan dess har jag slutat tala med hen överhuvudtaget, vilket har gjort att hen börjat ringa mig från hemligt nummer samt lämna röstmeddelanden, vilket hen pysslar med idag. Jag har fått bl.a. höra att jag är en ”politiskt korrekt liten fitta”, att jag ”sysslar med brottslig verksamhet”, att jag ska ”åka in i kvinnofängelse” och hen har också hotat med våld mot mig. Jag spelade in allt, och den 26te februari blev jag kallad på polisförhör för alla grova saker jag fått slängt på mig.

Polismannen som förhörde mig hemma i Arvika hade en ängels tålamod, och var lyhörd, tröstande, stöttande samt djupt engagerad i fallet. Han antecknade ner allt, lyssnade på de inspelningar jag gjort på hatarens röstmeddelanden och gjorde en anmälan. Han var ett med mig. Personen som hatar på mig ska förr eller senare lagföras, då hen begår kriminell verksamhet. Den dagen, då förhöret skedde, kan jag minsann konstatera att denna polisman förgyllde min fredag. Om du läser det här, så vet du vem du är. Du ska ha stort tack för allt!

Jag är självklart medveten om att långtifrån alla poliser är på det sättet. Jag är medveten om att det finns brister inom poliskåren. Jag vet även att det finns poliser som missbrukar sin makt. Men tyvärr finns det en stark attityd hos vissa personer och rörelser, som utmålar alla poliser som totalitära odjur som bara vill förstöra andras liv. Vem kan ha undgått uttrycket ACAB ‘All cops are bastards’ t.ex.?

Ofta är det hos just extrema ytterligheter som den attityden finns. Hos utomparlamentariskt aktiva våldsverkare, vänsterextrema som högerextrema. Hos personer som anser att de själva står över lag och ordning. Det är knappast någon överraskning, direkt. Men likförbaskat är det skrämmande. Det
är att övergeneralisera en hel yrkesgrupp, bestående av olika individer. De som högst skriker att alla  poliser är svin är de som allra starkast glömt de individer som sköter sitt yrke med bravur.

Nu vet jag att det exempel jag tar upp nu är högst personligt. Men ack vad det spelar roll. För jag  skulle knappast kalla den polisman jag träffade den sista fredagen i februari för en bastard. Vad  hade det varit för stil av mig? Det skulle rimma väldigt illa med det omsorgsfulla varma bemötandet
han gav mig. Jag är stensäker på att det finns fler poliser därute som sköter sitt jobb som de ska, och
mer därtill.

Det är dags att vi ger eloge till dessa individer inom poliskåren, istället för att svartmåla en  hel yrkesgrupp. De finns där för vårt bästa, för vår trygghet och säkerhet. Och vad kan bli  bättre än en polis som tar sig tid att lyssna på en? Det är dags att jag börjar säga det; all cops are NOT bastards.

  • marlies

    Poliser är människor som alla andra. Personkemi avgör hur vi upplever andra.
    Vad gäller personliga påhopp som nämns i artikeln, så har vi ett val att inte läsa sms, radera och spärra nummer. Sådana älskar att få napp, svar. Det är frivilligt att ta till sig
    Yttrandefrihet gäller alla, även sjuka individer. Idag kan folk häva ur sig vad som helst i text som aldrig skulle uttalas öga mot öga. Vi gillar inte detta, men samtidigt är det ett utlopp som stannar på en skärm. Idag blir vi osams på avstånd, och poliser har viktigare saker att utföra en folks alla ilskna sms, och samtal på håll.
    Jag anser att hot och allvarligt också ska innehålla en aktiv händelse. Som påringningar på dörrar, efterföljande ute, spaning i fönster, stöld, förstörelse, spridning av falsk information mm. Att inte mötas som idag, skapar frustation som visar sig i avstånds retorik.

  • marlies

    Ibland ligger det ett förlorat vuxen och samhällsansvar i botten. Att många idag är utestängda från social samvaro. Att dessa måste be om allt, fråga om allt, ta reda på allt, utan något intresse alls av andra. Många förlorar viktiga kontakter, blir bortglömda. En del letar sätt att få kontakt, som kan vara vad som helst för uppmärksamhet. En del vandrar runt på vårdcentraler, nakropater, eller terroriserar med allt möjligt som de tycker andra ska göra. De kan bli otroligt upprörda i sin snäva tillvaro, skälla ut alla omkring sig som inte bryr sig. Förr fanns krav inlärt, att hjälpa till självmant. Idag måste man bli förbannad för att andra ska göra något. Som att mänskliga skyldigheter inte längre existerar. Enbart egna rättigheter. Folk i treåringars trotsålder. Man måste ha ett rejält försvar, annars gäller egna fördelar om krav ställs.
    Jag fattar bokstavligt inte hur svaga personer klarar sig. Jag är tuff och kräver, men straffas av och till. Det ger jag fullständigt FAN I. Vår generation handlar åt grannar, vänner, närstående, erbjuder oss själva. Och tvärtom, som en självklarhet när vi ser behovet. Hur själva personen är, spelar ingen roll. Behovet kan vara vad som helst.

  • marlies

    Vi ska passa oss för strängare diciplin inom poliskåren. Inte önskar jag helt strikt välkammade konstaplar, som talar ett språk förankrat i lagtexten. De företräder oss vardagliga individer i ett socialt samspel och tränas därefter. Händer det något är det oftast i större folksamlingar där gruppdynamik påverkar i snabba förlopp, eller att någon har en sjukdom i botten, med aggressivitet eller annan syn på det verkliga..

%d bloggare gillar detta: