Senaste nytt

Alina Koltsova: Fortfarande blöder krims bortglömda folk

Idag är det två år sedan den så kallade ”folkomröstningen” som avgjorde Krims framtid skedde, efter den ryska ockupationen av denna halvö söder om Ukraina. Det sades vara för den rysktalande befolkningens bästa. Men hur har allt detta drabbat den tatariska befolkningen, det folk som konstant trampats på? 



Krim har varit en väldigt omstridd halvö, och dess befolkning, den tatariska, har genomlidit fruktansvärda trauman under resans gång. De har utsatts för kollektiv bestraffning gång på gång, för deras turkiska språk och för att de är muslimer.Krim har genomlidit krig och de totalitära skräcködlorna nazism och kommunism som varit i kamp mot varandra.

År 1944 anklagade Josef Stalin hela den tatariska befolkningen på halvön för att ha ”samarbetat” med Nazityskland. Som straff för det tvångsdeporterades tatarerna bort från sina hem till Centralasien, huvudsakligen Uzbekistan. Det dröjde ända fram till 1989 innan Sovjetunionen fördömde deportationerna och  krimtatarerna någonsin fick återvända till sin halvö.

Krimtatarerna utgjorde en stor del av befolkningen på Krim innan 1944. Efter deportationerna tilläts etniska ryssar och ukrainare flytta in, i de hem tatarerna berövades bort från. Just därför, trots tillåtelsen att återvända hem, utgör den tatariska befolkningen idag omkring 12% på Krim. Man kan kalla deportationerna för en form av etnisk rensning.

Under den ryska annekteringen av halvön började man tysta krimtatarernas röst. År 1991 när Sovjetunionen kollapsade och Krim blev en del av republiken Ukraina (dock var Krim en del av ukrainska USSR från och med 1954) har tatarerna fått sina mänskliga rättigheter tillgodosedda. Man har byggt moskéer, tatariska skolor, bibliotek, t.o.m. en TV-kanal vid namn ATR. Tatarerna fick rätt till det liv de knappt kunde drömma om under Sovjet-eran.

Men så när konflikten mellan Ukraina och Ryssland eskalerade under vintern 2014, valde Ryssland strategiskt att göra anspråk på halvön, eftersom där finns en rysk flottbas. Den tatariska befolkningen anade direkt dödsstöten för deras rättigheter. Den så kallade ”folkomröstningen” gällde etniska ryssar, tatarernas röst glömdes helt bort.

President Vladimir Putin uttryckte dessutom att Ryssland gjorde rätt i att annektera Krim för att man ville rädda de etniska ryssarna. Den retoriken påminner starkt om Adolf Hitlers maktövertagande över Sudetlandet, med motiveringen att rädda sudettyskarna. Tatarerna däremot stämplades som onda extremister. Alltså kan man argumentera för att Putins uttalande inte bara bottnade i nationalism, utan också ren rasism.

Sedan annekteringen och ”folkomröstningen” har krimtatarernas liv satts på prov. Rysk militär tvekar inte att ta till med hårdhandskarna mot dem, helt utan anledning, och flera krimtatarer har rapporterats vara plötsligt spårlöst försvunna. Det har gått så illa att många tatarer flytt halvön. Främst har de flytt till Turkiet på grund av religiösa, etniska, kulturella ock språkliga band. Men det finns en del som också flytt till Sverige, även om man inte kan tro det.

Den krimtatariska TV-kanalen ATR har också stängts av av ryska myndigheter, med motiveringen att den spred ”extremism”. Bara det säger ganska mycket om den rasistiska totalitarism som den ryska regimen pysslar med. Samtidigt flödas också rena konspirationsteorier mot krimtatarerna, bland annat att de skulle vara ”fundamentala islamister” och ha samröre med den islamistiska organisationen Hizb-ut-Tahrir.

Nu finns också planer på att göra Mejlis, den krimtatariska regeringen vars representanter väljs av det krimtatariska folket, illegal. Mejlis ledare Mustafa Dzjemilev, som idag lever i exil i Ukraina, tillåts inte längre besöka halvön sedan ockupationen. Samtidigt utsätts tatariska hem för rannsakan av rysk polis och militär, för att leta bevis på extremism.

Steget är inte långt från år 1944.Det rapporteras inte mycket om den kollektiva bestraffningen av krimtatarer i media längre, men de intensifierade trakasserierna fortsätter. Krim får aldrig glömmas. Tatarerna får aldrig glömmas. Yaşasın Qırım yarımadası ve yaşasın qırımtatarlar! Leve Krimhalvön och leve krimtatarerna!

  • marlies

    Jag tänker att den ryska befolkningen med Putin som enväldshärskare ger igen på gammal utestängdhet i ett fattigt gammalt Ryssland, där befolkning var anafabeter och ´då inte hade något berättigande och inget erkännande. Att då välja ut del av befolkning som straff inte ovanligt. I Sverige med Romer men kammoflerat i tillstånd att tigga som är ett brott för svenskar. Självklart blir man ursinnig över att nya generationer, en efter en ska fortsätta straffas i nästa led, för gamla historiska missuppfattningar i att udda med egen religion, språk, kultur inte erkänns politiskt.
    Oftast grupper framåt i handel,och som lån till arme´n. Man drar nytta av dessa i kristider som inte har någon förankring. I syften som inte är demokratiska.
    Ryssland har tagit sig fram i korruption, allvarliga brott på hög nivå, ett pris som även syns i Krim.

%d bloggare gillar detta: