Senaste nytt

Vem är dn:s politiska chefredaktör?

Dagens Nyheter, Sveriges största morgontidning, har under de senaste dagarna hårt kritiserats för att inte ha rapporterat om de sexuella övergreppen som ett flertal unga tjejer blivit utsatta för under gratisfestivalen ”We are STHLM”. I sociala medier och alternativa sajter har det skrivits att DN medvetet mörkat händelserna. Vem och varför det har mörkats har emellertid inte klargjorts.

Ett namn dyker dock ständigt upp och det är chefredaktören Peter Wolodarski som av många – ofta politiskt och ideologiska motståndare till Wolodarski- anklagas för att ligga bakom mörkningen. Kritiken har dock visat sig obefogad och felaktig då det inte skett någon mörkningen av DN. Istället ska det ha varit polisen i Stockholm som brustit i sin kommunikation till medier. Men de sexuella övergreppen rapporterades av andra medier, bland annat av SR.

De alternativa sajternas hetsiga anklagelser mot DN bottnar sig i motståndet mot Wolodarski och det de anser han står för. Enskilda tyckare och debattörer av både rang och inflytande har genom händelserna i ”We are STHLM” fått vittring på Wolodarski. Sedan Wolodarski tog över chefredaktörsposten på DN 2013 har det drivits fram en debatt -ofta av människor som ser DN som bastionen som kännetecknar de värderingar som rådde innan sverigedemokraternas genomslag i samhällsdebatten- om att DN förvanskar och ljuger i sin rapportering om bland annat migration- och integrationsfrågor. Personer som Tino Sanandaji och Thomas Gür har gått till hård attack mot DN och Wolodarski. Andra, till exempel Marika Formgren har argumenterat för att man ska bojkotta DN. Formgren efterfrågade efter en allians mellan alternativa medier i kampen mot DN och Wolodarski. Man skulle uppmana vänner och bekanta säga upp sin prenumeration på DN. Genom en massorganisering av konsumenterna skulle man strypa pengaflödet till DN och därmed få tidningen på fall eller åtminstone få Wolodarski på fall.

Att samla skalp är det nya, det är vad som kännetecknar vår samtid.

Peter Wolodarski blev 2009, vid knappt 30 års ålder, politisk chefredaktör för Dagens Nyheters ledarsida. Fostrad i den svenska liberala rörelsen med en bakgrund i Liberala Ungdomsförbundet där han blev redaktör för Stockholmsdistriktets medlemstidning Radikalt Forum. Han avancerade därefter till att bli ledarskribent på Expressens ledarsida. Idag är Wolodarski en av de mest tongivande samhällsdebattörerna i Sverige. Sedan Wolodarski tog över chefredaktörsposten på DN har man enligt Orvesto Konsuments mätningar tappat antalet läsare. Men det har nog lite att göra med Wolodarski då nästan alla morgontidningar, inkluderat DN, sedan 2012 tappat stort.

Problemet med DN och Wolodarski är inte Wolodarskis eller DN:s påstådda agenda, problemet är att tidningen allt för starkt förknippas med en enskild person och detta tror jag retar upp många. Du vet säkert vem som är politisk chefredaktör för DN:s konkurrenter SVD och GP. Du vet säkert vem som är politisk chefredaktör för Aftonbladet och Expressens ledarsida. Men vet du vem som är det för DN:s ledarsida?

Efter att Wolodarski blev chefredaktör för DN efterträdde Johannes Åman Wolodarski som chef på ledarsidan, Googlar man Johannes Åman DN får man 200 000 träffar var vid en av de nio första träffarna (på DN kultur) har rubriken ”Nya chefer på DN”. Googlar man Tove Lifvendahl SVD (politisk chefredaktör på SVD) får man upp 253 000 träffar varvid en av de tio första har rubriken ”Lifvendahl ny politisk chefredaktör” (på SVD:s framsida). Kollar man upp Åman på Twitter ser man att han har ca 1100 följare och twittra ca 100 tweets. Gör man samma koll på Lifvendahl ser man att hon har över 20 000 följare och twittrat över 10 000 tweets. Det är inte Åman som man ser representera DN på TV kanalernas morgonsoffor för att kommentera dagsaktuella händelser. Det är inte Fredrik Karén (SVD:s chefredaktör) som man ser representera SVD på TV kanalernas morgonsoffor utan det är Lifvendahl eller någon annan ledarskribent på SVD.

DN har historiskt haft starka chefredaktörer som intagit stora utrymmen i samhällsdebatten. Både Herbert Tingsten och Olof Lagercrantz var giganter i den svenska samhällsdebatten under sin respektive tid på posten, det har varit positivt för DN och givande för samhällsdebatten. Båda var under sin tid polariserande och intog ställningar som delade läsare och samhällsdebatten i två läger. Men är dagens samhällsdebatt ett ideal för chefredaktörer som är större än sina egna tidningar och arbetskollegor?

***Rättelse: I en tidigare version nämndes det felaktigt att Tino Sanandaji skulle ha uppmanat till bojkott av DN. Detta är felaktigt och vi beklagar detta.   

Telason Getachew
Steg för steg liberal med intresse för internationella frågor.

  • marlies

    Inte bra att blåsa upp sig till dubbel storlek för hållbart förtroende. Normalt brukar man delegera uppdrag som förankring. Ensam är man i riskzon att bli uthängd. Sedan har aldrig folk fattat att ett jobb eller uppdrag har man inte fått utan blivit utvald till.
    Ett förtroende man måste ha förtjänat. I längd står sig få.

  • marlies

    Det är fortfarande inte självklart att umgås blandat i kulturer. De som inte vuxit upp med jämställdhet är utanför i skola, jobb och fritid. De umgås med varandra i brist på förståelse i sin bakgrund samt i få gemensamma intressen. Att inte gå ut i media med nationalitet är en uppmaning till oss andra att välkomna dem in i vårat tänkande.
    Vi har tid då främlingsfientlighet, rasism och fanatiker samt partier syns ofta i media.,
    så ibland har att mörka en vidare objektiv förklaring. Vi har ju hets mot folkgrupp ibland i precis vad som helst helt utan rimlighet. Idag gäller allmänt mer uppmärksamhet till var vi befinner oss i rum och tid.

  • marlies

    Egentligen är det massan som bestämmer innehåll. Vi informerar, men materialet gås igenom, sammanfattas i vad som verkar vara av allmänt intresse. Chefen sätter gränser ur givna bedömningar i bl.a. risk. Tolkningar som kan ge negativa resultat.
    Det yttersta ansvaret för redaktionens trovärdighet och förtroende. Ibland dementeras
    uppgifter, eftersom sanning förändras och kommer stegvis. Åtminstone borde det stämma än idag. Lite psykologi. En stor bild med liten risk upplevs stor av bildens format och markerad text. En liten notis, allvarlig, bryr vi oss lite om. Själv tycker jag de är otroligt fanatiska på att förstora problem för upplagan i alla tidningar, samt förminska positivt av allmänt värde. De är medvetna om att vi vill utreda hotbilder,
    och bilda oss en tydlig uppfattning och förtydliga problematik. Kvittar om hoten är små,
    av mindre allmänt värde.

  • marlies

    Att tidningar är präglade partipolitiskt tycker jag hör till forntid. Jag tror att folk allmänt är ute efter gemensamma värderingar som alla känner igen sig i. Idag finns en uppsjö av affärs, företagstidningar, men en obefintlig media som bevakar Sverige som helhet.
    Mycket riktar sig till utvalda samhällsgrupper idag. Militärt, livsmedel, börsen, utland,
    rövare och banditer, polisen, kriser, katastrofer. Jag vill veta vad som händer i Ystad, Haparanda, Vetlanda, Borås, Kalmar, Uppsala, Härnösand, Dorotea Skövde m.fl.
    Inte klokt att enbart idrott står för markerat Sverige. Heja Bollnäsan !

  • marlies

    I nutid har fokus legat på återupprepade gamla krig historiskt, politikermord, gamla utredningar, i vilka områden och städer som i alla tider utsatta, belastat redan nedtyngda städer och områden som en usel reklam för all SKIT politiker själva har bestämt. Samt den usla bostadspolitiken, med svarta kontrakt, idiotpolitiker som drar nytta i områden de inte annars representerar. Jag begriper inte mej på högt förtroendevalda som frivilligt hänger ut sig själva i dåligt genomförda uppdrag.
    Det är INTE allmänhetens beslut som råder. En vinklad fasad vi tar del av i eländes eget förakt. Sedan som trofe´ alla kapitalister som framhävs i rävnästet, nägra kändisar som går upp som sol ner som pannkaka. Et billigt program så är man superkändis. Knappast hållbart i den verkliga mediaindustrin. Den bilden borde raderas, för otroligt mer nutidsintressant händer varje dag, samt allt positivt som finns socialt runt om. Inte skulle jag vilja rulla mej i egen skit, om jag vore ett rikt troll. Som DN ska representera , de intellektuella ??????? Folk på bidrag arbetandes, fattiga pensionärer som luras av, ungdomar som slår ner varandra i jobbhetsen.
    VAD ÄR VÄRDET ????

  • marlies

    Stockholmare av märkvärdig rang kan flytta till Kiruna, och se HELA Sverige.
    Tvångsförflyttas. Värdet på befintligt totalt oviktigt när man ger sig in i ny miljö.

%d bloggare gillar detta: