Senaste nytt

Varför jag är skeptisk till Öresundsrevolutionen

Wikimedia Commons. Henry von Platen

Under de senaste veckorna, nästan direkt efter att S + MP regeringen meddelade att man kommer införa gränskontroller mellan den svenska och danska gränsen som förbinds av Öresundsbron, har kritiken mot regeringens gränspolitik, som stöds av alla riksdagspartier i varierande grad förutom av C och V, varit massiv.

Kritiken har manifesterat sig i form av en organiserad kampanj på sociala medier som går under namnet Öresundsrevolutionen. Kampanjen initierades enligt Dagens Opinion av ett gäng Pr-konsulter där bland annat centerprofilerna Mats Genberg och Niels Paarup-Petersen är två av totalt tre initiativtagare. Syftet enligt Paarup-Petersen är:

För det första vill vi sätta stopp för de id-krav som regeringen har infört och som sätter fullständigt stopp för rörligheten i Öresundsregionen och hotar Skånes utveckling. Men mer långsiktigt handlar det om en kamp för att regeringen och medierna i Stockholm, både nu och framöver, får upp ögonen för Skånes behov. 

Kampanjen har fått ett enormt genomslag på sociala medier. Facebooksidan har vid skrivande stund ca 22 300 följare och då har man bara funnits på facebook sedan den 23 december. Med tanke på att kampanjen verkar drivas helt utan några som helst finansiella muskler så är genomslaget avundsvärt och visar på att den som vill opponera mot illiberala förslag—under de närmaste åren lär det bli många— kan få genomslag.

Trots kampanjens liberala budskap och dess genomslag är jag av flera anledningar skeptiskt—ej i sak—inställd till kampanjen i stort. En kampanj likt denna borde ha kommit till långt tidigare, redan direkt efter Sverigedemokraternas valvinst 2010. Den som är bekant med SD:s politik och är borgerligt/liberalt sinnad borde långt innan 2014 förstått vilket hot SD:s politik/ideologi innebär mot ekonomisk liberalism och rörlighet av varor, tjänster och människor. Även om det finns en stor skillnad mellan SD:s hållning och de andra riksdagspartierna i frågor om migration och gränser så kan det inte varit en aha överraskning att Öresundsbron skulle påverkas den dagen beslut skulle tas.

Istället för att driva liberal politik och förorda liberala värderingar har Skånepolitiker av olika färger och på olika nivåer slagits för att politiken kring migration, integration och gränser ska anpassas till sverigedemokratisk resonemang. En del moderata lokalpolitiker har till och med krävt att M skall samarbeta med SD på riksnivå andra har valt eller föreslagit att samarbeta med SD på lokalnivå. Med detta i åtanke är det därför förbluffande att 25 moderata lokalpolitiker i DN debatt dagen innan gränskontrollerna införs pratar om ”panikbeslut”, eller om de mänskliga och ekonomiska kostnaderna som gränskontrollerna innebär. En anpassning till SD:s resonemang innebär i praktiken att: Näringsliv och marknad tar stryk och människoöden förstörs.  

Kampanjen har förutom att föra upp ett nytt perspektiv på agendan, återaktualiserat kampen mellan Stockholm och övriga Sverige eller rättare sagt mellan Stockholm och Skåne. Att de röstberättigade i Skåne i de två senaste riksdagsvalen givit SD ett stort stöd diskuteras inte överhuvudtaget, att ett flertal av motståndarna bland politiker mot en generös migration i de olika partierna finns att finna i Skåne diskuteras inte heller. Man undrar vad skåningarna, som bara i Malmökommun gav SD 7,84 % i riksdagsvalet 2010 och 13,50% i riksdagsvalet 2014, som nu besväras av gränskontrollerna trodde att deras röster skulle leda till. I områden som tillhör Limhamn-Bunkeflos, där den svenska sidan av Öresundsbron ligger, fick SD på ett par håll över 20%  och i en majoritet över 13% i riksdagsvalet 2014.

Problemen som Öresundsrevolutionen säger sig vilja belysa är främst inte ett problem som härstammar ifrån Stockholm utan den är lokal. Det var i Skåne som SD tilläts växa och bli samarbetspartner, det är i Skåne stödet för SD är störst. Stödet för en tuffare migrationspolitik har varit stor  bland skånska moderater, socialdemokrater, kristdemokrater och liberaler(folkpartister). Det finns en förklaring till varför Skånebänken i riksdagen inte protesterade så värst mycket emot regeringens förslag om gränskontroller.

Om kampanjen ska gå in i nästa fas och mobilisera fler än enbart missnöjda skåningar  bör kampanjen kritisera de lokalpolitiker och skånska riksdagspolitiker vars agerande eller avsaknad av densamma på flera plan möjliggjorde gränskontrollerna och inte enbart regeringen och Stockholm. Om man misslyckas så är risken stor att kampanjen utvecklas till att bli en populistisk digitalrörelse som vill gräva bort Skåne ifrån Sverige på grund av ett självvalt Davidkomplex.    

Telason Getachew

Steg för steg liberal med intresse för internationella frågor.

%d bloggare gillar detta: