Senaste nytt

En chefredaktörs försvarstal

Den 11 september 2011 satte Frihetssmedjan igång skrivarstugan. Upprinnelsen var faktiskt enklare än vår lite pretentiösa lansering kunde ge sken av; faktum är att det började med avundsjuka. Avundsjuka på Alliansfritt Sverige, där jag hade en kompis som var skribent, som hade en rolig redaktion att bolla idéer med. Själv satt jag och bloggade på egen hand och även om det också kunde vara kul, så är det lättare att få idéer när en har någon att bolla med. Här behövdes alltså förändring och med lite goda vänner lyckades jag faktiskt få ihop en redaktion med liberaler som tyckte att det här med intellektuell diskussion om politik var rätt kul. Speciellt med en liberal vinkel. Dessutom hade vi reagerat på att dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt varnat för visioner, vilket vi tyckte var helt fel – tvärtom är det ju visioner och idédebatt som driver politiken framåt.

Självklart hade vi visioner och idéer om att Frihetssmedjan skulle kunna bli något stort. Vi tänkte oss en sajt där liberalismen kunde tillåtas att frodas i alla sin yvighet, där det inte var något konstigt att två skribenter intog diametralt motsatta ståndpunkter i sakfrågor – så länge de kunde motiveras liberalt – och där bredden inom liberalismen välkomnades istället för att tävla om vem som var mest eller rätt liberal. Någonstans fanns idén om att kanske kunna utveckla projektet till en tankesmedja någon gång, men namnet handlade mer om att smida ihop nya idéer och förena olika idéströmningar till nya visioner, än att vi redan från början tänkte oss att bli en tankesmedja.

Projektet har haft sina medgångar och motgångar. Många har projicerat egna bilder på Frihetssmedjan kring vad projektet är, borde vara, kunde vara eller ville vara. Många har dock haft fel. I grund och botten är det ett helt ideellt projekt med några eldsjälar som gillar att skriva. Ibland har vi sonderat terrängen för att se om det går att hitta finansiering – mest för att vi aldrig haft några intäkter och våra domänkostnader och liknande har fått betalas ur våra egna fickor – men vi har aldrig landat i något. Vi har antagligen varit för spretiga för att tilltala någon finansiär.

Just att vara spretig, vara inne och rota i ämnen som vi helt enkelt finner intressanta och att inte bara fokusera på en enda sak är något jag personligen trivs med. Det fungerade så länge vi var ett kompisgäng som gått in i projektet tillsammans med en någotsånär gemensam bild av vad vi ville hitta på och med egna idéer om vad vi skulle skriva om. Men när kompisgänget en efter en lämnade projektet av tidsbrist eller andra orsaker, så tappade vi momentum och det lilla fokus vi ändå hade på liberalism och frihetsfrågor. Nya redaktionsmedlemmar hade inte helhetsbilden klar för sig och med en större geografisk spridning blev det svårare att hålla ihop projektet genom afk-kontakter. Ungefär samtidigt fick jag själv allt mindre tid att lägga på Frihetssmedjan, plus att andra förutsättningar ändrades under en period vilket gjorde det svårt att vara ledande i arbetet.

På senare tid har jag sannolikt inte varit den chefredaktör som Frihetssmedjan behöver eller förtjänar. Livet tar nya vändningar och ibland får en inse att det sprungit iväg med en till nya platser. Nu har livet tagit mig till den plats att jag inte längre känner att jag kan göra ett bra arbete för Frihetssmedjan, och antagligen inte gjort allt jag borde under ett tag tillbaka. Samtidigt har jag lyckats rekrytera in så många bra, nya redaktionsmedlemmar att det finns en väg framåt utan att jag måste vara drivande i projektet.

Därför lämnar jag nu, som sista kvarvarande redaktionsmedlem från det ursprungliga gänget, över stafettpinnen till nästa gäng. Med det här inlägget tar jag avsked av chefredaktörskapet för Frihetssmedjan.

Det är dags att ta ett steg tillbaka och hitta nya projekt att engagera mig i. Jag kommer att fortsätta att skriva om, debattera och analysera politik på olika sätt, men i nya fora. Jag kommer fokusera ännu mer på att utvecklas som fotograf och jag har några olika konstprojekt på gång. Jag kommer att skriva mer om helt andra saker än politik. Och framför allt kommer jag att fortsätta vara mig själv: en snubbe med idéer om personlig frihet som halkade in i den politiska sfären på ett bananskal.

Vi lär ändå ses där ute i den politiska bubblan på olika sätt även i fortsättningen, men ni lär nog aldrig få se mig trycka på knappen i någon folkvald församling. Det lär både jag och en hel del av er där ute vara rätt nöjda med.

Initiativtagare till Frihetssmedjan och tidigare chefredaktör 2011-2016.
Lila och grön nyliberal som brinner för mänskliga rättigheter.

per@frihetssmedjan.se

%d bloggare gillar detta: