Senaste nytt

Får vi passera Eder gräns?

Vi flydde till vår sista chans. Ers Excellens, som kan och vill: Öppna den gräns vi kommit till. Var skall vi annars gå nånstans? Ja, svara oss, Ers Excellens: Får vi passera Eder gräns?

Så avslutas Cornelis Vreeswijks ”Ballad om flykten” vars ord ekar i mig medan jag brottas med flyktingkrisen dilemma. En grundläggande liberal rättighet är fri rörlighet och med en utgångspunkt i varje individs värde vill jag hävda att det inte ska finnas någon gräns. Det här verkar också vara just det som många argumenterar för. Man hävdar rättigheter och visar på godtyckligheten i olika människors livssituation. Samtidigt inser jag omöjligheten att Sverige ensamt skulle kunna ta emot alla flyktingar. Strömmen är allt för strid och kommer helt enkelt för många i för snabb takt.  

Den röda pricken markerar införandet av gränskontroller. (Källa: Migrationsverket, grafik B. Axén)

För att förstå problematiken måste man förstå hur många som faktiskt kommer. Under 2014 kom drygt 80 000 asylsökande. Det tangerade nästan rekordåret från 90-talet. Migrationsverket prognostiserade att även 2015 skulle det komma 80 000. Det är ungefär 220 per dag. Under hösten ökade antalet markant till över 1000 per dag. Detta är ohållbart och regeringen insåg att de var tvungna att göra något. Från att gränskontrollerna infördes har antalet asylsökande hittills gått ner till ca. 900 per dag och fortsätter nedåt. Åtgärderna ser ut att ha fungerat och de senaste sju dagarna har antalet legat på genomsnitt 650 personer.* Den 8 december ansökte 490 personer om asyl. Men vi måste enligt mig komma ner till ungefär 100-150 per dag för att hantera situationen vilket fortfarande en mycket hög asylinvandring. Migrationsverkets prognoser från oktober 2015 anger i de högsta prognoserna värden på ca. 450 per dag 2016, 360 per dag 2017, 270 för 2018 och 230 per dag för 2019. Det är alltså med politiska åtgärder som sänker antalet asylsökande. (Migrationsverkets prognos oktober 2015)

Det verkar som att många har svårt att förstå vad det innebär för våra välfärdsinstitutioner men i grunden handlar det om tre stora utmaningar där vi hade problem redan innan denna stora flyktingström och som alla kan sägas handla om integration: bostäder, arbetsmarknad och utbildning.

Bostadsmarknaden fungerar inte och är överhettad på flera platser i landet. Det är inte särskilt svårt att räkna ut att hundratusentals nya människor om året kommer att innebära än större problem. Vi har ett tydligt mönster där invandrare bor i segregerat och att etniska svenskar flyttar ifrån dessa områden. I fråga om arbetsmarknad är det just flyktinginvandrarna som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden – vilket också är den stora anledningen till varför denna grupp är en kostnad för samhället. Invandringen är positiv endast om de kommer i arbete. Arbetskraftsinvandring ger plus i statsekonomin medan asylinvandring kostar. Sverige har en mycket hög asylinvandring – högst i Västeuropa – vilket kan förklara varför integrationen är så pass dålig i Sverige. När vi hade arbetskraftsinvandring så gav den ett plus. Den invandringsökning vi ser nu är asylinvandring. Detta har undersökts bland annat i en statlig offentlig utredning (Flood & Ruist SOU 2015). Om de övergripande kostnaderna skriver de:

Baserad på observerade data visar en s.k. tvärsnittskalkyl för 2013 att den offentliga sektorn omfördelade 26 miljarder kronor från inrikes till utrikes födda, vilket motsvarar 0,7 procent av BNP. En uppdelning av hela gruppen utrikes födda i två grupper beroende på om de invandrat från ett land inom Europa eller utanför Europa visar att utomeuropeiska invandrare står för 21 miljarder av den totala omfördelningen till invandrare. Huvudförklaringen till denna omfördelning ligger på intäktssidan, dvs. låg sysselsättningsgrad medför låga skatteintäkter.

Om sysselsättningen för de grupper av utrikes födda som har lägst sysselsättningsnivå ökar med ca 10 procentenheter och pensionsuttaget skjuts upp med ca två år under en 40-årsperiod förändras resultatet för den offentliga sektorn dramatiskt.

Det diskonterade överskottet (vid 3,5 procents diskonteringsränta) uppgår till mer än 540 000 kronor per person för de från ”Övriga Europa” medan motsvarande beräkning för de som invandrar från länder utanför Europa är ett underskott på drygt 370 000 kronor ( Flood & Ruist SOU 2015 s. 8-9).

Såväl Sveriges kommuner och landsting (SKL), den statliga utredningen av Flood och Ruist och EU-kommissionens ekonomiska rapport för november 2015 anser att ekonomiskt kommer flyktinginvandringen inverka negativt på ekonomin om inte fler kommer i arbete. De siffror som analyseras av såväl SKL och den statliga utredningen bygger på siffror från 2013 och 2014 års och tar alltså inte med dagens situation visar. EU-kommissionens analys handlar inte om Sverige utan EU respektive Tyskland. Effekterna för Tyskland, som i detta fall har bättre förutsättningar än Sverige, innebär negativ utveckling av BNP per capita trots positiv BNP-utveckling (s. 48-56 i EU-kommissions rapport).

Utbildning är en mycket viktig del för att lyckas med integrationen. I fråga om vuxna handlar det dels om effektiv svenskundervisning och dels om utbildning eller verifikation av kunskaper. En större utmaning är den stora mängd barn som kommer vilka utgör drygt 40% av de asylsökande varav drygt 30% är i skolåldern. Det handlar alltså om över 46 000 barn 7-17 år bara under 2015 fram till sista november. Det kan jämföras med en årskull i Sverige grovt skattat ligger omkring 100 000 barn.  En stor andel av dessa barn är i tonåren. Bland de ensamkommande barnen, vilka utgör ca. hälften av alla asylsökande barn under 2015 är 92% tonåringar och 92% av dessa pojkar (Migrationsverket).

Det här är viktigt eftersom vi sedan tidigare vet att just pojkar klarar sig sämre i den svenska skolan samt att det just är nyanlända elever i tonåren som har väldigt svårt att klara av utbildningen. Den svenska arbetsmarknaden kräver därtill i stort sett avklarad gymnasieutbildning. En stor mängd unga män som har svårt att integreras i samhället är dessutom något som brukar utgöra problem för samhällen. I alla fall så kräver detta en mycket snabb uppskalning av utbildningsverksamheten i ett läge där vi både för infödda och invandrare behöver satsa på en förbättrad kvalitet. Istället måste vi hantera en ökad kvantitet. Om vi inte lyckas så kommer det att påverka samhället lång tid framöver. Att snabbt skala upp skolan är så klart mycket svårt inte minst då det kräver fler lärare. Det är inte heller helt enkelt att snabbt skapa välfungerande organisationer.

Idealisterna menar att systemet inte ska ställas framför människor. Men att endast lyfta fram det idealistiska om vad som är rätt utifrån en viss rättighet är helt enkelt banalt. Det är samma sak som att hävda att allt ska vara bra vilket så klart är lättare sagt än gjort. Det man måste förstå är att en rättighet bara finns inom ett system som förverkligar den. Även negativa rättigheter som utgör vissa handlingar som inte får utföras kräver ett system för att upprätthållas. Positiva rättigheter som handlar om handlingar som kräver att vissa saker utförs för att förverkligas kräver ett betydligt mer omfattande system.

Rätt bosätta sig i ett land är inte så problematisk om de som kom endast omfattades av negativa rättigheter. Det är dock inte fallet för den situation vi har idag. Rätten att komma till Sverige handlar inte bara om att passera en statsgräns. Alla som bosätter sig i Sverige omfattas av den svenska statens institutionella system och måste passas in i det. Det är ett komplex system med en omfattande välfärdsapparat och reglering av marknaden. Det är ett system som visserligen är ett av världens mest välfungerande men som helt enkelt inte är anpassat för att ta hand om så pass många nya människor som skiljer sig så pass mycket från befolkningen i övrigt. Det hade t.ex. varit betydligt enklare om de människor som kom var norrmän eller danskar eftersom vi språkligt och kulturellt ligger så pass nära varandra.

Vi skulle kunna förändra vårt system för att kunna ta emot fler genom att exempelvis inte låta invånare få ta del av de offentliga välfärdssystemen på samma sätt som medborgare. Vi måste då ta konsekvenserna av detta och tillåta stora skillnader mellan invånare i landet. Antagligen skulle ett sådant system innebära att färre flyktingar sökte sig hit men samtidigt så har vi så pass många flyktingar som redan bor här att det är svårt att se att detta skulle vara önskvärt. Man kan visserligen tänka sig att ickemedborgare delas in i två grupper beroende på om de kom hit före eller efter en sådan reform. Problemet för den som anser att detta är en bra lösning för att hålla gränsen öppen för flyktingar är så klart att sådant förslag måste beslutas om demokratiskt. Kan man inte få igenom ett sådant förslag måste man ta konsekvensen av att begränsa volymerna.

Om flyktingarna ska få ta del av vårt välfärdssystem måste antalet som kommer hit begränsas. Det räcker inte med att tillfälligt stoppa strömmen för att bygga upp system som kan hantera ett fritt flöde. Innan regeringen införde gränskontroller var takten en halv miljon människor per år. Det är helt enkelt för många för att ett samhälle på omkring tio miljoner ska kunna hantera. Inte bara utifrån ett statligt systemperspektiv utan även från ett social samhällsperspektiv. Det skulle helt enkelt innebära allt för stora motsättningar i samhället. Dessa motsättningar skulle stärka de främlingsfientliga krafterna och även med stor sannolikhet även radikalisera dem och stärka deras fascistiska drag.

Avslutningsvis: antalet asylsökande måste regleras och minskas även om man anser att vi kan ta emot så många som säg 200 000 per år. Även om problemen på kort sikt inte är ekonomiska så är flyktinginvandring inom dagens system en stor kostnad för samhället. Det är oklart hur ett system där asylsökande inte kostar samhället ska se ut. De länder med hög invandring som lyckas bra med integreringen har en betydligt högre andel arbetskraftsinvandring relativt flyktinginvandring. För att integrationen ska fungera och samhället inte dräneras på resurser måste fler flyktingar in i arbete och utbildningssystemet förbättras. Detta kräver systemförändringar vilket tar tid även om vi skulle veta hur dessa systemförändringar ska se ut. Det bästa sättet är enligt mig att reglera invandringen och ta emot färre asylsökande och på så sätt förändra samhället och systemen för att ta emot fler invandrare. Detta må låta som en paradox men vettig politik måste ta hänsyn till verkligheten och kan aldrig bygga endast på utopiska önskedrömmar om hur världen borde vara.

Det skulle verkligen vara fint om vi kunde släppa in alla flyktingar men jag kan inte se hur det skulle vara möjligt utan en mängd konsekvenser som av de flesta människor skulle vara oacceptabla. Det är den tragiska verkligheten att vi inte kan uppnå utopi bara för att vi vill. Hade det varit så enkelt så hade vi levt i paradiset. Så, nej tyvärr vår gräns är stängd.

_____

* Man skulle kunna tänka sig att minskningen av antalet flyktingar beror på att vintern kommer. Det kanske stämmer för den senaste tiden men t.ex. Ekot har rapporterat att: ”Sedan gränskontrollerna infördes i Sverige har många flyktingar ändrat sina planer och stannar i Tyskland. I Rostock har flera härbärgen stängt och på färjorna åker bara enstaka flyktingar med. Men i Berlin har nya nödhärbärgen öppnat med kort varsel för den ökade tillströmningen där.” The Economist har också skrivit om hur flyktingströmmen hittills varit fortsatt strid under vintern.

Länkar

Cornelis Vreeswijk ”Ballad om flykten” 

Migrationsverket, veckostatistik 10/12-15

Migrationsverkets statistik 

Migrationsverkets prognos oktober 2015

Migration, en åldrande befolkning och offentlig finanser (Flood & Ruist 2015 SOU)

EU-kommissionens novemberrapport,s. 48-56 

SKL:s ekonomirapport oktober 2015

Huvudräkning för ekonomiintresserade

Ekot: Flyktingar avstår Sverige – stannar i Tyskland

The Economist: Refugees in winter, Icy reception – The journey through Europe is miserable for migrants. It is likely to get worse

Björn Axén
Medarbetare på Frihetssmedjan. Liberal piratpartist som brinner för människors frihet och det öppna samhället. Arbetar med skolutveckling på kommunal nivå. Särskilt med kvalitetsarbete och nyanlända elevers utbildning. https://bjornaxen.wordpress.com/

  • marlies

    Jag tror uppdelningar måste till i kategorier. I första hand på ungdomar. Dom kostar först, men har många år framför sig för ekonomisk balans. Om inte eskalerade merkostnader socialt. Äldre har inte samma driv, alla är inte intresserade av just jobb utan mer kunskap i språk och samhällsorientering i första hand. Sedan har vi grupper där det saknas delar i kompetens som behövs direkt med språket som grund. Många gånger räcker engelska idag. Svenska pratar bara vi. En annan grupp har handel som bas, något vi behöver ekonomiskt, samt teknisk bakgrund som behöver lärlingsplatser, där språk lärs in bättre på plats med tillägg i skola. Idag finns hjälpmedel för översättning direkt på internet, vad gäller mer enskilda jobb. Alla kan inte få plats, men kan bidra som resurs tills det blir en mer stabil verklighet. Huvudsaken att de som kommer får direkt kontakt med oss andra för språk och övrig nödvändig vägledning.
    Utanförskap kostar på flera håll. Både inifrån och utifrån.

  • marlies

    Vi ska komma ihåg att alla bidrar bara genom att finnas. Det skapar jobb åt andra.
    Dels i byggnation, mottagande, verksamheter i svenska, aktivitet, lärlingsplatser, tolkar. Även i samhället som i affärer, tekniska verken, elleverantörer, renoveringar ute, och inne, anläggningar för lek och fritid, fler bredband, mobiler. Så mycket ingår av sig självt. Så allt ska inte spolas ner. Ekonomi innehåller även det osynliga, nära.
    Därutöver mer specialinriktade utbildningar.

%d bloggare gillar detta: